Lady Almina och verklighetens Downton Abbey

Jag har faktiskt inte sett ett enda avsnitt av tv-serien Downton Abbey. Jag har däremot hört lovord om den och att folk riktigt längtat efter nya avsnitt.

Däremot har jag nu läst boken, som inspirerat till tv-serien, och den är fantastiskt bra och mycket intressant. Det är den nuvarande grevinnan Carnarvon, Lady Fiona, som är författare. Cecilia Falk står för översättningen till svenska. Lady Fiona blev nyfiken på Lady Almina, som varit hennes företrädare på godset Highclere Castle, och började fördjupa sig i dokument rörande Almina och hennes liv. Och det måste röra sig om åtskilliga dokument, för boken går in på vitt skilda ämnesområden.

Här får man lära sig väldigt mycket om successionsordningen inom den grevliga familjen, hur arbetet på godset organiserades vid förra sekelskiftet och vad en Ladys roll på godset var. Givetvis får man stifta bekantskap med Lady Almina själv. När boken börjar är hon 19 år och året är 1895. Hon skall till att gifta sig med den femte earlen av Carnarvon. Trots sin något tveksamma bakgrund som utomäktenskaplig dotter till en oerhört rik bankir, har hon fått den rätta uppfostran och utbildningen för att klara av att styra godset Highclere.

Lady Almina med sin förstfödde.

Läsaren får följa Alminas liv genom den inledningsvis sorglösa tillvaron med ett oändligt antal fester och baler. Så småningom mullrar första världskriget igång och förändrar tillvaron för alla, såväl hög som låg. Lady Almina är en driftig kvinna och vill göra vad hon kan för sitt land. Därför organiserar hon ett sjukhus för sårade soldater på sitt eget gods. Senare under krigsåren flyttar hon detta sjukhus till en större byggnad i London, då verksamheten behöver mer utrymme.

Lady Almina är en både generös och hårt arbetande kvinna. Hon tvekar inte att arbeta med samma sysslor som övriga sjuksköterskor. Hon trivs med att ge omvårdnad och hon utvecklar tankar och idéer kring hur vården bäst bör ges, inte minst för de som förutom fysiska skador även lider av så kallad granatchock. Hon är en mycket god organisatör - att organisera baler och fester för stora mängder gäster har gett henne god vana och skicklighet.

Det där med granatchock, eller posttraumatiskt stressyndrom som vi kallar det idag, är något som de allra flesta soldaterna vänder hem med. Första världskriget var oerhört tragiskt, vilket Lady Fiona tydligt får fram i boken. Det var inte fråga om bara några få tusen döda på slagfälten i detta krig - nej, överallt där Fiona nämner siffror, handlar det om hundratusentals döda. Ofta bara i ett enda slag. Det är ofattbara siffror, tanken svindlar. När man lever i ett land, som varit så förskonat från krig väldigt länge, behöver man läsa skildringar som denna för att få perspektiv på livet. Nästa år är det etthundra år sedan första världskriget startade.

Highclere Castle

Kriget tar slut och Lady Almina avvecklar sitt sjukhus. Hon har förvisso fått blodad tand och har ett nytt projekt i tankarna. Men iscensättandet av detta dröjer, inte minst på grund av hur hennes liv utvecklar sig. Hennes högst älskade föräldrar dör. Hennes make, som återupptar sitt stora intresse för arkeologiska utgrävningar i Egypten, vinner inledningsvis enorm berömmelse då han är en av de två som finner Tutankhamons grav. Men kort efter upptäckten får han blodförgiftning och avlider.

Lady Fiona uppehåller sig inte så mycket alls kring hur det går för Lady Almina. Det saknar jag. Att få veta mer om vad det nya projektet gick ut på och hur livet tedde sig för Almina då hon åldrades kunde varit ett bra sätt att runda av. Min nyfikenhet väcktes nämligen och därför kändes det trist att inte få veta. Frågan är om det finns planer på en uppföljande bok?

Om du, liksom jag, gillar att läsa om hur det var förr och gillar att läsa biografier (även om Lady Fiona inte vill kalla detta en biografi), tycker jag absolut att du ska läsa den här boken.