Plommonträdet

Ellen Marie Wiseman har skrivit den mycket gripande boken Plommonträdet. Leif Jacobsen står för översättningen till svenska. Detta är en berättelse, som handlar om vanliga civila tyska människor under andra världskriget.

Huvudpersonen Christine är 17 år när boken inleds och året är 1938. Hon bor med sina föräldrar, en lillasyster och två ganska små bröder samt mormor och morfar i ett hus i en liten stad i södra Tyskland. Familjen är fattig. Christine och hennes mor bidrar till försörjningen genom att arbeta hos en rik judisk familj. Det bär sig inte bättre än att Christine blir förälskad i sonen i huset, Isaac, och känslorna är turligt nog besvarade.

Mycket oturligt för de båda är att andra världskriget står för dörren. Men hur långvarigt och smärtsamt detta kommer att bli vet förstås ingen i boken. Till att börja med lever man på hoppet om att det inte kommer att bli krig, endast oroligheter. När kriget väl är ett faktum intalar man sig att det kommer att ta slut inom kort. Så blir det nu inte. Undan för undan trappas förföljelser av judar upp. Christine oroar sig för vad som kan komma att hända med Isaacs familj. Hon hör rykten, men intalar sig att det inte kan vara så illa som det verkar.

Dessvärre är ryktena om att man hämtar judar mitt i natten sanna. Dessutom blir Christines pappa inkallad. Han hamnar på östfronten i kriget mot Sovjetunionen. De som är kvar hemma får allt fler mer eller mindre konstiga direktiv och lagar att följa. De måste vara beredda att sätta sig i skydd för flygbombningar flera gånger varje natt och de får mat, kol och andra livsnödvändiga varor starkt ransonerade. Christines mor kämpar hårt tillsammans med döttrarna för att hålla familjen vid liv. På samma gång finns den starka oron för vad som kan hända med pappan i den hårt ansatta Sjätte armén och med Isaac. Lever de båda överhuvudtaget?

Under de vardagliga sysslorna och kampen mot svälten får Christine och hennes familj allt fler pusselbitar till vad som händer med judar och andra, enligt nazisterna, icke önskvärda människor. Denna fragmentariska information kommer oftast både med överraskning och chock, eftersom ingen vanlig människa egentligen kan föreställa sig att det som pågår verkligen kan ske.

Allting kulminerar då Christine hjälper Isaac att rymma ur fångenskapen, håller honom gömd och tyvärr blir påkommen med detta. Följden blir att både Christine och Isaac hamnar i arbetslägret Dachau. Men mer än så tänker jag inte avslöja om handlingen.

Plommonträdet är en berättelse skriven efter inspiration från författarens släktingar i Tyskland. Ellen Marie Wiseman är amerikanska, men hennes mor invandrade till USA efter kriget. Bokens Christine är inte Ellen Maries mor och hon har inte heller upplevt exakt det som Christine råkar ut för i berättelsen. Däremot har både modern och de tyska släktingarna berättat om alla sina krigsupplevelser för Ellen Marie. Hon har utöver det läst åtskilliga fackböcker om kriget och dess förödande inverkan på Tyskland. Allt detta har blivit den fiktiva romanen om Christine. Ellen Marie har hållit sig till så korrekta historiska fakta som möjligt, men avviker på ett par enstaka punkter. Skälet till detta redogör hon för i efterordet.

Jag tycker att detta är en mycket läsvärd bok. Den är så gripande att det är svårt att lägga den ifrån sig. Man blir väldigt engagerad i hela familjens öde. Trots att det är en fiktiv beskrivning, känns den äkta och ger verkligen perspektiv på livet. (Så bortskämda vi är, vi som inte upplevt krigets grymheter och svält.) Jag har i och för sig några små funderingar angående slutet, men dessa kan jag inte avslöja här, för då kommer jag att förstöra läsupplevelsen. Läs boken, tycker jag!