Boel och Oscar

Josefine Sundström skildrar i sin andra bok, Boel och Oscar, hur vänskap kan växa fram när man minst anar det och att hjälp står att få där man minst väntar det, men behöver bådadera som bäst.

Boel är kvinnan i trettioårsåldern som framgångsrikt drivit ett konstgalleri då hennes liv slås i spillror. Oscar, vars dementa fru bor på ett äldreboende, är en man på över nittio år med ett långt liv bakom sig. De två blir grannar då Boel flyttar in i samma bostadsrättsförening som Oscar.

Pö om pö får läsaren lära känna dessa två människor. Dels genom minnesbilder då de själva funderar över sina respektive liv, men också i form av att de faktiskt kommer att berätta sina innersta tankar och upplevelser för varandra.

Boel bär på en erfarenhet, som riskerar att äta upp henne inifrån. Den har gjort henne bitter och osocial. Hon vill helst undvika allt vad kontakt med andra människor heter. Oscar å sin sida bär på en tung börda från förr. Med tiden har han lärt sig att ganska hyfsat stoppa undan tankarna och känslorna, men smärtan finns där. Omständigheter i det hus de båda bebor gör att de lär känna varandra, trots att de är mycket omaka grannar. Den hjälp och det stöd som de blir för varandra leder till oanade möjligheter. Förutom att Boels problem kommer i dagen, får man som läsare en väldigt god inblick i en gammal människas liv och upplevelser av tillvaron på ålderns höst. Det ger tankar att fundera över.

Mer än så vill jag inte beskriva denna bok. Risken att avslöja för mycket är överhängande. Jag tycker verkligen att du ska läsa den, om du är intresserad av relationer mellan olika människor. Josefine har visserligen fått den lilla språkpolisen i mig att vid ett par tillfällen dra efter andan genom att använda de svengelska uttrycken "möta upp" och "öppna upp" (som jag ogillar skarpt och förvånas över att Forum inte ändrat på), men boken är väldigt bra och mycket läsvärd.

Smakebiten har jag hämtat ur början av boken, för att inte riskera att avslöja för mycket av berättelsens handling.

"Oscar trampade med sina bara fötter på heltäckningsmattan. Han behövde egentligen sitta, men ville inte lämna fönstret för att hämta en stol. Vad kunde det vara för kvinna som skulle flytta in? Han hade förhört sig hos Birger Borglund, bostadsrättsföreningen Myntets ordförande som träffat henne.

- Hon sa inte mycket, kändes annorlunda på något vis. Nästan sur. Och så hade hon, vad ska jag säga, lite sjavig frisyr, hade Birger Borglund sagt, samtidigt som han berättat att hon skulle hämta sina nycklar senast klockan tio. Mer information hade Oscar inte fått.

Snart borde hon komma, den nya grannen. Han undrade om hon skulle dyka upp i stor flyttbil. Om hon skulle backa in på gården och om cykeln i så fall var i vägen. Hur som helst skulle Oscar i alla fall inte missa henne, bara han stod kvar vid fönstret."

*

Vill du ha fler smakebitar ur böcker och fler boktips? Besök En smakebit på søndag hos bokbloggen Flukten fra virkeligheten och gå vidare genom länkarna därifrån. Ha en skön läsarsöndag! :-)