Sidor

onsdag 27 november 2013

Tatiana de Rosnay x 2

Jag har läst Colombes granne och Huset du älskade. Det är två böcker som skiljer sig åt på, trots att de är skrivna av samma författare. Dels är det fråga om olika tidsepoker och dels är berättartempot vitt skilt. De är skrivna av Tatiana de Rosnay. Dessutom är de översatta av två olika personer. Emma Leonard har bearbetat Colombes granne och Elisabet Fredholm är översättaren bakom Huset du älskade.



Colombes granne är mycket spännande! Här får vi möta Colombe Barou. Hon är en alldaglig, på gränsen till osynlig, kvinna mitt i livet. Hon och hennes familj, man och två skolpojkar, flyttar in i en ny lägenhet och lyckan tycks vara fullständig. Maken reser en hel del i tjänsten, men detta är Colombe van vid sedan tidigare och är inte rädd att vara ensam med pojkarna då han är borta.

Men i den nya lägenheten inträffar händelser som både förbryllar och skrämmer. Vid en ganska exakt tidpunkt varje natt hör Colombe ett kraftigt och ihållande oväsen från lägenheten ovanför. Då maken kommer hem och stannar hemma under en period, upphör störningarna och Colombe antar att dessa bara var tillfälliga. Därför blir hon överraskad då störningarna återupptas. Successivt blir hon alltmer utmattad av sömnbristen. Hon upptäcker ett mönster; det är endast då hon är ensam med pojkarna som störningarna uppstår. Hon vet inte vad hon ska tro om det hela, särskilt som övriga grannar intygar att mannen ovanför henne är en sååå trevlig och ambitiös ung läkare. Såväl hennes egen make som grannarna tycks ha svårt att tro på det Colombe upplever i sin ensamhet.

Halvt galen av sömnbristen och de eviga störningarna bestämmer sig Colombe för att ta saken i egna händer. Men det är då den riktiga mardrömmen börjar. Detta är en bok så spännande att det är svårt att lägga den ifrån sig.

*


Huset du älskade är en mer långsamt och finstämt berättad historia, som utspelar sig i 1800-talets Paris. Nog för att läsaren pö om pö får klart för sig att huvudpersonen Rose Bazelet upplevt dramatik och sorgliga händelser i sitt liv, men dessa rullas långsamt upp för beskådande. På samma gång får man ta del av en liten bit parisisk historia, sedd ur den vanlige parisbons ögon.

Då vi möter Rose är hon en, med tidens mått mätt, gammal kvinna och änka sedan tio år. Hon bor kvar i det högt älskade och trivsamma hus, som ärvts från far till son i makens släkt i generationer. Hon har försökt finna sig tillrätta i sorgen efter sin man och funnit nya vänner och sysselsättningar, som håller de värsta grubblerierna borta. Men över henne hänger ett rivningsbeslut. Kejsaren och hans närmaste man har sedan flera år en omfattande plan för ombyggnad av Paris. Gamla kvarter rivs och schaktas bort för att ge plats åt luftiga och breda boulevarder. Man vill också förbättra de hygieniska förhållandena genom moderna vatten- och avloppsbyggnationer. Det har visat sig att just de kvarter som Rose bor i kommer att drabbas av denna våg av modernisering.

Rose har mycket svårt att acceptera denna omdaning, framförallt eftersom hennes make älskat sitt hus så högt. Hon och ett par grannar till försöker protestera mot expropriationen av deras fastigheter, men det är förgäves. Då ser Rose ingen annan råd än att i största hemlighet bli ockupant i sitt eget hus. En av hennes vänner lyckas dock lista ut vad Rose tagit sig till. Men hur det slutar tänker jag inte avslöja här. Läs boken, om du gillar en finstämd och ändå på samma gång spännande berättelse om en vanlig människa i historisk miljö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar