Homan är antikhandlaren, som löser deckargåtor. Han bor och har sin butik i Gamla Stan i Stockholm. En riktig stor fördel med dessa deckare är att de är tämligen "oblodiga". Jag läser gärna deckare, men väljer definitivt bort dem som innehåller alltför mycket vältrande i blod, besinningslöst våld och ett frossande i grymheter. "Underhållningsvåld" är helt enkelt inte min genre. Därför tror jag att Jan Mårtensons böcker om Homan kommer att tilltala mig. Jag tänker läsa dem lite pö om pö. Det finns ju trots allt så många andra böcker som också lockar. Här kommer min recension av de tre första.
Helgeandsmordet är den första boken i serien, som totalt omfattar 42 böcker. Den utkom första gången 1973. Här möter vi Homan för första gången. Men han är inte alldeles ny som klurig privatdeckare. Polisen har anlitat honom för hans konstkunskaper redan tidigare. På så sätt är det inte konstigt att han blir inblandad i fler fall.
En kvinna söker upp Homan i hans antikvitetshandel. Hon har vissa problem med en särskild tavla i sitt hem. Den tycks förändras och visa en bild av henne själv som död. Kvinnan vill veta om Homan kan se om tavlan blivit manipulerad på något sätt. Så tycks inledningsvis inte vara fallet, men Homan dras ändå in i kvinnans liv och bekantskapskrets. Ett, tu, tre sker det plötsligt ett mord på en av personerna i denna krets. Strax därpå begås ett självmord. Självmordsbrevet berättar att den, som dog för egen hand, också är mördaren. Homan anar dock ugglor i mossen.
I Drakguldet, som är bok nummer två, får vi möta Homan då han får ett erbjudande om att semestra i en liten stuga ute på landet i sin hembygd. Han ser fram emot välbehövlig vila, men dras förstås in i ett mystiskt dödsfall, som nyligen skett i bygden. Polisen har avfärdat det som en ren och skär olycka, men somliga i trakten hävdar att den gamle mannen dött på grund av att hann funnit guld, vaktat av en drake. Homan är en rationell man och avfärdar denna lite skrockfulla dödsorsak. Sin egen nyfikenhet kan han dock inte avfärda lika enkelt och snart ägnar han sina tankar åt att försöka räkna ut vad som hänt.
Att plötsligt själv bli misstänkt för mord och förhörd av polisen - det är vad Homan råkar ut för i Demonerna. I denna berättelse tar en gammal studiekamrat kontakt med vår huvudperson. De har inte setts på många år, men nu vill kamraten träffa Homan inte bara en utan två gånger i snabb följd. Problemet är bara att vid det andra tillfället visar det sig att kamraten blivit mördad. En mycket försvårande omständighet är att Homan befunnit sig på platsen för mordet ungefär då det begicks. Det enda som fördröjer den rättsliga proceduren är att polisen först måste finna tillräckligt bindande bevis. Homan ser sin möjlighet att göra egna efterforskningar bland kamratens anhöriga och bekanta. Men då hamnar han ur askan i elden, eftersom han återigen "råkar" befinna sig på en plats där ett mord begås. Homan blir alltmer förtvivlad. Tiden börjar rinna ifrån honom. Är det någon som lockat honom i en fälla, för att själv slippa åtal för mord? Ska han kunna bevisa att han är oskyldig?
Jag tycker om Homan-sviten. Det beror väldigt mycket på att det handlar om rena deckargåtor, utan det råa "underhållningsvåld" jag helst vill slippa. Att Homan dessutom är en sympatisk antikhandlare, som befinner sig mitt i livet med allt vad det innebär, gör sitt till. Han har vare sig djupa känslomässiga bryderier eller annat eget plågsamt "bagage", men ändå erfarenhet av livet. Allt detta tilltalar mig, så jag kommer att fortsätta följa Homan då han löser mysterier och gåtor.
Det är verkligen kul att Bonnierkoncernen satsat på att ge ut Jan Mårtensons hela serie om Homan. Lite tråkigt är det bara att bearbetningen av pappersböckerna lett till dåligt korrekturlästa eböcker. Enligt en bokhandlare jag talat med, handlar det om att man måste scanna in gamla pappersböcker i datorn, för att sedan göra om detta råmaterial till en ePub-fil. I den proceduren kan text hamna fel, skiljetecken falla bort och å, ä och ö tappa sina ringar och prickar. Då gäller det verkligen att man sköter korrekturläsningen. Så har inte varit fallet med ett par av de här tre böckerna om Homan. Det gäller särskilt den första, som i genomsnitt hade ett korrekturfel per sida. Andra boken var i stort sett felfri, medan den tredje hade alltför många fel - dock inte så många som den första.
Jag håller tummarna för att man på förlaget har skärpt till sina rutiner, så att alla dessa korrekturfel är rättade i de övriga böckerna. Det är trots allt inte så angenämt att stöta på fel vid läsningen - ögat hakar upp sig och berättelsen flyter inte på. Dessutom vill man få ta del av en lika felfri produkt som pappersbokskunderna.
I Drakguldet, som är bok nummer två, får vi möta Homan då han får ett erbjudande om att semestra i en liten stuga ute på landet i sin hembygd. Han ser fram emot välbehövlig vila, men dras förstås in i ett mystiskt dödsfall, som nyligen skett i bygden. Polisen har avfärdat det som en ren och skär olycka, men somliga i trakten hävdar att den gamle mannen dött på grund av att hann funnit guld, vaktat av en drake. Homan är en rationell man och avfärdar denna lite skrockfulla dödsorsak. Sin egen nyfikenhet kan han dock inte avfärda lika enkelt och snart ägnar han sina tankar åt att försöka räkna ut vad som hänt.
Att plötsligt själv bli misstänkt för mord och förhörd av polisen - det är vad Homan råkar ut för i Demonerna. I denna berättelse tar en gammal studiekamrat kontakt med vår huvudperson. De har inte setts på många år, men nu vill kamraten träffa Homan inte bara en utan två gånger i snabb följd. Problemet är bara att vid det andra tillfället visar det sig att kamraten blivit mördad. En mycket försvårande omständighet är att Homan befunnit sig på platsen för mordet ungefär då det begicks. Det enda som fördröjer den rättsliga proceduren är att polisen först måste finna tillräckligt bindande bevis. Homan ser sin möjlighet att göra egna efterforskningar bland kamratens anhöriga och bekanta. Men då hamnar han ur askan i elden, eftersom han återigen "råkar" befinna sig på en plats där ett mord begås. Homan blir alltmer förtvivlad. Tiden börjar rinna ifrån honom. Är det någon som lockat honom i en fälla, för att själv slippa åtal för mord? Ska han kunna bevisa att han är oskyldig?
Jag tycker om Homan-sviten. Det beror väldigt mycket på att det handlar om rena deckargåtor, utan det råa "underhållningsvåld" jag helst vill slippa. Att Homan dessutom är en sympatisk antikhandlare, som befinner sig mitt i livet med allt vad det innebär, gör sitt till. Han har vare sig djupa känslomässiga bryderier eller annat eget plågsamt "bagage", men ändå erfarenhet av livet. Allt detta tilltalar mig, så jag kommer att fortsätta följa Homan då han löser mysterier och gåtor.
Det är verkligen kul att Bonnierkoncernen satsat på att ge ut Jan Mårtensons hela serie om Homan. Lite tråkigt är det bara att bearbetningen av pappersböckerna lett till dåligt korrekturlästa eböcker. Enligt en bokhandlare jag talat med, handlar det om att man måste scanna in gamla pappersböcker i datorn, för att sedan göra om detta råmaterial till en ePub-fil. I den proceduren kan text hamna fel, skiljetecken falla bort och å, ä och ö tappa sina ringar och prickar. Då gäller det verkligen att man sköter korrekturläsningen. Så har inte varit fallet med ett par av de här tre böckerna om Homan. Det gäller särskilt den första, som i genomsnitt hade ett korrekturfel per sida. Andra boken var i stort sett felfri, medan den tredje hade alltför många fel - dock inte så många som den första.
Jag håller tummarna för att man på förlaget har skärpt till sina rutiner, så att alla dessa korrekturfel är rättade i de övriga böckerna. Det är trots allt inte så angenämt att stöta på fel vid läsningen - ögat hakar upp sig och berättelsen flyter inte på. Dessutom vill man få ta del av en lika felfri produkt som pappersbokskunderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar