Bokcirkel på internet

Dagstidningarna Skånska Dagbladet och Norra Skåne drar igång en bokcirkel/bokklubb. Tanken är att man ska kunna vara med oavsett var man bor. Diskussionerna kommer att ske via internet. Mer information finns på deras nystartade blogg.

Den första boken man kommer att läsa i denna bokcirkel är Aldermanns arvinge. Jag har inte hört talas om Gabriella Håkansson tidigare och blev nyfiken på hennes bok.

Jag har läst ett femtiotal sidor hittills och har inte blivit helt klar över om det är en bok för mig. Men jag ska ge denna "tegelsten" på 760 sidor mer tid. Kanske anmäler jag mig till bokcirkeln också. Sista anmälningsdag är den 5/9.

På tal om tegelstensromaner, som läsare och älskare av eböcker är begreppet tegelsten inte längre synonymt med att "inte kunna ta med sig boken i väskan för den är alldeles för tung". Snarare tvärtom. Som eboksläsare tar jag mycket lätt och behändigt med mig även den tjockaste bok i min lilla fina Kobo. För att inte tala om att jag på samma gång även tar med mig resten av mitt bibliotek. ;-)

Perspektiv på livet

Emellanåt läser jag böcker som visar sig vara djupt berörande. Ofta är det böcker, vars författare berättar ur sin egen verklighet om saker som han eller hon varit med om. Två sådana böcker är skrivna av Jennifer Worth och hon berättar om sina upplevelser på 1950-talet då hon tjänstgjorde som barnmorska i Londons fattiga East End. Göran Grip är översättaren som bearbetat båda de här böckerna till svenska.

Under sin tid som barnmorska åt de allra fattigaste fick Jennifer inblick i deras liv, öden och boendeförhållanden. Hon berättar med mycket omsorg och kärlek om några av alla de människor hon lärde känna under denna tid. Beskrivningarna av boendemiljön får mig att inse hur bra jag har det idag och hur tacksam jag är över detta. Berättelserna om människornas olika livsöden griper starkt tag i mig och jag blir ömsom upprörd och ömsom rörd till tårar.

Jennifer berättar inte bara om de enskilda människorna - hon väver in historia och bakgrundsfakta på ett mästerligt sätt mellan skildringarna om befolkningen. Detta ger en god bild av händelser och konsekvenser som ledde fram till förhållandena på 50-talet i dessa bostadskvarter.

I den första boken, Barnmorskan i East End, får man följa Jennifer i hennes gärning som barnmorska. Hon redogör för barnmorskornas historia och jag inser hur ny denna profession är. Det var bara för drygt 100 år sedan som Barnmorskelagen kom till i Storbritannien. Innan dess fanns varken mödravård eller kontroll på vilka som verkade som så kallade hjälpgummor vid förlossningar. Dessa gummor var självlärda. Då de utbildade barnmorskorna började arbeta med mödravård sjönk dödligheten för såväl kvinnor som barn rejält.

Jennifer skildrar barnafödslar och berättar om ganska många mammor och deras familjer i sin första bok. Jag lärde mig mycket om förlossningar och mödravård, och fick också klart för mig hur stora familjerna ofta blev i East End på den tiden. Jennifer berättar till exempel om en kvinnas 24:e förlossning. Senare i boken kommer en rörande och gripande berättelse om hur det gick till när samma familj begåvades med sitt 25:e barn. Både far och mor i det här fallet välkomnade alla sina barn som om var och en av dem var det första. Jennifer berättar så bra om familjens starka sammanhållning att man blir mycket rörd. Alla familjer var nu inte av denna storlek förstås, men en tio-femton barn var inte ovanligt.

I den andra boken, Barnmorskan i East End del 2, handlar det knappast alls om förlossningar utan här går Jennifer mer på djupet med några få människors levnadsöden. Jag förstår att dessa är personer, som hon lärt känna och blivit varmt fäst vid. Några av dem växte upp på fattighus och Jennifer berättar därför också om fattighusens historia och uppkomst. Alldeles särskilt berörd blev jag av att läsa om den stackars Janes öde då hon var barn på fattighuset och om hur Mr Collett levt sitt liv.

Jag blev lite nyfiken på Jennifer Worth och sökte på hennes namn på internet. Då insåg jag att hon tyvärr är död sedan ett par år, men också att hon skrivit fler böcker. (Läs mer om Jennifer här och här, till exempel.) Böckerna om hennes yrkesliv på 50-talet är en trilogi. Den sista boken har dock inte kommit på svenska, inte än i alla fall.

Jag hoppas såklart att förlaget ger ut även denna på svenska. Frågan är om jag under tiden ska ge mig på att titta på tv-serien eller inte. 

Tematrio - Yrkestitel

Bokbloggen Lyrans Noblesser skriver då och då om böcker på ett givet tema, en Tematrio. Det tycker jag låter lockande, så jag kastar mig in i ett inlägg på ett äldre tema, från mitten av augusti.

1. Barnmorskan i East End av Jennifer Worth och i översättning av Göran Grip är en sådan där bok som ger perspektiv på ens egen västerländska, bortskämda tillvaro. Att människor haft det så som Jennifer beskriver! Jag blir alldeles upprörd och på samma gång rörd över alla de människoöden som Jennifer så omsorgsfullt och med stor kärlek beskriver i sin bok. Förutom att få perspektiv, har jag också lärt mig otroligt mycket om barnmorskans yrke och yrkeshistoria samt om förutsättningarna som människor levde under i 1950-talets East End i London. Boken lämnar mig starkt berörd. Som tur är finns det en del 2, som jag håller på med nu.

2. Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström är den första delen i Ingrids utmärkta deckarserie, som utspelar sig i fiktiva Villette i Belgien med undersökningsdomaren Martine Poirot som huvudperson. Jag fastnade omgående för denna bok och har sedan avverkat övriga fem i serien. Den sista och avslutande kom nu i år och varje bok har varit lika spännande.

3. Jag är verkligen en stor beundrare av Ann Rosman och därför är det extra roligt att kunna ta med hennes Fyrmästarens dotter i denna tematrio. Ann skriver fantastiska böcker i historisk miljö med stort engagemang. Denna är hennes debutbok och liksom de övriga böckerna utspelar de sig i, eller till stor del i, Marstrand. Kriminalpolisen Karin Adler och hennes kollegor står för utredandet av de brott som begås, medan berättelsen löper mellan nutid och dåtid. Anns lokalhistoriska intresse är stort och hennes research inför varje bok är imponerande. Alla böckerna är mycket spännande och gripande. När jag läste den senaste nu i sommar, blev jag rörd till tårar över den stackars Metta Fock Ridderbielkes öde.

Som en liten extra bonus måste jag bara omnämna Bibliotekskatten Dewey skriven av Vicki Myron och översatt av Lilian Fredriksson och Karl G Fredriksson. Att vara bibliotekskatt är knappast ett yrke för människor, men den lilla charmerande katten Dewey klarar det galant. Om man gillar katter är detta verkligen en bok man måste läsa. Vi får möta Dewey från det att han upphittas alldeles tuffsig och nedkyld i bibliotekets bokinkast till att han vinner hela stans gunst. Hans betydelse för de människor som besöker biblioteket är stor och så småningom blir han även en världskändis. Jag blev mycket rörd av att läsa om Dewey och hans liv. Det är en bok jag verkligen kan rekommendera.

Alla de här böckerna finns givetvis som eböcker, fastän det var ett tag sedan några av dem gavs ut första gången. Det är riktigt roligt att se att förlagen börjat ge ut även något äldre litteratur i detta format.

Mirjam och Hervor ...

... är två otroligt intressanta damer, som Marianne Cedervall skrivit om i fyra olika böcker. Den första kom redan 2009, men det var först i sommar som jag upptäckte den. Efter det har jag slukat även de övriga i rask följd.

Svinhugg är den första boken i serien. Här får vi träffa de båda damerna när de anländer till Mirjams hembygd, Gotland. Det visar sig att Mirjam, som är läkare till yrket, har varit borta från ön i åtta långa år. Nu när hon återvänder har hon förändrats en hel del till utseendet. Hon är en mycket stilig och tilldragande kvinna, som drar blickarna till sig. Med sig har hon sin bästa väninna, Hervor, som har en stark personlighet, men kanske inte ett lika tilldragande yttre som Mirjam. Hervor har i stället magiska gåvor, vilka hon försörjer sig på.

Successivt får vi veta mer om varför Mirjam lämnade Gotland för åtta år sedan och hur hon haft det och var hon varit under sin bortovaro. Den sommar som Mirjam och Hervor tillbringar i Mirjams nyinköpta kapell i lilla byn Kajpe Kviar blir mycket händelserik, eftersom tre karlar dör hastigt och på kort tid. Dessa tre har alla en koppling till Mirjams förflutna och frågan är om Mirjam har något med dödsfallen att göra.

Andra boken om de båda väninnorna Mirjam och Hervor heter Svartvintern. Den utspelar sig i Hervors lilla hemby, Kuivalihavaara, i nordligaste lappland. Det var här Mirjam tillbringade åtta år av sitt liv och det var här hon och Hervor blev bästa väninnor. När Mirjam nödsakas att mer eller mindre fly från sitt nya hem i kapellet i Kajpe Kviar på Gotland ser hon ingen annan råd än att ta sig till Kuivalihavaara. Hervor, som vid det tillfället befinner sig i New York, kastar sig på första bästa flygplan hem till Lappland för att finnas vid Mirjams sida. På samma plan finns en man vid namn Ralf, som också har ärende till en lilla lappländska byn. Ralf har ett arv i form av ett gammalt hotell att se till, ett hotell som visar sig dölja gamla hemligheter. Men varför har han fått detta arv? Och hur är det med hans relation till sin manlige "kompanjon"? Fördomar drivs till sin spets och gamla hemligheter kommer i dagen. Man kan helt enkelt inte släppa den här boken!

Vi är åter i Kajpe Kviar på Gotland tillsammans med Mirjam och hennes vapendragare Hervor i den tredje boken, Spinnsidan. Det som skulle kunna bli en lugn och skön vår på den vackra ön, blir i stället en kamp för att rädda en liten pojke från hans, visar det sig, fostermor och tillika moster. Denna moster hävdar att hon, precis som Hervor, har magiska krafter. Men kan det stämma? Hervor utsätter henne för ett litet test och får snabbt klart för sig hur det står till. Ett dilemma för Mirjam är också att Sylve, hennes närmaste granne, känner till hennes gruvliga hemligheter. Men frågan är om han minns vad Mirjam en gång berättat för honom? Kan Mirjam känna sig säker? Sylve i sin tur blir bestulen på en hel skog. Hur har det gått till och vem är skogstjuven?

I den fjärde boken, Stormsvala, befinner sig Mirjam och Hervor i New York. De ska hjälpa sina döttrar, som just är i färd med att öppna ett äkta svenskt spa i den stora världsstaden. Det är mycket att göra, men mellan varven hinner de med att turista lite också. Mirjam och Hervor lär känna nya människor, till exempel en man från Sverige, som tillfälligt befinner sig i New York för att göra affärer. Men det märkliga är att denne upptagne så kallade affärsman tillbringar åtskilliga timmar alldeles ensam nästan dagligen på det nya spa:et. Det är något som inte riktigt stämmer, tycker Mirjam. Det är nästan som att denne man dyker upp lite väl ofta på de ställen som Mirjam och Hervor besöker. Men hos Hervor ringer inga varningsklockor. Hon som alltid annars är den som är först med att ana ugglor i mossen, synsk som hon är. På samma gång är Hervors dotter i full gång med att försöka finna sin halvbror, som hon inte ens visste att han fanns. Deras gemensamma far har nämligen avlidit och efterlämnat ett arv som de båda ska dela på. Händelserna i boken skruvas upp och det hela blir mycket spännande.

Jag kan verkligen rekommendera de här fyra böckerna. De är väldigt spännande på ett alldeles lagom sätt. Marianne Cedervall kan konsten att berätta om såväl vardagliga händelser som mer allvarliga situationer. Man kan njuta av dem som ljudböcker också. Då får man höra Susanne Alfvengren och Gun Olofsson läsa på sina underbara dialekter, vilket passar otroligt bra för de här berättelserna. Jag hoppas på och ser fram emot att en femte bok ska komma ut.

Kobo Aura HD

För ett tag sedan skaffade jag min tredje läsplatta. Jag var förvisso mycket nöjd med min Sony T1, men det har dykt upp alltfler e-inkplattor med inbyggd belysning under det senaste året. Detta skulle kunna vara praktiskt att ha, funderade jag, och började undersöka marknaden.

Ganska snart framträdde en speciell platta som stod ut lite extra framför andra liknande. Det var Kobo Aura HD. Jag riktade in mitt undersökande på den och fann flera informativa filmer på youtube, som var till stor hjälp. Den bästa av dem finns här.

Kobo Aura HD är lite större än andra e-inkläsplattor. Den har förbättrad frontlightbeysning*, så att man ska slippa de små skuggor som ibland har synts på en del andra plattor med denna typ av belysning. Upplösningen är bättre än andra plattors, så att man därmed får en skarpare text.

Utöver detta är användargränssnittet mycket bra. Plattans menyer är "rena" och enkla. Det är lätt att hitta i dem och att manövrera plattan. Man kan göra åtskilliga olika inställningar av texten, till exempel typsnitt, storlek på såväl text som radavstånd, skärpa och "svärta" på texten och inte minst marginalbredd. Det går alltså verkligen att anpassa texten efter eget tycke och smak. Precis som på andra läsplattor kan man givetvis skapa sin egna bokhyllor och göra markeringar och anteckningar i texten.

För den som läser mycket pdf-dokument fungerar denna platta också mycket bra. Jag skulle vilja påstå att Kobo Aura HD hanterar dessa dokument betydligt bättre än min förra platta, Sony T1.

Kobo har ett liknande koncept som Amazon, det vill säga att de har sin egen enorma nätbokhandel för e-böcker. Man kan skapa sig ett konto och på så sätt köpa och ladda ner böcker i sin platta med hjälp av wifi. De har också ett system som de kallar "Reading Life" där man kan se hur ens eget läsande fortskrider samt få olika typer av "rewards". Det sistnämnda är kanske överflödigt för inbitna läsare, men kan kanske vara skojigt för barn.

Jag trivs otroligt bra med min nya läsplatta och kan verkligen rekommendera den, trots att den kostar en slant. Tyvärr finns det endast ett mycket begränsat antal återförsäljare av Kobo i Sverige än så länge. Jag hoppas givetvis att det kan bli ändring på det, för kanadensiska Kobo känns som en vinnare på marknaden för e-inkläsplattor.

*Man skiljer på frontlightbelysning och backlightbelysning. Det sistnämnda används i surfplattor av olika sorter. Dessa fungerar som en liten dator och skärmarna är således också belysta inifrån, precis som en vanlig dator. Frontlightbelysning innebär att ljuset kommer "framifrån", det vill säga längs kanterna på skärmen finns små lampor monterade som skapar detta ljus. Det kan vara mycket ansträngande för ögonen att läsa från en backlightbelyst skärm under en längre tid. Därför är e-inkskärmarnas frontlightbelysning att föredra, då de inte är mer ansträngande än en vanlig lampa.

Uppdatering 30/1 2014: Jag har skaffat ett väldigt praktiskt fodral till min Kobo Aura HD. Läs mer om det här.

Tillägg 21/8 2014: Det är rätt snålt med bilder i det här inlägget, tycker du inte det? Klicka här så kommer du till bilder på min Kobo Aura HD.

Omslagsbild på eböcker

Jag brukar alltid köpa mina eböcker. Förstå min besvikelse, och att jag känner mig förd bakom ljuset, då eboken presenteras med en rolig omslagsbild i nätbutiken, men när den levereras visar det sig att den har en neutral och intetsägande bild i stället.

Ta den här boken som exempel. Tvillingarna Thornthwaites testamente (skriven av Gareth P Jones) har en väldigt rolig och detaljerad bild som omslag på såväl pappersboken som på eboken, när den presenteras i nätbutiken.

Men i själva verket visar det sig för eboksköparen att det blir som att köpa grisen i säcken. Den så kallade bild man får som omslagsbild när man laddat ner sin inköpta ebok ser så här tråkig och intetsägande ut:

Jag förstår inte alls att jag, som eboksköpare, ska behöva ”nöja” mig med ett förenklat och simpelt omslag, då de som köper pappersupplagan uppenbarligen får ett trevligt omslag. Eböcker kostar faktiskt ganska mycket pengar i Sverige, och det minsta man kan begära är att omslaget som levereras motsvarar det som pappersupplagan har. Särskilt som det är just så den saluförs i nätbokhandeln.

Tänk bara på hur det skulle vara om bokhandlare i Sverige skulle ha pappersböcker med fina omslag i sina hyllor, men när kunden vill köpa en, så får han en med ett fult, trist omslag i påsen i stället. Jag tror inte att någon bokhandelskund skulle godta detta.

Nu kan man tycka att det är själva berättelsen som är viktigast, inte omslaget. Men i så fall bör ju samtliga versioner av en titel ha samma typ av intetsägande omslag.

Jag har redan från flera förlag fått höra förklaringar i stil med att detta är en fråga om upphovsrätt för bilden etc. Men jag vill inte ha dylika förklaringar. Jag vill ha bättring. Jag vill ha samma omslag som de som köper pappersboken. Om inte det går att ordna, bör det tydligt framgå redan före köpet att jag blir snuvad på bilden.

DN's gentila erbjudande ...

... sjunger nu på sista versen. De har under sommaren bjudit sina prenumeranter på hela sju stycken eböcker.

De tre första titlarna är dessvärre redan stängda för nedladdning, men det finns fortfarande fyra kvar. Dessa är:

I tystnaden begravd (Tove Alsterdal)

Magikerna (Lev Grossman, översättning Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn)

Vägen mot Bålberget (Thérese Söderlind)

 Sju jävligt långa dagar (Jonathan Tropper, översättning Erik MacQueen)

Kom ihåg att nedladdningstiden är begränsad. Här är sidan för mer information och nedladdning.

Min andra läsplatta

Efter några månaders läsning på min första läsplatta Opus, blev jag väldigt sugen på att prova en mer avancerad platta. Valet föll då på Sony PRS-T1. Det är en läsplatta som, då den kom, var den bästa e-inkplattan vad gäller såväl epub- som pdf-format.

Jag blev mycket förtjust i min nya, lättmanövrerade Sony! Inställningsmöjligheterna är flera och jag kan göra understrykningar och noteringar. En rolig detalj var att jag kunde välja mellan några olika läckra färger på skalet. En bagatell, kan tyckas, men en nog så viktig detalj för att få en mer "personlig" platta.

Självklart valde jag röd, min favoritfärg. Till Sonyn hör också en liten "pekpenna". Man kan helt enkelt välja om man vill peka på touchskärmen med fingret eller med pennan. Som framgår av bilden manövrerar man Sony T1 genom en kombination av knappar och touchskärm.

Sedermera har Sony kommit med uppföljaren T2 och nu i höst förväntas T3 komma. Skillnaden mellan T1 och T2 är inte så stora, men Sony-anhängare förväntar sig större uppdateringar med den kommande T3:an.

Kontorsninja

Kontorsninja är skriven av Lars Berge. Det är en galen och absurd berättelse om Jens Jansen, en man i 30-årsåldern, som vill försvinna från sitt liv. Han vill dock inte dö, bara försvinna helt enkelt. Han är trött på sitt liv som mellanchef och känner inte längre någon lust att klättra på karriärstegen.

Jens Jansen har planlagt sitt försvinnande. Han har en noga genomtänkt och smart plan för att förvirra omgivningen och leda eventuella eftersökningar på villospår. I själva verket tänker Jens bosätta sig på sin arbetsplats. Han har koll på vilka skrymslen han kan gömma sig i. Kvarglömda lunchlådor och kaffe från kaffeautomaten är vad han planerar att livnära sig på.

Till att börja med går försvinnandet och det nya dolda livet mycket bra. Jens finner sig tillrätta. Men det är trots allt lite tråkigt att ha så mycket fritid. När Jens finner den gamla utrangerade, men fullt fungerande, växelmaskinen får han något att göra. En rad absurda händelser inträffar och Jens blir indragen i de mest oväntade och galna situationer.

Kontorsninja är en mycket fantasifull bok, värd att satsa på när man är sugen på något galet och absurt. Här och där lockar den till gapskratt, men den har också ett underliggande allvarsammare budskap.

Jag minns ...

... min första läsplatta. Det var en Cybook Opus från det franska företaget Bookeen. Denna platta salufördes i en hel rad roliga färger.

Jag kunde ingenting om läsplattor och eböcker, så jag gjorde mitt bästa för att lära mig. Jag ägnade åtskilliga timmar åt att läsa om detta ämnesområde på internet. Jag gjorde jämförelser mellan de olika läsplattor som då fanns. Till slut bestämde jag mig för att just en Cybook Opus skulle kunna passa mig. Den verkade vara lätt att hantera för en nybörjare som jag. Den var liten och nätt. Dessutom upptäckte jag till min glädje att en liten bokhandel bara några mil från min hemort saluförde den. Jag mailade snabbt en förfrågan, och jodå, min favoritfärg visade sig finnas i butiken.

Det visade sig vara ett lyckokast att välja att köpa min läsplatta från den lilla bokhandeln i stället för från en stor internethandel. Jag fick mycket god service vid köpet och kunde utan genans ställa alla mina nybörjarfrågor.

Jag hade mycket glädje av min lilla röda Opus. Tack vare den lärde jag mig snabbt att hantera eböcker. Numera har jag en annan läsplatta och Opusen har blivit utlånad. För jag blev rejält "eboksbiten" och insåg så småningom fördelarna med en mer avancerad läsplatta.