Baskervilles hund

Den gamla klassikern Baskervilles hund, skriven av Sir Arthur Conan Doyle och översatt av Kjell E Genberg, är en riktig spökhistoria mycket väl värd att läsa än idag. Den publicerades första gången som en följetong i The Strand Magazine år 1901-1902.

Den gamle Sir Charles Baskerville hittas död på sin egendom Baskerville Hall. Hans ansikte är förvridet av skräck och runt kroppen finns massor av tassavtryck efter en stor hund. Legenden om spökhunden, som förföljer släkten Baskerville, får därmed nytt liv. Arvtagaren, Sir Henry Baskerville, blir självklart oroad. Sherlock Holmes kopplas in på fallet. Realist som han är, avfärdar han legenden som en saga, men blir naturligtvis nyfiken på de där tassavtrycken. Han skickar inledningsvis sin medhjälpare doktor Watson till egendomen för att göra efterforskningar och skydda Sir Henry.

Miljön för boken är Dartmoorheden, som är känd för sin täta dimma och att människor gått vilse och aldrig mer återfunnits. Denna vidsträckta och mytomspunna hed sägs dessutom vara hemsökt av diverse spökfigurer, bland annat en stor svart hund. Det är med andra ord en perfekt plats för berättelsen om Baskervilles hund. Arthur Conan Doyle lyckas skapa en skräckfylld upplevelse i jakten på vad som egentligen hände den gamle Charles Baskerville.

Berättelsen om Baskervilles hund finns också som ljudbok. Det är Tomas Löfdahl som är uppläsare. Uppläsningen är mycket skickligt gjord och kompletteras emellanåt av passande tidstypiska ljud, som till exempel gnisslet från häst och vagn.