Det som spirar ur snö

Emellanåt läser jag böcker vars persongalleri verkligen fängslar mig. Då stannar berättelsens människor kvar hos mig, och jag kan fundera på hur det kommer att gå för dem. Det som spirar ur snö är just en sådan bok. Den är skriven av Mariana Mattsson, som inte bara är författare utan också en otroligt kunnig och erfaren trädgårdskonsult.

I Det som spirar ur snö får läsaren möta flera olika personer, som på bor i den lilla nordnorrländska fjällbyn Akkatjärn. Några av dem är födda och uppvuxna där, medan andra av olika skäl flyttat dit ganska nyligen. De är på sätt och vis olika, med olika bakgrund, ålder och erfarenheter i livet. Men ett gemensamt intresse för dem alla är “trädgård”. Detta trots att den lilla byn i stort sett är belägen bortom alla odlingsbara zoner i vårt avlånga land.

Redan när jag “möter“ Mina i bokens första kapitel är igenkänningsfaktorn mycket stor. Den 23-åriga kvinnan kämpar nämligen med att försöka gräva upp en plymspirea hemma i sin fars trädgård. Precis så kämpade jag med en egen plymspirea för två år sedan, så jag förstår verkligen Minas frustration när grepen till och med går sönder.

I kapitel efter kapitel får jag sedan möta fler och fler av Akkatjärns invånare, och mycket snart önskar jag att jag också vore där. Tänk bara att få se byns “pärbacke”! Det är en backe i vilken byns odlare gemensamt odlar potatis. Genom Sara-Kajsa, en inflyttad sommargäst, blev jag så nyfiken på fjällkvanne att jag minsann beställde en påse frö innan boken ens var utläst! Först efteråt började jag fundera på huruvida denna speciella växt kommer att kunna trivas hos mig här längst ner i söder. Ja, det återstår att se. Man kan lugnt säga att Marianas bok är mycket inspirerande för trädgårdsfantaster!

Om du gillar genren feelgood och dessutom är trädgårdsintresserad är detta definitivt en bok för dig. Mariana har skrivit om människor som av olika skäl funderar över tillvaron, både i smått och i stort. Några av dem behöver fatta viktiga beslut i livet. Det är en mycket tankeväckande bok, som jag verkligen tyckte mycket om. Inte minst gillade jag Marianas både roliga och välskrivna språk.

Till min stora glädje har det för bara en månad sedan utkommit en ny bok om människorna i Akkatjärn. Den heter Att kunna känna doft av frostrosor. Gissa vem som kommer att kasta sig över den inom kort! 😃