Ers Majestäts olycklige Kurt

Nu har Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten avslutat jul- och nyårsledigheten och dragit igång En smakebit på søndag igen. Äntligen, utbrister jag, för genom dessa intressanta smakebitar kan man få så många fina boktips. Besök Maris blogg och skaffa dig läsinpiration genom länkarna, du också!

*

Jag håller just nu på att läsa Ers Majestäts olycklige Kurt, skriven av advokatparet Lena Ebervall och Per E Samuelson. Det är deras första bok av det här slaget. Den andra heter Mördaren i folkhemmet och handlar om Olle Möller. Eftersom jag hade stor behållning av att läsa om Olle Möller, blev jag nyfiken på boken om Kurt Haijby också. Både Kurt Haijby och Olle Möller var herrar som råkade illa ut och blev förföljda av maktens män.

För Kurt Haijbys del handlade det om att han sägs ha varit älskare åt kung Gustav V. Detta skulle i sin tur ha lett till att kungen/hovet gjorde ett stort antal utbetalningar åt Kurt för att köpa hans tystnad. Möjligen är det så att Kurt i sin tur utnyttjade detta lite väl långt, eftersom han var en man som gärna ville leva flott och som på samma gång inte kunde hantera pengar. Vad som egentligen är sant eller inte i den här historien är kanske svårt att över huvudtaget veta säkert. Men ett som är sant, är att Kurt kände sig jagad och förföljd under en stor del av sitt liv. Det var, enligt Kurt själv, maktens män med överståthållare Torsten Nothin i spetsen, som stod bakom denna förföljelse. Kurt gjorde många försök* att visa vad som var grunden till detta. Han försökte också söka rättvisa och upprättelse i situationer då hans och hustruns näringsverksamhet blivit lidande. Vid ett tillfälle söker han, genom telefonkontakt, hjälp från kriminalchefen Alvar Zetterqvist själv.

"Två timmar senare satt självaste kriminalchefen i Stockholm vid det runda soffbordet i paret Haijbys vardagsrum och lyssnade på Kurt som drog sitt lidandes historia och visade upp läkarintyget. Bredvid Kurt satt Anna, som alltid med hans hand i sin, men med blicken stint fäst i mattan. Hon led med Kurt men trodde inte för ett ögonblick att den höge polisen skulle bry sig om Kurts litanior eller, för den delen, våga sätta sig upp mot den fruktade Torsten Nothin.

Men både Anna och Kurt fick en rejäl överraskning. Zetterqvist lyssnade intensivt på Kurt, och när klagovisan var slut, slog han näven i soffbordet så att Meissenporslinet hoppade och utbrast helt oväntat:

'Nu får det vara nog med den här förföljelsen! Det ante mig att det var illa, men inte att det var så här jävligt! Detta är just skälet till att jag ville ses hemma hos er! Varje steg ni tar, direktör Haijby, är bevakat! Varje telefonsamtal avlyssnat! Detta har pågått för länge. Nu skall jag ta det här i min hand' sade Zetterqvist sammanbitet och reste sig och lade sin stora näve på Kurts vänstra axel och klappade hårt men vänligt. 'Nu skall jag ta det här i min hand', sade han en gång till och lämnade herrskapet Haijby i soffan med gapande munnar."

Alvar Zetterqvist hjälper Kurt och Anna vid detta tillfälle. Dessvärre är eländet inte slut för Kurts del. Han har hela den så kallade Haijbyaffären framför sig.

Ebervall och Samuelson har skrivit denna bok i romanform. De grundar den på fakta, men har också hittat på mycket själva. Dessvärre är det inte tydligt vad som är fakta och vad som är fiktion. Delvis kan man själv räkna ut att vilka delar som är fiktiva, men emellanåt undrar man. Jag får en känsla av att jag inte vet om jag kan lita på om detta var vad som egentligen hände. Till saken hör också att Kurt själv hade ett brokigt, kriminellt förflutet - kan man lita på att hans egna uppgifter stämmer tillfullo? Men om man vänder på steken och utgår från att Kurt talar sanning, då känns det fruktansvärt att en person kan bli så illa utsatt som Kurt blev. Dessutom får man lätt talesättet "ingen rök utan eld" i huvudet när man tänker på alla utbetalningarna, som gjordes från hovet.

Om man är medveten om att detta inte är en renodlad biografi, så kan man mycket väl läsa denna bok med stor behållning.

Uppdatering 6/1: Jag har läst ut boken och kan konstatera att jag fått ta del av ett mycket tragiskt levnadsöde. Visst verkar Kurt ha varit en lite speciell personlighet (om man ska tro boken), men det han råkade ut för känns verkligen djupt orättvist (återigen, om man ska tro boken). Det är en läsvärd bok!

*Ett av Kurts försök att rentvå sig och få upprättelse, var att 1947 ge ut boken Patrik Kajson går igen. Upplagan om tusen exemplar blev nästan helt uppköpt av polischefen och hölls i förvar på polishuset. Den friköptes senare. Numera finns endast ett fåtal exemplar kvar, så dessa betingar ett högt pris, till exempel på Bukowskis.