söndag 15 september 2013

Och så levde de lyckliga

En mysig bok för söndagsläsning är Och så levde de lyckliga, skriven av Lucy Dillon och översatt till svenska av Ann Björkhem. Här får vi möta hundar och böcker, föräldrar och barn, en styvmor och en nybliven singel i karriären i en salig blandning.


Anna och Michelle, som bor i det lilla engelska samhället Longhampton, är de två väninnorna som handlingen i huvudsak rör sig kring. Men man får även lära känna de människor som redan finns, eller som kommer in, i deras liv under berättelsens gång. De två kvinnorna lever mycket olika liv; Anna är hemmavarande och babylängtande styvmor till tre flickor och matte åt en odräglig dalmatiner medan Michelle är singelkvinnan som framgångsrikt driver eget företag. Trots detta har de funnit varandra i vuxen ålder och blivit bästa väninnor.

När Michelle ser en möjlighet att ta över en lokal vägg i vägg med hennes egen verksamhet, tar hon hjälp av Anna. Det är nämligen så att grannlokalen inrymmer en bokhandel, vars ägare blivit gammal och alltför skröplig för att bedriva fortsatt verksamhet. Hans villkor för överlåtandet är dock att bokhandeln ska få fortleva så länge det är möjligt. Bokälskaren Anna kastar sig med stor förtjusning över uppgiften att väcka liv i boklådan och omformar den tidigare något dammiga verksamheten till en mysig mötesplats där böcker och boksamtal står i centrum.

Men det finns mörka moln över den lilla idyllen. Kan bokhandeln verkligen gå runt ekonomiskt? Vad har egentligen Michelle för hemliga planer för sitt företag och den nyövertagna grannlokalen? Hennes förflutna är dessutom på väg att komma i kapp henne. På samma gång knakar det i fogarna på Annas äktenskap. Allt detta sätter vänskapen på prov och frågan är om banden mellan väninnorna är starka nog.

Boken är full av litterära anknytningar, inte minst i form av de små, korta recensioner av böcker, som inleder varje kapitel. Dessa är skrivna av de olika karaktärerna i boken och är en av Annas alla idéer för att lyfta bokhandeln. Som bokslukare är det mycket roligt att läsa alla dessa bokrelaterade avsnitt.

Även hundälskare kan få sitt intresse tillgodosett, eftersom inte bara den bångstyriga dalmatinern skildras. Plötsligt dyker det upp ytterligare en betydelsefull hund - en som ställer Michelles perfektionistiska läggning på hårda prov.

Hur boken slutar tänker jag inte avslöja, men det är verkligen en skön feelgood-bok, som jag varmt kan rekommendera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...