Munken som sålde sin Ferrari

Munken som sålde sin Ferrari, skriven av Robin Sharma, är en bok som kom för flera år sedan som pappersbok. Eboken publicerades i maj 2013. Cecilia Lyckow Bäckman är översättaren bakom den svenska utgåvan.

Trots att den kom för länge sedan har jag faktiskt inte läst den förrän helt nyligen. Det är en mycket tankeväckande bok. Inte för att den kanske väcker alldeles nya tankar till liv, utan snarare för att den påminner om det som borde vara självklart, men som lätt glöms bort i den allmänna stressen; att leva här och nu.

Genom en kollegas ögon berättas historien om den framgångsrika advokaten Julian, som lever ett liv i ett alltmer uppskruvat tempo. Det hela tar en ände med förskräckelse i form av att Julian får en hjärtinfarkt mitt under pågående rättegång. Detta blir en ögonöppnare för honom och han tillbringar de närmaste tre åren med att lära sig leva ett bättre liv, vilket framförallt sker genom att han bor med och lär av Sivana - visa män och kvinnor i en liten bergsby i Himalaya.

Julian återvänder till USA och söker upp sin forna kollega. Under en natt berättar han vad han lärt sig och John, kollegan, är först skeptisk men blir sedan alltmer intresserad av att förändra sitt eget liv. Julian delar med sig av en rad handfasta metoder till John (och läsaren av boken), som kan hjälpa honom  på vägen till ett mer balanserat liv.

Jag tyckte ganska bra om boken, eftersom den är tydlig, lättläst och ger handfasta metoder. Men mot slutet avslöjdes en liten detalj angående hur Sivana levde, som gjorde att jag började känna mig lite mer avog. Ett barn skulle nattas och blev tillfrågad av sin far om han gjort något gott under dagen. Pojken medger att han inte gjort det. Min egen första tanke var att "då blir han säkert uppmanad att göra gott under följande dag". Men så var det inte. Nattningen av pojken avbröts i stället och barnet fick ge sig ut och försöka göra en god handling innan han fick lov att sova. Det tycker jag var rätt grymt faktiskt.

Bokskorpionens lilla ebokskola, del 5

Att försöka låna eböcker på biblioteket har blivit något av en allt större utmaning för dem som är intresserade av att göra detta. Utmaningen ligger inte så mycket i att det skulle vara svårt. Det är snarare så att ett ökande intresse för lån av eböcker lett till att bibliotekens budgetar mer eller mindre spruckit. Det kostar nämligen en slant för biblioteket varje gång de lånar ut en ebok. För att lösa detta har biblioteken försökt att på olika vis begränsa utlåningen. Begränsningarna har varierat från kommun till kommun, men även på ett och samma bibliotek har dessa gränser varierat under tid. På senare tid har allt fler bibliotek sett sig nödsakade att till och med helt upphöra med utlåning av eböcker.

Under hela hösten har debatten funnits kring hur man ska lösa detta dilemma. Igår pågick en stor hearing i Stockholm angående denna fråga. Det hade varit intressant att vara med och lyssna, men i brist på egen närvaro får man försöka läsa sig till vad som sades och om det finns en lösning i sikte. Klicka på länken för att se vad Kulturnytt skrev. Sista ordet är långt ifrån sagt, och det kommer att skrivas mycket mer om detta. Själv ser jag särskilt fram emot att ta del av vad en av de stora aktörerna, nämligen ebokproducenten och distributören Elib, tycker.

Under tiden tänkte jag här i ebokskolan passa på att publicera ett inlägg, som jag skrivit tidigare. Det handlar om hur man lånar eböcker och är ett ganska välbesökt inlägg. Jag tolkar det som att intresset för att lära sig låna eböcker är stort. Därför tycker jag att det är relevant att ta det om igen som en lektion i ebokskolan. Varsågoda, favorit i repris. 

*

Hur går det till att låna eböcker på bibliotek? Kan man låna en ebok direkt i sin läsplatta?

Att låna eböcker på biblioteket är ett kapitel för sig. Dessa eböcker är krypterade som skydd mot kopiering (till skillnad från köpe-eböckerna som oftast "bara" är vattenmärkta), så för att kunna läsa dem behöver man genomföra några procedurer.

Man skaffar sig ett Adobe ID.

Man installerar Adobe Digital Editions i sin dator.

Man auktoriserar sin dator och sin läsplatta med hjälp av sitt Adobe ID.

När detta är gjort, kan man endera låna böcker direkt i läsplattan eller låna dem i sin dator och sedan föra över dem till plattan.

För att låna direkt i läsplattan krävs att denna har browser och att man befinner sig där det finns tillgänglig wifi. De flesta läsplattor idag har browser. Man bör dock vara beredd på att då man "surfar" på sin läsplatta går det lite långsammare än vad man är van vid från dator, surfplatta eller smartphone. Det är dock fullt möjligt och dessutom bekvämt att få den valda eboken direkt in i läsplattan. Jag har provat att låna eböcker med hjälp av min Sony T1 utan några som helst problem. Självklart kan man "bokmärka" just sitt eget biblioteks utlåningssida, så att det blir lätt att låna vid kommande tillfällen. Dessvärre fungerade inte "direktlån" i Kobo Aura HD eftersom den browsern har en spärr mot att ladda ner "främmande" program och dokument.

Vill man undvika det långsammare surfandet när man ska låna eböcker, är det bara att genomföra själva låneproceduren (som inte är svår alls) på datorn. När man valt bok, angett lånekortsnummer och tillhörande kod laddar man ner eboken med ett enkelt klick. (Så här långt är det precis samma procedur oavsett om man genomför den i läsplattan eller på datorn.) Sedan kopplar man in sin läsplatta i datorn och för enklast över eboken genom att "klicka och dra" när man befinner sig i programmet Adobe Digital Editions. Detta förfaringssätt fungerade som det skulle med Kobo Aura HD. Även i datorn är det bra att "bokmärka" sitt eget biblioteks utlåningssida, så hittar man snabbt tillbaka.

Låter det krångligt? Hur man gör (utan att behöva trassla in sig i för mycket beskrivande text) kan man på ett utmärkt sätt lära sig med hjälp av denna lathund, som jag fann hos Liberead. Där finns även en lista över bibliotekens hemsidor för utlåning av eböcker.

En sista faktor man kan tänka på, om man vill låna eböcker, är att förlagen oftast har en "karenstid" innan de släpper sina eböcker för utlåning på bibliotek. Denna karenstid är, har jag fått veta, tre eller fyra månader beroende på vilket förlag som gett ut eboken. Det dröjer alltså innan en nyutkommen ebok går att låna. Dessutom kostar varje utlån av en ebok pengar för biblioteken. Därför brukar de ha begränsningar i antalet lån över en viss tidsperiod. Varje bibliotek bestämmer hur de vill ha det. I min hemkommun är det högst två eböcker under en period om 28 dagar. Dessa begränsningar kan dessutom variera under olika tidsperioder även hos ett och samma bibliotek. Risken finns också att man möts av ett totalt utlåningsförbud av eböcker på sitt bibliotek. Ett sådant förbud inträder då biblioteket har nått taket för sin "ebokutlåningsbudget".

Jag är ingen expert på att låna eböcker, men har här försökt berätta övergripande om hur det går till när man vill låna eböcker till en läsplatta. Biblioteken kan svara på frågor, men det finns även svar att finna här och här.

Mitt nya fodral till Kobo Aura HD

Jag såg ett sådant fint och praktiskt fodral på Etsy för ett tag sedan. Eftersom färgen på bilden inte var min favoritfärg skickade jag en förfrågan om att få fodralet sytt i en annan kulör i stället. Det visade sig inte vara några som helst problem. Så numera bor min Kobo Aura HD i detta praktiska fodral i färgen "ruby red".

Mycket praktiskt att ha plattan
stående då man sitter och läser.

Från en annan vinkel.

Fodralet ihopvikt.

Praktisk ficka för exempelvis laddarsladden.

Det är Sarah, som har butiken CasePhile, som sytt fodralet. Hon har gjort ett fantastiskt jobb - fodralet är mycket välsytt och fint.

Läs mer om Etsy och möjligheterna att skaffa personliga fodral till läsplattor och surfplattor här.

På den gamla goda tiden ...

Projekt Rosie

En väldigt rolig bok är Projekt Rosie. Författaren, Graeme Simsion, började skriva denna berättelse som ett filmmanus. Under årens lopp - för det tog åtskilliga år för berättelsen att utvecklas - blev det i stället en bok. Själv hade jag aldrig hört talas om denne australiensiske författare tidigare, men läsningen av hans Projekt Rosie gav definitivt mersmak. Glädjande nog verkar en uppföljare vara på gång. Marianne Mattsson är översättaren som sett till att vi kan få avnjuta denna bok på svenska.

Don Tillman är en man i sina bästa år med en mycket speciell personlighet. Han har alltid haft svårt att närma sig kvinnor, men när boken börjar har han bestämt sig för att gå till botten med problemet. Don bestämmer sig för att gå riktigt grundligt tillväga, som den vetenskapsman han är, och startar därför Projekt Fru. Grunden i detta projekt blir en omfattande enkät med detaljerade frågor, som han tänkt ställa till alla presumtiva fru-kandidater.

Med hjälp av sina två kamrater, det gifta paret Gene och Claudia, påbörjar Don sitt "arbete" med att finna lämpliga fru-kandidater att lära känna. Som av en händelse träffar han plötsligt Rosie. Hon passar inte alls in i mallen för den perfekta frun, enligt Dons kriterier. Det är snarare tvärtom; hon röker, är delvis vegetarian och tycks ha en liberal syn på att passa tider. Don inser att han på ett lämpligt sätt måste avböja hennes "ansökan" till fru-projektet, men allt eftersom de båda träffas med anledning av ett annat projekt - Pappaprojektet - upptäcker Don att han faktiskt trivs riktigt bra i Rosies sällskap. Kan det ändå, konstigt nog, vara så att Rosie är en lämplig kandidat i Projekt Fru? Om så är fallet, är Rosie intresserad av Don?

Detta är en fantastiskt rolig bok, med mycket feelgood-känsla. Som läsare blir jag väldigt engagerad i Dons tillvaro. När han bestämmer sig för att starta Projekt Rosie, håller jag alla tummar och tår för att det hela ska gå vägen. Jag tycker absolut att du ska läsa den här boken och ta reda på hur det går för Don och hans Projekt Fru.

Den fantastiska Gracie

Tycker du, precis som jag, att det är mysigt att läsa om djur? Då kan den här boken vara utmärkt för dig också.

Den fantastiska Gracie är skriven av husse Dan Dye och hans kompis Mark Beckloff samt översatt av Nils-Olof Östergård. Det är boken om grand danois-tiken Grace, som på grund av sin dövhet och att hon är albino hotades av avlivning då hon var valp. Det fanns helt enkelt ingen presumtiv husse eller matte som intresserade sig för henne. Inte förrän Dan besökte uppfödaren på uppmaning av kollegan och kompisen Anne. Det blev, om möjligt, kärlek vid första ögonkastet mellan Dan och Grace.

Att sedan klura ut hur man ska uppfostra en döv hund är en annan femma, men Dan och hans kompis Mark lyckas lösa det hela genom att utveckla handsignaler för Gracie. Om Dan trodde att det var han som gjorde en välgärning för Gracies skull, så trodde han delvis fel. Gracie ser till att han får lära sig en mängd nya saker om sig själv och livet.

Hundar av rasen grand danois är imponerande stora. Dan beskriver på ett pedagogiskt sätt hur makalös tillväxten från valp till vuxen hund är.

"För en genomsnittlig människa tar det sexton eller arton år att uppnå fullvuxen storlek, medan det för en hund tar ett år. Det är imponerande för en liten hund, men för en grand danois är det fullkomligt häpnadsväckande. Tänk på att en fullvuxen grand danois på sjuttio kilo är större än många människor och har nått den vikten från bara några kilo vid födseln. Om man tänker sig att en människa nästan skulle nå sin fulla storlek och styrka på bara ett år, kan man ana vilka påfrestningar som kroppen på en grand danois-valp utsätts för."

Jag har hunnit läsa två tredjedelar av boken i skrivande stund och den är verkligen både rolig, intressant och mysig. Jag kan varmt rekommendera den!

Det är inte Grace på bilden, men den får symbolisera henne och den pyttelilla favoritkompis hon skaffade sig i form av den lilla hunden Byron.

*

Vill du skaffa dig fler trevliga, intressanta, spännande boktips så här på söndagen? Besök då Maris blogg, Flukten fra virkeligheten, så kan du genom länkarna i En smakebit på söndag få väldigt många tips. En mysig läsarsöndag önskar jag dig!

Bokskorpionens lilla ebokskola, del 4 1/2

I den senaste lektionen av ebokskolan skrev jag om olika läsplattor och hur man bör tänka då man ska skaffa en läsplatta. Någon dag senare fick jag ögonen på detta test av läsplattor, genomfört av IDG.se. Står du i begrepp att köpa en läsplatta tycker jag absolut att du ska läsa även detta test.

Testet inleds med att ge svar på vanliga frågor man kan ha som nybörjare inom ebokvärlden. Det är väldigt tydligt och bra beskrivet. Därefter kommer en utvärdering av sju stycken läsplattor. Deras testvinnare är Cybook Odyssey HD*, bland annat eftersom den klarar bibliotekslån direkt i plattan. De skriver att det är den dyraste plattan i deras test, men väl värd pengarna.

Testet omfattar dock inte någon modell av Kobos läsplattor. Jag är tämligen säker på att Kobo Aura HD hade varit vinnare, om denna platta fått vara med. Den hade möjligen fått "minus" på att man inte kan låna eböcker från biblioteket direkt i plattan och att den är dyr. Gränssnittet och användarvänligeten är dock obestridliga, vilket gäller såväl Kobo Aura HD som dess lillasyster Kobo Mini.

Det verkar kanske snårigt när olika människor uttalar sig om läsplattor. Som nybörjare vill man ju helt enkelt få klart för sig vad det handlar om och helst få svar på frågan: vilken läsplatta är bäst? Men det är som med vilken produkt du än ska köpa oavsett om det är en bil, tvättmaskin, mobiltelefon eller något annat. Vi som har erfarenhet har olika tycke och smak och risken finns att vi därmed kommer att ge dig olika råd. Det bästa rådet jag kan ge, än en gång, är att du bör försöka tänka igenom vad du företrädesvis vill kunna göra med din läsplatta. Vill du företrädesvis köpa eböcker tycker jag att du med fördel bör satsa på någon av Kobos modeller. Vill du i stället främst låna eböcker tycks Cybook Odyssey HD* vara en vinnare, såvida du inte kan skaffa Sony T1 eller T2. Är det mest fråga om att du ska läsa dokument eller eböcker i pdf-format är Sony eller Kobo bästa valet.


*Observera att det inte är Adlibris Letto som avses här. Letto-plattan är en enklare variant av Cybook Odyssey och kan alltså inte göra allt som Cybook Odyssey HD kan.

Momssänkning för digitala medier ...

… i Frankrike, men ännu inte i Sverige. Som förespråkare för digitala medier, däribland eböcker, undrar jag verkligen hur länge jag ska behöva vänta på en mer rättvis momssättning.

Bild från Publishing Perspectives.

Dagens media skriver att den franska regeringen nu har beslutat att på digitala medier införa samma låga moms som papperstidningar har. Det skulle således röra sig om en moms på 2,1 procent. Redan i januari 2012 sänkte fransmännen momsen på eböcker till samma nivå som för pappersböckerna. Frankrike tycks värna bokläsning på olika vis. De vågar gå emot ett trögt EU i frågan om momssättning.

Frankrike (och även Luxemburg, som också sänkte momsen på eböcker vid samma tillfälle som fransoserna) riskerar dock att få på öronen av EU i frågan om detta initiativ, eftersom det strider mot det gemensamma momsdirektivet inom EU.

Inom EU arbetar man (sakta men säkert) på att förändra momsdirektiven, så att medlemsländerna ska kunna momssätta eböcker till samma låga moms som pappersböckerna. Men beslutskvarnarna mal uppenbarligen långsamt, och Frankrike och Luxemburg är två länder som tappat tålamodet i fråga om de digitala mediernas moms.

Detta med moms på eböcker är en snårig historia, vilket jag skrivit om i ett annat inlägg. Åsikterna och önskningarna för en momssänkning på eböcker, med flera digitala medier, finns även i Sverige. Det händer dock till synes inget i frågan. Det handlar inte bara om att den enskilde medborgaren vill betala likvärdig moms för en produkt, oavsett om den ges ut i pappersform eller i digitalt format. Om det dröjer att fatta ett vettigt beslut i frågan, riskerar vi att se företag fly landet för att etablera sin digitala verksamhet i länder som vågat ta steget att sänka momsen, så som Luxemburg och Frankrike.

Men summan av allt är att än så länge måste alla vi som föredrar tidningar och böcker i digitalt format betala högre moms (25%) för samma produkter som har lägre moms (6%) i pappersformat.

Bokskorpionens lilla ebokskola, del 4

Nu har vi kommit till läsplattorna i denna lilla eboksskola. För att göra det hela klart och tydligt, vill jag än en gång påpeka skillnaden mellan en läsplatta och en surfplatta. Den sistnämnda fungerar som en liten dator, med alla de för- och nackdelar som det kan innebära. En läsplatta däremot är tillverkad för enbart läsning av eböcker. Visst kan man surfa på läsplattan, om den är försedd med wifi, men den är inte byggd för detta i första hand och e-inktekniken gör surfandet lite trögare. Repetera gärna lektion ett i ebokskolan, om du känner dig osäker på vilken typ av platta du vill ha när du läser eböcker.

Läsplattor bygger på tekniken electronic ink, e-ink, vilket skulle kunna översättas till elektroniskt bläck. Tekniken gör att läsupplevelsen liknar känslan av att läsa från vanligt papper. Det är en ögonvänlig teknik, som inte tröttar ögat så som läsning från en ljusstark surfplatta kan göra. Att sitta ute i sommarsol när man läser är heller inget problem. Dessutom är det en teknik, som inte drar särskilt mycket batteri. I princip är det bara då du bläddrar i boken (eller då du eventuellt använder wifi) som kräver energi.

*

Det finns en hel uppsjö av olika tillverkare av läsplattor. Som ett första steg i valet av läsplatta gäller det med andra ord att tänka igenom vad man vill använda sin läsplatta till. Har du tänkt dig att prenumerera på eböcker från till exempel Storytel? Köper du dina eböcker från en ebokhandlare? Vill du företrädesvis låna eböcker på biblioteket? Läser du mycket text i pdf-format?

*

Svaret på den första frågan är snabbt avklarat: Vill du prenumerera på eböcker är en läsplatta inte rätt enhet. Vid prenumeration eller abonnemang vill företaget, som står bakom detta, att man ska använda deras egen särskilda app. Och en app använder man i en snillefon eller en surfplatta. I en läsplatta kan du inte ladda ner och använda en app. Se gärna del 2 och del 3 i ebokskolan igen.

*

Om man köper sina eböcker är man i stort sett fri att välja läsplatta efter eget tycke och smak. Ett undantag finns dock. Den förmodligen mest kända läsplattan - Amazons Kindle - är gjord enbart för det eboksformat som säljs i Amazons regi. Man kan alltså inte läsa eböcker i ePub-format på den, inte heller krypteringsskyddade låneböcker. Det har dock kommit ett konverteringsprogram som heter Calibre. Med hjälp av detta kan man konvertera en vanlig ePub-bok till det format som fungerar i en Kindle-läsplatta. Man kan dock inte göra en konvertering om eboken är krypteringsskyddad, vilket vissa köpe-eböcker och alla låne-eböcker är. Om man väljer att köpa sina böcker på Bokon kan man välja att få eboken konverterad till Kindle direkt genom dem.

För övrigt står det dig alltså väldigt fritt att välja läsplatta, då du företrädesvis köper dina eböcker. Det du då får ta i beaktande är saker som ditt eventuella behov av belysning och andra detaljer, såsom användarvänlighet etcetera. Själv har jag stor erfarenhet av Cybook Opus, Sony T1, Kobo Aura HD och Kobo Mini. Viss erfarenhet har jag också av Kindle Touch, Nook Simple Touch och Pocketbook Basic Touch. Av dessa uppräknade är min personliga åsikt att Kobo Aura HD är klart bäst. Den kostar dock en del, men som inbiten eboknörd är den en given vinnare. För eboknybörjaren vill jag rekommendera Kobo Mini - en billig och mycket lättanvänd läsplatta.

*

Vill man företrädesvis låna eböcker på biblioteket måste man skaffa en läsplatta som klarar att läsa DRM, det vill säga krypteringsskyddade eböcker. Många läsplattor klarar detta. Det som skiljer plattorna åt är att med vissa kan man låna eböcker direkt i plattan, medan andra kräver att man lånar på sin dator och sedan för över lånet till plattan. Detta beror på att olika tillverkare konstruerat sina browsers olika. Här får man helt enkelt fundera över hur bekväm man är. Det är dock inte svårt att föra över en lånebok till läsplattan via datorn. Det handlar mer om att det är ett extra moment att genomföra. För att kunna låna direkt i plattan krävs att du befinner dig där det finns wifi.

Här kommer en lista på några av de läsplattor, i vilka du kan låna böcker direkt i läsplattan utan omvägen via datorn:

Sony: T1, T2
Pocketbook: Touch, Touch Lux, Basic Touch
Cybook Odyssey HD (obs, alltså inte den så kallade Letto-versionen av denna platta)
iRiver Story HD Wifi Bibliotek

Jag lånar sällan eböcker på bibliotek, så de få gånger jag gör det använder jag ändå min Kobo Aura HD trots att jag då måste "ta omvägen" via datorn. Genom andra eboknördar kan jag dock berätta att Sony är en riktig vinnare här. Du lånar bekvämt direkt i läsplattan och du har dessutom en mycket lättnavigerad platta. Erfarenheten av iRiver varierar. En del tycker att denna platta fungerar mycket bra, medan en del har dålig erfarenhet av den. Pocketbook är en bra platta, men en nackdel kan vara att den innehåller väldigt många funktioner som kan leda till att den känns lite svårnavigerad för en nybörjare. Pocketbook-modellerna har å andra sidan stöd för Dropbox och fler fil-format än de andra.

*

Pdf-dokument är väldigt olika. En del innehåller mycket bilder och diagram. Dessa läser man bäst i en surfplatta. Pdf-dokument, som innehåller text, fungerar bra att läsa i läsplattor, men även dessa dokument kan av någon anledning "uppföra" sig lite olika i läsplattorna.

Om du vill kunna läsa pdf-dokument på bekvämast möjliga vis i en läsplatta, är det följande plattor som gäller:

Sony: T1, T2, T3
Kobo Aura HD

Själv tycker jag att Kobo vinner om man ser till hur plattan hanterar en pdf-fil, men den har ett stort aber; vill du kunna göra markeringar i pdf-texten skall du inte välja denna platta. Då är Sony helt klart att föredra. Den hanterar pdf-dokumentet på ett mycket läsvänligt sätt och du kan dessutom markera i texten.

*

För att runda av den här lektionen, kan man säga att ditt behov bör styra ditt val av läsplatta. Tänk igenom vad du vill kunna göra med plattan och välj sedan en lämplig enhet. Sådana saker som huruvida du är nybörjare eller inte kan också vara avgörande. Att som nybörjare börja med lilla, lättanvända Kobo Mini gör inget större hål i börsen, men å andra sidan finns en stor risk att du blir "biten" och sedan går vidare mot nya erfarenheter i läsplattornas värld. Lycka till! ;-)

Tillägg till detta inlägg: Du har väl inte missat del 4 1/2 i ebokskolan? Det är en fortsättning på del 4. ;-)

Tysklands "Kindle" heter Tolino

Läser du eböcker på tyska? Då kanske du vill skaffa dig en läsplatta, som är gjord just för den tyska marknaden. Den heter Tolino Shine och är tänkt att vara en konkurrent till såväl Amazons Kindle och Kobo, som annars är stora i Tyskland.

Med Tolino Shine får man en läsplatta som byggts konkurrensduglig. Den har samma fina skärmteknik som Kindle Paperwhite 2 och nya Kobo Aura. Frontlight* är självklart och den har en minneskapacitet på 4 GB, vilket motsvarar ungefär 2000 eböcker. Batteriet räcker i omkring sju veckor. Alla de vanliga inställningsmöjligheterna av text finns, liksom en ordbok, möjligheten att ordna sitt bibliotek etcetera.

Om du redan har ett konto hos någon av de stora ebokförsäljarna i Tyskland, Österrike eller Schweiz, kan du koppla detta till läsplattan och handla direkt från dem i plattan via wifi. Utöver detta kan du använda Dropbox för överförandet av eböcker som du köpt på andra ställen.

Med Tolino Shine kan du läsa eböcker i ePub-, TXT- och pdf-format. Läser man den tekniska beskrivningen står inget om att den kan läsa DRM, det vill säga krypteringsskyddade eböcker, men enligt testaren på Computerbild.de ska plattan klara detta. Det betyder att låneböcker ska fungera att läsa med denna läsplatta.

Jag har inte provat denna läsplatta själv, eftersom jag inte läser på tyska, men med tanke på vad som skrivits om den, ville jag gärna tipsa om den ändå. Amazon har kommit med läsplattor i åtskilliga versioner vid det här laget. Tolino Shine har bara tillverkats i två varianter än så länge. Trots detta verkar Tolino Shine kunna konkurrera väl.

*

*Man skiljer på frontlightbelysning och backlightbelysning. Det sistnämnda används i surfplattor av olika sorter. Dessa fungerar som en liten dator och skärmarna är således också belysta inifrån, precis som en vanlig dator. Frontlightbelysning innebär att ljuset kommer "framifrån", det vill säga längs kanterna på skärmen finns små lampor monterade som skapar detta ljus. Det kan vara mycket ansträngande för ögonen att läsa från en backlightbelyst skärm under en längre tid. Därför är e-inkskärmarnas frontlightbelysning att föredra, då de inte är mer ansträngande än en vanlig lampa.

Les for en god sak 2014

Jag har nu betalat in mina tio kronor för varje bok jag läst under 2013 till Panzisjukhuset i Kongo. Det blev ju totalt 95 stycken böcker i olika format. Jag valde att vända mig till Läkarmissionen för denna donation. Det kan hända att fler organisationer hjälper detta sjukhus, men Läkarmissionen fick jag god erfarenhet av då en av mina tidigare kollegor fyllde år och önskade sig bidrag till Panzisjukhuset som present för några år sedan. Det var faktiskt tack vare henne, som jag först hörde talas om situationen för kvinnorna i Kongo.

För den som vill veta mer om doktor Denis Mukwege och hans viktiga arbete på Panzisjukhuset, kan jag varmt rekommendera boken Denis Mukwege - en levnadsberättelse. Följ länken, så får du veta vad jag tyckte om boken.

Det var den norska bokbloggen Leserommet, som arrangerade Les for en god sak förra året. I år är det Bøker & bokhyller som tagit över stafettpinnen att arrangera Les for en god sak 2014. Ett mycket bra initiativ, tycker jag. Man väljer själv ändamål och summa. Läs mer på hos Berit, som förestår Bøker & bokhyller. För min del väljer jag samma som 2013, men med den skillnaden att jag vill sporra mig själv att läsa ännu fler böcker än förra året.

Jakten på John Bauer

Alldeles nyligen läste jag en väldigt spännande bok, som heter Jakten på John Bauer och är skriven av Måns Hedberg. Det är en riktig spökhistoria, som passar för såväl lite äldre barn som de som har barnasinnet kvar längre upp i åren.

Boken handlar om Mira, som i ålder befinner sig mellan barndom och ungdom. Mira och hennes föräldrar brukar tillbringa sommaren i Miras mosters stuga vid Vättern. Just denna sommar, då familjen återigen kommer dit, träffar Mira den jämnårige Viktor, som flyttat till trakten tillsammans med sin mamma.

I samma byggd bodde för nära etthundra år sedan den berömda konstnären John Bauer med sin fru och deras lille son. Dessa gick ett tragiskt öde till mötes, eftersom de dog när hjulångaren de skulle åka till Stockholm med förliste på Vättern.

För att försöka göra något spännande av sommarlovet bestämmer sig Mira och Viktor för att smyga lite på en konstig och lite skrämmande gubbe, som bor i ett hus i närheten. Mycket snart inser de att gubben har något skumt i görningen, som de känner att de måste ta reda på mer om. Detta blir inledningen till en spännande och skrämmande jakt efter John Bauers okända tavla. Bland annat måste Mira och Viktor bege sig till det gamla, förfallna Bauerska huset i smyg på natten.

Men inte nog med att jakten på tavlan utvecklar sig till ett spännande äventyr; framförallt Viktor, men även Mira, upplever spöklika ruggiga händelser. Dessa verkar också ha med John Bauer att göra. Vad är det som egentligen pågår? Vem är det som spökar? Ska Mira och Viktor hinna lösa denna gåta i tid? Läs denna väldigt spännande bok, så får du reda på svaret!

Den sista fristaden

Något som imponerar mycket på mig är när en författare har gjort ett omfattande och omsorgsfullt researcharbete. Det har Tracy Chevalier gjort inför skrivandet av Den sista fristaden. Att hon dessutom är en skicklig historieberättare gör inte saken sämre. Även översättaren Anna Strandberg har lagt ner mycket möda på att allting ska bli rätt och riktigt i den svenska översättningen. Denna bok blev för mig en riktig bladvändare eller sträckläsningsbok eller vad man nu än vill kalla det, då man fängslas så mycket av en bok så att man inte kan lägga den ifrån sig.

Omslagsbild: Becca Stadtlander
Omslagslayout: Maria Sundberg

Honor Bright, en ung kvinnlig kväkare, skall 1850 göra den långa resan från Dorset i England till det stora landet i väster tillsammans med sin syster Grace. Planen är att systern ska gifta sig med en man, som tidigare emigrerat och numera bor i Ohio. Honor är med som sällskap och för att slippa undan alla medlidsamma blickar hon får efter en uppslagen förlovning. Resan över Atlanten blir en oerhört tuff prövning för Honor, som är konstant sjösjuk under den månad som den varar. Inte ens sin favoritsysselsättning, lapptäckessömnad, klarar hon att distrahera sig med.

Efter att resan med båt är avklarad, tar resa med vagn genom landet vid. Bara en kort tid in på denna etapp av resan blir Grace sjuk i gula febern och avlider efter en kvalfull sista tid. Honor bestämmer sig för att fortsätta till Ohio och till den man som skulle ha blivit hennes svåger. Han bor med sin bror och dennes fru i ett litet kväkarsamhälle och Honor räknar med att hon kan vara välkommen där. Att vända tillbaka till England är inte längre ett alternativ, eftersom hon absolut inte kan tänka sig att genomföra en sådan fruktansvärd resa över havet igen.

Ankomsten till Faithwell, som det lilla samhället heter, blir inte riktigt som Honor tänkt sig. Hon lider starkt av hemlängtan. Trots omständigheterna försöker hon finna sig tillrätta i de främmande amerikanska sederna och i sitt nya samfund av kväkare. När några månader gått, blir hon uppvaktad av en ung farmare. Efter en kort tids bekantskap och uppvaktning väljer hon att gifta sig med honom och bosätta sig på hans farm, där även hans mor och syster bor. De två kvinnorna är kärva personligheter och ser inte med blida ögon på Honor, som inte ens kan mjölka en ko.

Slavar som rymt från plantager i södra USA tar sin flyktväg genom de trakter där Honor bor. Kväkarsamhällena i Ohio var nämligen kända för sin inställning för alla människors lika värde och där fanns en större chans att flyktingarna skulle kunna få hjälp på sin väg till Kanada. Honor, som alltid tyckt att det varit självklart att ta ställning mot slaveri hemma i England, tvingas nu inse att det är en helt annan sak att ta ställning i ett land där slaveri är en del av landets ekonomi. Hemma i England har hon knappt ens sett en mörk person, men i sitt nya liv måste hon fundera både över vad hon själv tycker och tänker samt ta beslut om vad hon kan göra. Hon försöker, trots att hon är en stillsam, introvert personlighet, väcka de andra kväkarnas funderingar i frågan och få även dem att tydligare ta ställning. 

"Kanske borde vi allihop betala lite mer för vårt tyg, så att bomullsodlarna kan använda de pengarna till att betala slavarna, och göra dem till arbetare i stället för slavar."

Detta är en väldigt spännande bok, som jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig. Tidvis led jag med Honor för hennes hemlängtan och tänkte att hon ändå borde trotsa sjösjukan och resa hem till England igen. Det faktum att man på den tiden genomförde en sådan resa för att stanna för gott och förmodligen aldrig mer se sina anhöriga igen, ger perspektiv på vår moderna tillvaro då vi reser kors och tvärs över jordklotet. Jag blev också full av beundran för denna kvinna, som valde att inte gå emot sin egen inre övertygelse då det var fråga om att människor behövde hennes hjälp på sin flykt undan slaveri.

Jag tycker också att jag lärt mig en hel del då jag läst denna bok. Eftersom Tracy Chevalier i efterordet visar på sitt researcharbete, litar jag på att de fakta hon bygger boken på är sanna. Att den hemliga hjälp, som flyktingarna från slaveriet erhöll, kallades "den underjordiska järnvägen" samt hur denna hjälp organiserades var mycket intressant att få veta. Det var också givande att få en viss inblick i kväkarnas tillvaro samt inte minst i lapptäckessömnadens mysterier.

Till sist måste jag bara bjuda på ytterligare ett citat, som tilltalar mig som lokförare. Det är Honors väninna, hattsömmerskan Belle, som berättar för Honor:

"'Gissa vad som kommit till Wellington', sa hon när Honor lugnat sig. 'Tåget! Det körde sin jungfrufärd från Cleveland för ett par veckor sen. Hela stan var ute för att se det rulla in och självklart måste de flesta av damerna ha nya hattar. Jag sa ju åt dig att tåget skulle vara bra för affärerna.' 'Jag skulle vilja se det.' 'Det är som den största, svartaste frustande häst man kan tänka sig. Visste du att det kör i tjugofem kilometer i timmen? Tjugofem! Det tar bara två och en halv timme till Cleveland. Jag tänker åka med snart. Du borde följa med.'"

Detta väcker tankarna på hur det var när järnvägen var ny och tågen började rulla samt hur dessa imponerade på befolkningen. Man kan ju inte låta bli att le lite åt den "svindlande" hastigheten, som nämns, och fundera på vad dåtidens människor skulle sagt om nutidens hastigheter på järnvägen. ;-)

*

Vill du skaffa dig fler boktips idag? Besök då Maris blogg, Flukten fra virkeligheten, där hon samlar länkar till En smakebit på söndag. Du kan få massor av tips på spännande, intressanta eller roliga böcker.

Analfabeten som kunde räkna

Jag ska genast erkänna: jag har bara läst hälften av den här boken. Faktum är att sedan gav jag upp.

På sätt och vis är det inget fel på den. Humorn finns där, liksom knasiga äventyr. Men på något sätt tyckte jag ändå att det blev tråkigt efter halva, ungefär som att de knasiga händelserna bara skulle fortsätta i all evighet utan någon vettig lösning i sikte. Jag tyckte mycket om Jonas Jonassons "Hundraåringen". Den var också full av knasigheter och humor. Analfabeten som kunde räkna är skriven i ungefär samma stil; huvudpersonerna råkar ut för de mest oväntade och konstiga händelser. Persongalleriet och miljön skiljer sig förstås åt i den båda böckerna.

I den här boken är sydafrikanska Nombeko huvudperson. Man får följa henne från den fattiga barndomen i ett skjul i Sydafrika via straffarbete hos en vit, försupen ingenjör i samma land till hennes liv i Sverige. På vägen lär hon känna ett antal personer, varav en del är vänner och andra är farliga. De som blir hennes vänner är människor med ett mer eller mindre knasigt förflutet. Det anmärkningsvärda med Nombeko är att hon inte har gått i skolan och kan således inte läsa (i bokens början), men hon har en naturlig fallenhet för matematik och med bland annat denna förmåga tar hon sig fram i livet. Nombeko blir redan tidigt i boken vän med tre systrar från Kina. Dessa blir av Jonasson ständigt benämnda "de tre kinesflickorna". Man får inte veta vad de heter, utan de klumpas nästan hela tiden ihop som en enhet. Möjligen särskiljs de emellanåt genom att kallas storasyster, mellansyster och lillasyster. Efter ett tag blev detta något som irriterade mig. Framförallt det faktum att de kallas "kinesflickorna". "Flickorna från Kina" eller "kinesiskorna" skulle känts betydligt bättre, när nu de här tjejerna inte skulle få något namn. Att sedan de här systrarna ägnar sig åt förfalskningar och att de emellanåt framstår som lite korkade, gör inte saken bättre. Det hela känns ganska fördomsfullt, tycker jag.

För min del blev det, som sagt, lite för mycket av knasigheter och asiatiska fördomar, men därmed är det ingen bok jag skulle avråda helt från ändå. Gillade du "Hundraåringen" kan detta mycket väl vara en bok för dig, oavsett vad jag tycker.

Storytel Premium

Storytels eboksatsning kommer att lanseras under våren 2014, skriver företaget på sin informationssida. Det kommer att kosta 199 kronor i månaden att välja abonnemanget Storytel Premium.

Det tycks med andra ord som att denna satsning på eböcker har blivit försenad, eftersom Storytel redan tidigt i höstas utlovade att den skulle komma igång i december 2013. Just nu pågår förmodligen en utprövning och utvärdering av tjänsten, eftersom redan befintliga abonnenter erbjudits möjlighet att prova på i förväg.

Oavsett när detta kommer igång, är kanske det viktigaste att det blir möjligt att kombinera ljudbokslyssnande och eboksläsande, så som företaget utlovar. Med denna abonnemangsform får man nämligen fri tillgång till alla deras ljudböcker och eböcker. De titlar som utgivits i båda formaten kan man då växla mellan att läsa eller lyssna till.

Eftersom det ibland finns funderingar kring ägandeformerna vad gäller eböcker, så kan jag förtydliga att vid såväl denna abonnemangsform som andra typer av "prenumerationer" gäller att du som läsare inte äger de eböcker du läser inom ramen för dessa. Du får tillgång till dem, likt ett stort bibliotek som du betalar för att få tillträde till.

Själv har jag blivit lite tveksam till att ge mig på en abonnemangsform som denna, eftersom jag fick negativ erfarenhet då jag var ljudbokskund hos just Storytel. Jag fick inte offline-lösningen att fungera. När det sedan uppstod problem med deras server, stod jag där utan tillgång till den bok jag höll på med. Här finns fler av mina funderingar om Storytel Premium.

Ingens mamma

Vill du veta vad tolv kvinnor tycker och tänker kring ämnet barnfrihet*? Då är Ingens mamma definitivt en intressant bok för dig att ta del av. Det är en antologi av texter, sammanställd av Josefine Adolfsson. Det tycks vara en populär bok, för pappersvarianten är i skrivande stund slutsåld på en hel del ställen. Men som ebok är den lätt att få tag på. ;-)

Man kan närma sig den här boken på olika sätt. Ett är att se det som ett tillfälle att få veta hur några av alla de kvinnor som föredrar att vara barnfria tycker, tänker och känner. Så läste jag den och hade stor behållning av vad jag fick ta del av. Somliga av kvinnorna berättar mycket personligt om sin egen situation och sina egna argument för sitt livsval. Andra har valt en annan utgångspunkt på sin redogörelse, till exempel att visa på hur olika religioner ser på barnfrihet. Alla tolv berättelserna var mycket intressanta, var och en på sitt vis. Varje kvinna får dessutom en kort presentation.

Man skulle också kunna läsa antologin Ingens mamma som ett inlägg i debatten kring barnalstrandets vara eller icke vara. Eftersom Sverige håller på att få en alltmer åldrande befolkning, är det av vikt att medborgarna sätter nya små medborgare till världen. Eftersom så inte sker i den takt som makthavarna önskar, kan ett visst tryck på fertila kvinnor uppstå. Utöver ett sådant nationellt tryck, kan dessa kvinnor dessutom utsättas för mer eller mindre hård press från anhöriga eller vänner. Eftersom Sverige har en framstående familjepolitik och en lika framstående möjlighet till IVF-behandling, finns det inga "ursäkter" för kvinnor (eller män för den delen) att undandra sig plikten att skapa nya medborgare.

Det hade väl varit en sak om de barnfria kvinnorna fått lov att uttrycka sin åsikt om varför de gjort detta livsval och att man sedan kunnat föra debatten på en vettig nivå. Dessvärre tycks många av dessa kvinnor i stället bli stämplade och ansedda som egoistiska, omogna och/eller känslokalla. Omgivningen vill hellre än att föra en intressant debatt, mer eller mindre övertala de här kvinnorna att skaffa barn trots att de vet att de inte vill. Vanliga argument i sammanhanget brukar vara olika varianter av "du kommer att ångra dig sedan", "du kan inte veta hur fantastiskt det är förrän du provat" eller "du blir ensam på ålderdomen om du inte skaffar barn".

Det sistnämnda är ett särskilt fånigt argument, eftersom ingen av oss vet hurdan vår ålderdom kommer att bli förrän vi är där, om vi ens kommer så långt i livet. Faktum är att det är mer vanligt att gamla på ålderdomshemmet, som har barn, sitter och väntar i det oändliga på sällsynta besök från dessa, medan de barnfria pensionärerna i större omfattning ägnar sig åt vänner och fritidssysselsättning. Gissa vem som känner sig mest ensam i sammanhanget?

Eftersom det knappast finns någon bytesrätt eller återköpsgaranti på barn, om jag nu får uttrycka det så, är det definitivt inte lämpligt att skaffa ett barn "på prov" för att se om man trivs som förälder eller inte. Då tycker jag att de människor, oavsett om de är män eller kvinnor, som redan från början vet med sig att de är ointresserade av egna barn, är mycket mer mogna som tänkt igenom saken och fattat ett relevant beslut, i stället för att falla för "grupptrycket" från omgivningen.

En som tycks ha tagit illa vid sig då de här författarna fått komma till tals är Ann Heberlein. Hon verkar inte riktigt vilja sätta sig in i och förstå de här kvinnornas situation. Det är tråkigt att någon, som känner sig trampad på tårna, måste förminska en grupp som inte följer normen. Eftersom hon tar upp sitt eget barnalstrande och "försvarar" det, ger hon snarast intryck av att inte vara riktigt säker på sina egna argument för att ha satt dessa barn till världen.

Jag har, till skillnad från Ann Heberlein, inte uppfattat att kvinnorna i antologin vill "idealisera" att välja bort egna barn. Inte heller tycker jag att de försöker påtala att man inte kan både göra karriär OCH ha barnfamilj, vilket Heberlein tolkar in. Mitt intryck är snarare att tanken bakom antologin är att få ge röst åt kvinnor som är barnfria och som trivs med sitt livsval samt att skapa förståelse för deras situation så att de kan slippa bli betraktade som "halva kvinnor" eller något annat lika dumt.

Ingens mamma är helt klart en mycket läsvärd bok för den som är intresserad av frågor som dessa. Jag tycker att Josefin Adolfsson och hennes stab av barnfria kvinnor har lyckats mycket bra med att förmedla sitt budskap angående livsvalet att vara barnfri. Nu återstår att få se Ingens pappa bli utgiven också, för den hade varit lika intressant att läsa, tycker jag.

*

DN har publicerat Lena Anderssons bidrag till antologin och det finns här för den som blir nyfiken. Josefine Adolfsson har gett ett kort svar på Ann Heberleins uttalande. Det finns intressanta recensioner att ta del av, till exempel hos SvD, Sydsvenskan och DN.


*Till skillnad från barnlöshet är barnfrihet ett aktivt ställningstagande att leva utan egna barn.

En riktig bok

Många gånger har jag fått höra från lyriska pappersbokentusiaster att en pappersbok luktar på ett speciellt vis, att dess sidor känns på ett särskilt sätt att vidröra samt att den (oftast) är vacker att se på och att ha i en traditionell bokhylla. Well, jag säger inte emot. Tillåt mig därför att få presentera framtidens läsplatta, med personliga inställningsmöjligheter att ställa in efter eget tycke och smak.

Allvarligt talat, ibland har jag också fått höra att pappersböcker kallas "riktiga böcker". Underförstått att en ebok därmed inte är en "riktig bok". Där vill jag dock be att få protestera.

I grund och botten handlar det hela om att en författare har nedtecknat en berättelse av något slag, en fiktiv roman eller en biografisk redogörelse. Sedan "förpackas" denna berättelse på olika sätt - som tryckt på papper, som en digital fil eller som en ljudfil - allt för att vi som vill ta del av berättelsen ska kunna välja hur vi vill tillgodogöra oss den. Det vi betalar för då vi köper någon av dessa är helt enkelt att en författare har skapat en tilltalande berättelse åt oss, en bok med andra ord. Att vi läsare sedan är olika och föredrar att få läsa denna bok som pappersbok, ebok eller ljudbok spelar ingen roll. En bok är en bok.

Reading Bingo Challenge 2014

Här kommer ännu en läsutmaning. Den kommer från Reatreat by Random House och är utformad som ett bingospel. Det finns en "bingobricka" för vuxna och en som är tänkt till Young Adults (YA), men det är ju inget som hindrar att man använder vilken som, oavsett ålder.

Man kan också använda brickan lite olika beroende på om man är en van läsare eller inte. Nybörjare kan ha som utmaning att fylla en rad. Andra kan utmana sig själva på andra vis; att fylla alla fyra sidorna runt om, till exempel. Den avancerade läsaren bör förstås sträva efter att fylla hela brickan. Och är man riktig på gång, blir det kanske till och med båda bingobrickorna! ;-)

Mer information finner du hos Retreat by Random House och de inbjuder också till att delta i deras diskussionsgrupp på Goodreads för den som har ett konto där. Brickorna är möjliga att skriva ut på skrivare, men för bästa resultat ska man kanske göra det via Reatreat by Random House egen sida.

Fodral till läsplattor på Etsy

Jag har hittat ett fantastiskt ställe på nätet. Det heter Etsy och är en plats där människor från jordens alla hörn kan skapa sig en liten (eller stor) virtuell butik och sälja sina hantverk av olika slag. De flesta säljer just egenhändigt skapade saker. I enstaka fall handlar det om vintage eller om industriellt tillverkade prylar. Men det märker man när man tittar runt i butikerna.

Det är enkelt att vara presumtiv köpare på Etsy. Man kan inledningsvis bara titta sig omkring, om man vill. Men ganska snart märker man att man blir intresserad av ett eller annat. Då är det väldigt lämpligt att skapa sig ett konto, vilket går snabbt och lätt. Med hjälp av detta konto kan man sedan favoritmarkera de saker eller de butiker man fastnar för och vill återkomma till. Lyd mitt råd: se till att favoritmarkera! Du kommer annars snabbt att inse att det kanske inte är så enkelt att hitta tillbaka till just den där prylen som du blev så förtjust i.

Hur funkar det att handla då? Jo, det har för min del fungerat hur bra som helst. Eftersom Etsy känner av att jag sitter i Sverige och surfar, så får jag priset presenterat i svenska kronor. Jag har betalat med kort och sedan har försäljaren i fråga skickat ut sin produkt. I mitt fall har det gått snabbt, för jag valde en sak som redan var uppsydd. I andra fall får man räkna med tid för tillverkning av varan. Sådant framgår då man läser information om den pryl man fastnat för.

I mitt fall visade sig varan vara just så fin och välsydd som jag fick intryck av då jag besökte sömmerskans butik på Etsy. Jag är mycket nöjd och har fortsatt att beställa saker på Etsy. För behöver man någonting, till hemmet, som present eller till sig själv, kan man med framgång prova att söka det på Etsy. Urvalet blir mycket stort och ofta med utseenden som man inte alls kan finna i konventionella butiker.

Vad har nu detta med eböcker och läsplattor att göra? Jo, det jag tänkte komma till är att om du vill ha ett fodral till din läsplatta eller surfplatta, så är Etsy en riktig guldgruva. Här kan du finna mycket fina fodral med alla upptänkliga utseenden. Och är du inte nöjd med det du finner i det enorma utbudet, så är många butiksinnehavare beredda att tillverka något efter din smak. Du kommer med andra ord att ha ett fodral som är unikt.

Man kan skriva in sökorden "ereader cover" och börja leta i ett enormt utbud. Eller så skriver man mer specifierat om man söker ett fodral till en särskild läsplatta, till exempel "Kobo Aura HD ereader cover". Sedan kommer den svåra uppgiften att välja ett fodral bland alla fina. Det kan bli svårare än du anar. ;-)

En perfekt natt

Oavsett om man har sömnsvårigheter eller inte, skulle jag vilja rekommendera alla att läsa den här intressanta boken. Sömnen är en så viktig del i våra liv och det är väsentligt att vi känner till varför det är så och vad vi kan göra för att hjälpa oss själva eller andra om problem uppstår.

Björn Hedensjö är journalisten som håller på att sadla om till psykolog. Han debuterade i höstas med boken En perfekt natt. Detta är, tycker jag, en otroligt intressant och givande bok att läsa. Jag har lärt mig massor av saker under tiden som jag läst. Eftersom jag inte är riktigt klar med den än, har jag mer spännande lärdom att se fram emot. :-)

Björn skriver på ett lättillgängligt sätt och förklarar allting tydligt och klart. Han berättar om hur vi människor sov före industrialiseringen och hur våra inre, biologiska klockor fungerar. Man får lära sig vad som händer om man inte sover ordentligt och hur man kan göra för att få god nattsömn. En del rön känner man igen sedan tidigare, men ny forskning har tillkommit. En del äldre forskning hade jag inte hört talas om, så den var ny för mig, den också. Och handen på hjärtat; har inte ni också funderat på vad som egentligen händer med sömnen i tonåren? Varför verkar tonåringen ha ett omättligt sömnbehov? Eller … har tonåringen verkligen behov av extra mycket sömn? Björn ger dig svaren.

Att välja en bra "smakebit" ur Björns bok var verkligen inte lätt - allting han skrivit är ju så intressant! Här och där visar han också prov på lågmäld humor. Jag har gjort många markeringar i min ebok, men till sist fastnade jag för detta lilla stycke:

"Att 'klara sig' på några få timmars sömn är idealet på vissa håll - om man tänker sig en motsvarighet inom kosthållningen skulle det vara att man står sig utmärkt på ett par påsar chips. Och den dygnsrytm vi inrättat samhället efter är av olika skäl helt ur fas med en stor del av befolkningens biologiska, inre klocka."

Detta boktips får ni nu levererat av en tvättäkta nattuggla. Tack vare att jag själv sadlade om och blev lokförare, kan jag åtnjuta arbetstider (kvällar och nätter) som passar min biologiska inre klocka utmärkt. Jag tyckte det var ett "lidande" att arbeta så kallad kontorstid, som man gör i mitt gamla yrke.

Fler trevliga, intressanta och spännande "smakebitar" och boktips får ni om ni besöker Maris blogg, Flukten fra virkeligheten. Följ bara länkarna längst ner i hennes inlägg.

En skön söndag med mycket läsning önskar jag er alla!

Koltrasten som trodde att den var en ambulans

Anders Mildner har skrivit en fantastiskt bra bok med den långa titeln Koltrasten som trodde att den var en ambulans.

Man kan kanske få för sig att det är en bok om fåglar, men så är inte fallet. Det är en mycket intressant och givande bok om ljud, närmare bestämt de ljud som kan finnas i vår omgivning.

Olika människor är olika känsliga för ljud. En svagt susande ventilationsanläggning bekommer inte somliga, medan den kan skapa irritation för andra. Alla möjliga ljud finns runt omkring oss idag. Bor man i en stad är ljudkulissen ofta konstant, endast varierande i styrka.

Anders skriver på ett väldigt bra och lättillgängligt sätt om ljud och dess effekter på både folk och fä. Ett exempel är just koltrasten. Fåglar, som har sitt revir i bullriga miljöer, kan både bli mer högljudda och/eller utveckla och härma ljud i sin omgivning. Människor påverkas mer än vad vi kanske tror av ljud. Att leva i en bullrig omgivning skapar sömnsvårigheter och försämrad hälsa. Barn lär sig sämre i en sådan miljö. Tyvärr är detta dessutom relaterat till socioekonomiska klasser; de rika har råd att bosätta sig i en lugn och relativt bullerfri miljö, medan fattigare delar av befolkningen får hålla tillgodo med att bo nära motorvägar och andra ljudsanitära olägenheter.

Anders påvisar också att politiker och andra, som har makt över vår ljudmiljö, inte verkar bry sig nämnvärt om vilka effekter buller och oljud kan ha på människor. Numera finns egentligen ytterst få miljöer kvar där enbart naturens egna ljud kan höras.

Detta är verkligen en läsvärd och intressant bok. Den borde minst sagt vara obligatorisk för både politiker och olika yrkeskategorier som arbetar med människors boendemiljöer. Vi andra kan med behållning läsa den för att bli medvetna om ljuden och dess effekter på vårt välbefinnande.

En perfekt natt ...

… är inte det en perfekt titel på en bok för en tvättäkta nattuggla? Jag läser just nu denna mycket intressanta bok.

Visste ni att späckhuggarhonan och hennes nyfödda kalv inte sover en blund på en hel månad efter förlossningen? Sådana spännande saker får man lära sig i Björn Hedensjös bok, En perfekt natt.

Jag återkommer med en mer uttömmande recension så fort jag läst ut den.

Imponerande bibliotek

Romantiken i mitt liv

Ja, nu ska det förstås inte handla om romantiken i en Bokskorpions liv, ifall du trodde det. Nej, däremot ska jag berätta om en önske-ebok igen.

Ewa Rudling har suttit vid pennan och antecknat när olika personer, både kända och mindre kända, berättat för henne om kärlek, romantik och relationer. Dessutom har hon, i egenskap av fotograf, avbildat var och en i ett fint porträtt. Resultatet blev boken Romantiken i mitt liv: 50 berättelser av kvinnor och män som fyllt 60.

Var och en av de här människorna har själv valt på vilken nivå de vill hålla sin berättelse och hur personliga de vill bli. Många av dem är mycket personliga. Gemensamt för dem alla är att de hunnit leva ett bra tag på jorden och därmed skaffat sig en hel del erfarenhet, vilken är mycket intressant att ta del av.

Man kan läsa boken av ren och skär nyfikenhet, eftersom den innehåller så många kända människors privata berättelser. Eller så kan man läsa den för att fördjupa sin egen livskunskap och sitt eget medvetande om hur många olika sätt som människor kan leva sina liv på. På det hela taget är det en mycket bra, intressant och läsvärd bok.

Svårigheten med att publicera denna bok som ebok kan vara att den innehåller så många fina bildporträtt. Bilder är än så länge lite klurigt i eböcker. Det är nämligen svårt att publicera dem inne i texten. Om man använde den nyare versionen av ePub, ePub3, så skulle det nog fungera. Problemet är bara att ePub3 kräver ett särskilt läsprogram och kan med andra ord i nuläget inte läsas i vilken läsplatta som helst. 

Till dig som publicerar eböcker

Eftersom jag vid det här laget har läst åtskilliga eböcker och därmed också råkat på en mängd olika layouter på dessa, vill jag berätta om några tankar kring detta.

Jag är inte helt säker, men ibland får jag en känsla av att både den som publicerar och gemene man tänker sig att utgivning av en ebok är en lätt match; "det är väl bara att ta det befintliga dokumentet i datorn och göra om till epub och så är saken klar". Men så är det inte.

Här kommer de saker jag funderat på. Jag hoppas de kan vara till hjälp för dig som ger ut eböcker, oavsett om du representerar ett stort eller ett mindre förlag.

*

Omslag

Har verkligen omslaget betydelse då man köper en ebok? Denna typ av bok är ju "bara" en elektronisk fil, som ska "förvaras" i någon form av läsplatta. Den kommer inte att stå i en bokhylla och synas, som pappersböckerna gör.

Svaret på frågan är självfallet: ja, omslaget har betydelse även då man köper eböcker!

Det är för det första fel att annonsera ut en ebok under förespeglingen att den är försedd med samma bild som pappersboken. Den som köper en ebok betalar för det mesta ett ganska högt pris och det borde vara självklart att man då får samma fina omslagsbild, som köparen av pappersboken. Tänk dig själv den absurda situationen att du i en vanlig bokhandel vill köpa en pappersbok, men när handlaren stoppar den i en kasse åt dig, så visar det sig att han tagit bort omslaget. Går det inte att ha samma bild på eboken, till exempel på grund av rättighetsfrågor, så bör man se till att redan vid utannonseringen av eboken visa eller på annat sätt tala om att köparen får ett neutralt omslag i stället.

Det är dessutom så att jag ofta visar mitt bibliotek av eböcker för andra bokintresserade. De tittar runt i plattan och ser då böckerna i form av omslagsbilder. Samtal uppstår om eböckerna. Egentligen precis på samma sätt som om vederbörande stod framför mina hyllor med pappersböcker och läste titlarna på ryggarna.

När jag lägger min läsplatta ifrån mig för en stund, går den efter ett litet tag in i läget "sleepingmode". Jag kan då ha ställt in plattan att visa omslaget på den bok jag för ögonblicket håller på att läsa. Skulle omgivningen då kasta ett öga på min läsplatta så ser de vilken bok jag håller på att läsa.

Sist men inte minst, ett försäljningsargument. Det räcker att vara "amatörmarknadsförare" för att förstå att desto oftare ett trevligt omslag exponeras, desto fler människor kan få upp ögonen för just den boken. Och omslagsbilder exponeras alltså även i fråga om eböcker i läsplattor eller surfplattor.

Exemplet här ovanför visar vad som hände mig då jag i somras köpte denna ebok. I nätbutiken utannonserades Tvillingarna Thornthwaites testamente med det roliga omslaget. När jag väl laddat ner boken fick jag i stället det fula, oinspirerade, bruna omslaget. I fallet med just denna titel kan det ha ändrat sig, och det hoppas jag verkligen, eftersom det handlar om rättigheterna till bilden. Tyvärr är detta inte enda gången jag råkat ut för fenomenet - det händer alltför ofta.

*

"Blurb"

Baksidestext har en funktion på pappersböcker. Den ger läsaren möjlighet att bilda sig en uppfattning om boken och ifall den är intressant att skaffa för läsning. Motsvarande situation för eböcker är att blurben finns att läsa då man befinner sig i nätbutiken.

Den som har skaffat en hel hög av pappersböcker, som väntar på läsning, behöver ofta läsa baksidestexter igen för att fräscha upp minnet och kunna välja bland böckerna. Samma sak händer för ebokentusiasten. Ofta har jag motsvarande "bokhög" i min läsplatta. Eftersom det kan vara ett tag sedan jag köpte vissa av eböckerna, behöver även jag fräscha upp minnet inför valet av vilken ebok jag ska välja i min "hög".

En blurb i en ebok är alltså en god service mot läsaren. Enstaka förlag har anammat detta och placerat blurben i början av boken. Detta uppskattar jag väldigt mycket. Det blir lätt för mig att återigen påminnas om bokens innehåll och göra valet av läsning från min virtuella bokhög.

Dessutom kan jag, då jag visar mitt ebibliotek i läsplattan för en vän, även öppna en bok och visa denne blurben för en viss bok som han eller hon kanske blir nyfiken på. Egentligen precis samma sak som om vännen står framför min pappersbokhylla och tar ut en bok för att läsa på baksidan.

*

Formgivning av text

Det märks mycket tydligt att en del förlag inte har bearbetat manuset för ePub-format. Det visar sig i form av till exempel avsaknad av radbrytning vid markering av nytt stycke. I pappersboken fanns det kanske helt enkelt inget behov av radbrytning för nytt stycke på ett visst ställe i boken eftersom det inföll vid ett sidbyte. Det blev ändå tydligt för läsaren att det var fråga om ett nytt stycke. Så är inte fallet i eboken.

Exemplet här ovanför är hämtat ur Flickan med snö i håret. (Om man klickar på bilden kan den eventuellt bli lite tydligare.) Mellan rad fyra och fem behövs tydligt och klart en radbrytning för nytt stycke, eftersom berättelsen byter perspektiv från en person till en annan. I pappersboken sker ett sidbyte just här. När man läser en ebok med denna avsaknad av radbrytning, blir man lätt förvirrad, då handlingen plötsligt "inte stämmer".

En annan aspekt på formgivning av text är att eböcker behöver korrekturläsas i samma omfattning som pappersböcker. Detta gäller särskilt i de fall då man scannat in en gammal pappersbok och försöker göra om denna till ePub-format. I dessa fall är det mycket lätt hänt att texten förändras exempelvis genom att skiljetecken försvinner och att å, ä och ö förlorar sina ringar och prickar. Det säger sig självt att det är mycket irriterande att köpa och läsa en ebok, som innehåller så simpla saker som tydliga korrekturmissar.

*

Utnyttja hela potentialen

Det finns egentligen många möjligheter att utnyttja när det gäller eböcker. Möjligheter som man kanske inte tänker på, eftersom det är lätt hänt att man sitter fast i tänket kring pappersböcker.

Utan några större problem skulle man, förslagsvis i slutet av eboken, kunna bifoga ett provkapitel ur författarens tidigare eller eventuellt kommande produktion - ett utmärkt tillfälle att ge läsaren chansen att bli nyfiken och kanske rentav köpintresserad av annan bok.

Varför inte länkar till författarens, förlagets eller annan relevant hemsida? Särskilt de som läser eboken i en snillefon eller surfplatta har rika möjligheter att utnyttja detta.

När vi nu talar om korrekturfel, varför inte infoga någon form av länk för endera ebrev eller kommunikation på annat sätt, i syfte att möjliggöra direktrapportering till förlaget av de fel som läsaren finner. Amazon har denna funktion i sina Kindle-läsplattor, vilket möjliggör rättelse av fel samt att läsaren sedan kan få en uppdatering av den redan köpta eboken.

Detta var bara några små exempel på hur man kan utnyttja ebokens potential. Endast den egna fantasin sätter egentligen gränserna.

*

Många förlag är både noggranna och duktiga när de framställer sina eböcker. En del har fortfarande saker att lära sig. Som konsument av eböcker ser jag fram emot god teknisk kvalitet på de eböcker jag ska läsa, precis som att jag förväntar mig att själva berättelsen är av god kvalitet.

Att det kostar pengar att få fram en ebok av god kvalitet (liksom en dito pappersbok) är självklart. Och bortsett från den orättvist höga momsen på eböcker, tycker jag att god kvalitet kan få kosta. Om extremt låga, eller rentav dumpade, priser betyder låg kvalitet på innehåll och layout vill inte jag köpa eboken. Och givetvis är det tvärtom också; ett högt pris gör att jag förväntar mig god kvalitet.

Spännande utmaningar 2014

Nytt år betyder nya spännande läsutmaningar. En del bokbloggare utmanar sig själva i all stillsamhet och en del bjuder även in andra att delta. Här kommer några av de senare. Följ länkarna för mer information om respektive utmaning.

Ugglan & Boken bjuder in till Topp-100-trippeln 2014 - en utmärkt utmaning för den som vill försöka ta sig i kragen och läsa några av de böcker som finns på Världsbibliotekets lista över de etthundra bästa. Se mer information hos Ugglan & Boken.

Lyrans noblesser utmanar sig själv och andra till att läsa böcker om kvinnor av kvinnor från världens alla hörn. (Förresten … Hörn? På ett jordklot? Jag borde kanske välja mina ord.) Världens kvinnor heter utmaningen.

Man kan också i all enkelhet göra som Enligt O och kort och gott göra en lista över författare man ännu inte läst och sedan se till att läsa dessa. Boktolvan 2014 heter denna utmaning.

Den som vill ha mer att bita i kan delta i Kaosutmaning 2.0, som Pocketlover redogör för på sin blogg. Den är både fantasifull och kaotiskt utmanande - för bästa beskrivning, besök Pocketlover.

Ännu en riktigt utmanande utmaning, som dessutom är en tävling, finns hos Boktycke. Läs de spännande reglerna och utmaningslistan och se om denna utmaning kan vara något för dig.

Västmanländskans bokblogg bjuder in till Läs ett år. Det handlar helt enkelt om att varje månad läsa en bok, som har den aktuella månadens namn i titeln. Lista över lämpliga böcker finner du hos Västmanländskan, som även utlovar utlottningar om många anmäler sig.

Den nischade bokbloggen Feministbiblioteket utmanar dig att läsa klassiker skrivna av kvinnor. Minst tre av dessa ska komma från Feministisk Litteraturkanon. Klassiska kvinnor heter utmaningen, som pågår fram till mitten av september och som avslutas med en utlottning av bokpaket för deltagarna.

Finns det fler roliga utmaningar där ute i cyberrymden? Tipsa mig gärna! Jag har inte bestämt mig för vilken eller vilka utmaningar jag vill ta mig an. Men en eller ett par blir det säkert.


Tillägg den 14/1: Här är ännu en utmaning i form av Reading Bingo Challenge 2014.

Helgeandsmordet

Jag har länge tänkt att jag skulle ge mig på att läsa den långa sviten böcker om Johan Kristian Homan, som Jan Mårtenson skrivit. Tidigare har jag läst någon enstaka av dessa böcker. Men nu finns nästan alla nyutgivna som eböcker, vilket underlättar mycket. Dels hade det förmodligen varit svårt att få tag på de flesta äldre exemplaren som pappersböcker och dels har jag inte plats att äga dem i det formatet.

Homan är antikhandlaren, som löser deckargåtor. Han bor och har sin butik i Gamla Stan i Stockholm. En riktig stor fördel med dessa deckare är att de är tämligen "oblodiga". Jag läser gärna deckare, men väljer definitivt bort dem som innehåller alltför mycket vältrande i blod, besinningslöst våld och ett frossande i grymheter. "Underhållningsvåld" är helt enkelt inte min genre. Därför tror jag att Jan Mårtensons böcker om Homan kommer att tilltala mig. Jag tänker läsa dem lite pö om pö. Det finns ju trots allt så många andra böcker som också lockar. Här kommer min recension av de tre första.

Helgeandsmordet är den första boken i serien, som totalt omfattar 42 böcker. Den utkom första gången 1973. Här möter vi Homan för första gången. Men han är inte alldeles ny som klurig privatdeckare. Polisen har anlitat honom för hans konstkunskaper redan tidigare. På så sätt är det inte konstigt att han blir inblandad i fler fall.

En kvinna söker upp Homan i hans antikvitetshandel. Hon har vissa problem med en särskild tavla i sitt hem. Den tycks förändras och visa en bild av henne själv som död. Kvinnan vill veta om Homan kan se om tavlan blivit manipulerad på något sätt. Så tycks inledningsvis inte vara fallet, men Homan dras ändå in i kvinnans liv och bekantskapskrets. Ett, tu, tre sker det plötsligt ett mord på en av personerna i denna krets. Strax därpå begås ett självmord. Självmordsbrevet berättar att den, som dog för egen hand, också är mördaren. Homan anar dock ugglor i mossen.

I Drakguldet, som är bok nummer två, får vi möta Homan då han får ett erbjudande om att semestra i en liten stuga ute på landet i sin hembygd. Han ser fram emot välbehövlig vila, men dras förstås in i ett mystiskt dödsfall, som nyligen skett i bygden. Polisen har avfärdat det som en ren och skär olycka, men somliga i trakten hävdar att den gamle mannen dött på grund av att hann funnit guld, vaktat av en drake. Homan är en rationell man och avfärdar denna lite skrockfulla dödsorsak. Sin egen nyfikenhet kan han dock inte avfärda lika enkelt och snart ägnar han sina tankar åt att försöka räkna ut vad som hänt.

Att plötsligt själv bli misstänkt för mord och förhörd av polisen - det är vad Homan råkar ut för i Demonerna. I denna berättelse tar en gammal studiekamrat kontakt med vår huvudperson. De har inte setts på många år, men nu vill kamraten träffa Homan inte bara en utan två gånger i snabb följd. Problemet är bara att vid det andra tillfället visar det sig att kamraten blivit mördad. En mycket försvårande omständighet är att Homan befunnit sig på platsen för mordet ungefär då det begicks. Det enda som fördröjer den rättsliga proceduren är att polisen först måste finna tillräckligt bindande bevis. Homan ser sin möjlighet att göra egna efterforskningar bland kamratens anhöriga och bekanta. Men då hamnar han ur askan i elden, eftersom han återigen "råkar" befinna sig på en plats där ett mord begås. Homan blir alltmer förtvivlad. Tiden börjar rinna ifrån honom. Är det någon som lockat honom i en fälla, för att själv slippa åtal för mord? Ska han kunna bevisa att han är oskyldig?

Jag tycker om Homan-sviten. Det beror väldigt mycket på att det handlar om rena deckargåtor, utan det råa "underhållningsvåld" jag helst vill slippa. Att Homan dessutom är en sympatisk antikhandlare, som befinner sig mitt i livet med allt vad det innebär, gör sitt till. Han har vare sig djupa känslomässiga bryderier eller annat eget plågsamt "bagage", men ändå erfarenhet av livet. Allt detta tilltalar mig, så jag kommer att fortsätta följa Homan då han löser mysterier och gåtor.

Det är verkligen kul att Bonnierkoncernen satsat på att ge ut Jan Mårtensons hela serie om Homan. Lite tråkigt är det bara att bearbetningen av pappersböckerna lett till dåligt korrekturlästa eböcker. Enligt en bokhandlare jag talat med, handlar det om att man måste scanna in gamla pappersböcker i datorn, för att sedan göra om detta råmaterial till en ePub-fil. I den proceduren kan text hamna fel, skiljetecken falla bort och å, ä och ö tappa sina ringar och prickar. Då gäller det verkligen att man sköter korrekturläsningen. Så har inte varit fallet med ett par av de här tre böckerna om Homan. Det gäller särskilt den första, som i genomsnitt hade ett korrekturfel per sida. Andra boken var i stort sett felfri, medan den tredje hade alltför många fel - dock inte så många som den första.

Jag håller tummarna för att man på förlaget har skärpt till sina rutiner, så att alla dessa korrekturfel är rättade i de övriga böckerna. Det är trots allt inte så angenämt att stöta på fel vid läsningen - ögat hakar upp sig och berättelsen flyter inte på. Dessutom vill man få ta del av en lika felfri produkt som pappersbokskunderna.