Denis Mukwege - en levnadsberättelse är skriven av Berthil Åkerlund, som är journalist och författare och har gjort åtskilliga reportageresor till Afrika och skrivit böcker om kontinenten. Berthil låter Denis tala. Boken är formulerad i jag-form, som om Denis själv skrivit.
Detta är en mycket lättläst bok, om man tänker på själva läsningen utan att blanda in känslor. Däremot är boken full av händelser och beskrivningar, som gör att man får perspektiv på sitt eget liv i ett tryggt land som Sverige. Läsaren får ta del av Denis barndom, uppväxt och studier. Detta varvas med berättelser från hans yrkesverksamma tid. Alla händelser serveras genom nedslag på olika ställen i Denis liv, men ändå tydligt uppdelat.
Det står tydligt och klart för mig att Kongo verkligen inte är ett lätt land att leva i. Ända sedan landet blev självständigt 1960 har det plågats av en maktlysten, girig diktator och uppror, flera krig och andra konflikter. Även senare tiders makthavare i landet tycks inte vara stabila nog att se till det bästa för dess invånare. Lägg därtill att Kongo har oerhört rika naturtillgångar, vilket lett till att utomstående intressenter gärna lägger sig i och vill roffa åt sig av rikedomen för egen vinnings skull.
Dessa händelser i landets utveckling har naturligtvis påverkat Denis. Han har flera gånger under barndom, ungdom och i vuxen ålder på nära håll upplevt konflikternas fasor. Trots detta, eller kanske tack vare dessa upplevelser, bestämde han sig redan som åttaåring för att bli doktor. Detta kall har sedan varit hans starka ledstjärna.
Just detta, att Denis så tydligt vetat och fortfarande vet, vad han vill och vem han vill hjälpa, är klart imponerande. Det är inte lätt att tillägna sig högre studier i en värld där CSN saknas, utan man måste sträva efter att få stipendier och/eller arbeta under studietiden för att nå sina mål. Denis genomgick en flerårig specialistutbildning i Frankrike. Under denna tid arbetade han parallellt med studierna för att försörja sig och sin familj. Efter avklarade studier ville hans franska arbetsgivare behålla honom i landet. Denis hade nämligen skaffat sig gott rykte som mycket duktig och dessutom skicklig på att bemöta varje patient personligt. Han erbjöds därför mycket hög lön och andra fördelar för att stanna i Frankrike. Denis tackade nej till detta. Redan före specialistutbildningen visste han att det var kvinnorna i östra Kongo han ville hjälpa, eftersom ingen alls brydde sig om dem. Han valde således bort en trygg tillvaro i ett land där hans barn kunnat växa upp och studera i säkerhet. Han valde bort fördelarna för sig själv och sin familj för att kunna fortsätta förverkliga sitt kall - att bygga upp en högkvalitativ kvinno- och mödravård i sitt eget land. Jag blir stum av beundran när jag läser detta.
Denis får så småningom chansen att vara med om att starta och bygga upp verksamheten vid Panzisjukhuset. Här fortsätter han att ge kvinnorna den goda omvårdnad de så väl behöver, inte minst under havandeskap och förlossning. Men sedermera börjar det komma kvinnor till hans klinik som bär de mest ohyggliga skador efter sexuellt våld. Det är inte bara en eller några få, utan de strömmar dit i tusental. Då blir Denis dessa kvinnors röst utåt. I en värld, där kvinnan anses som mycket lågt stående, tar han ansvar och försöker göra omgivningen och sitt eget land uppmärksamma på vad som händer. Dessvärre verkar det inte vara någon som bryr sig. Denis ger dock inte upp utan höjer då sin röst och börjar tala om för hela världen vad som pågår i östra Kongo.
Numera arbetar Denis på Panzisjukhuset under ständig bevakning av livvakt. Han lever nämligen under mordhot och har varit nära att bli dödad för sitt engagemang. Han och hans fru bor på sjukhusområdet, även det för säkerhetens skull. Denis har vunnit världens stöd och engagemang, men i det egna landet finns människor som ser honom som ett hot och som tycker att han svartmålar Kongo. Det skulle inte förvåna om dessa hotelser mot Denis har sin grund bland människor som vill fortsätta att bedriva rovdrift på Kongos naturtillgångar.
Kort och gott: Detta är en bok du måste läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar