Vill du veta vad tolv kvinnor tycker och tänker kring ämnet barnfrihet*? Då är Ingens mamma definitivt en intressant bok för dig att ta del av. Det är en antologi av texter, sammanställd av Josefine Adolfsson. Det tycks vara en populär bok, för pappersvarianten är i skrivande stund slutsåld på en hel del ställen. Men som ebok är den lätt att få tag på. ;-)
Man kan närma sig den här boken på olika sätt. Ett är att se det som ett tillfälle att få veta hur några av alla de kvinnor som föredrar att vara barnfria tycker, tänker och känner. Så läste jag den och hade stor behållning av vad jag fick ta del av. Somliga av kvinnorna berättar mycket personligt om sin egen situation och sina egna argument för sitt livsval. Andra har valt en annan utgångspunkt på sin redogörelse, till exempel att visa på hur olika religioner ser på barnfrihet. Alla tolv berättelserna var mycket intressanta, var och en på sitt vis. Varje kvinna får dessutom en kort presentation.
Man skulle också kunna läsa antologin Ingens mamma som ett inlägg i debatten kring barnalstrandets vara eller icke vara. Eftersom Sverige håller på att få en alltmer åldrande befolkning, är det av vikt att medborgarna sätter nya små medborgare till världen. Eftersom så inte sker i den takt som makthavarna önskar, kan ett visst tryck på fertila kvinnor uppstå. Utöver ett sådant nationellt tryck, kan dessa kvinnor dessutom utsättas för mer eller mindre hård press från anhöriga eller vänner. Eftersom Sverige har en framstående familjepolitik och en lika framstående möjlighet till IVF-behandling, finns det inga "ursäkter" för kvinnor (eller män för den delen) att undandra sig plikten att skapa nya medborgare.
Det hade väl varit en sak om de barnfria kvinnorna fått lov att uttrycka sin åsikt om varför de gjort detta livsval och att man sedan kunnat föra debatten på en vettig nivå. Dessvärre tycks många av dessa kvinnor i stället bli stämplade och ansedda som egoistiska, omogna och/eller känslokalla. Omgivningen vill hellre än att föra en intressant debatt, mer eller mindre övertala de här kvinnorna att skaffa barn trots att de vet att de inte vill. Vanliga argument i sammanhanget brukar vara olika varianter av "du kommer att ångra dig sedan", "du kan inte veta hur fantastiskt det är förrän du provat" eller "du blir ensam på ålderdomen om du inte skaffar barn".
Det sistnämnda är ett särskilt fånigt argument, eftersom ingen av oss vet hurdan vår ålderdom kommer att bli förrän vi är där, om vi ens kommer så långt i livet. Faktum är att det är mer vanligt att gamla på ålderdomshemmet, som har barn, sitter och väntar i det oändliga på sällsynta besök från dessa, medan de barnfria pensionärerna i större omfattning ägnar sig åt vänner och fritidssysselsättning. Gissa vem som känner sig mest ensam i sammanhanget?
Eftersom det knappast finns någon bytesrätt eller återköpsgaranti på barn, om jag nu får uttrycka det så, är det definitivt inte lämpligt att skaffa ett barn "på prov" för att se om man trivs som förälder eller inte. Då tycker jag att de människor, oavsett om de är män eller kvinnor, som redan från början vet med sig att de är ointresserade av egna barn, är mycket mer mogna som tänkt igenom saken och fattat ett relevant beslut, i stället för att falla för "grupptrycket" från omgivningen.
En som tycks ha tagit illa vid sig då de här författarna fått komma till tals är Ann Heberlein. Hon verkar inte riktigt vilja sätta sig in i och förstå de här kvinnornas situation. Det är tråkigt att någon, som känner sig trampad på tårna, måste förminska en grupp som inte följer normen. Eftersom hon tar upp sitt eget barnalstrande och "försvarar" det, ger hon snarast intryck av att inte vara riktigt säker på sina egna argument för att ha satt dessa barn till världen.
Jag har, till skillnad från Ann Heberlein, inte uppfattat att kvinnorna i antologin vill "idealisera" att välja bort egna barn. Inte heller tycker jag att de försöker påtala att man inte kan både göra karriär OCH ha barnfamilj, vilket Heberlein tolkar in. Mitt intryck är snarare att tanken bakom antologin är att få ge röst åt kvinnor som är barnfria och som trivs med sitt livsval samt att skapa förståelse för deras situation så att de kan slippa bli betraktade som "halva kvinnor" eller något annat lika dumt.
Ingens mamma är helt klart en mycket läsvärd bok för den som är intresserad av frågor som dessa. Jag tycker att Josefin Adolfsson och hennes stab av barnfria kvinnor har lyckats mycket bra med att förmedla sitt budskap angående livsvalet att vara barnfri. Nu återstår att få se Ingens pappa bli utgiven också, för den hade varit lika intressant att läsa, tycker jag.
*
DN har publicerat Lena Anderssons bidrag till antologin och det finns här för den som blir nyfiken. Josefine Adolfsson har gett ett kort svar på Ann Heberleins uttalande. Det finns intressanta recensioner att ta del av, till exempel hos SvD, Sydsvenskan och DN.
*Till skillnad från barnlöshet är barnfrihet ett aktivt ställningstagande att leva utan egna barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar