Jag släpper dig aldrig

Petra Holst har verkligen lyckats skriva en otroligt otäck och på samma gång spännande bok. Spännande är den för mig, som läsare, eftersom jag förstås bara behöver betrakta händelserna utifrån. Men för huvudpersonerna i boken måste det vara riktigt otäckt att uppleva det som de råkar ut för. Jag släpper dig aldrig är Petras fjärde bok, och i mina ögon går hon från klarhet till klarhet med sina böcker. En riktig favoritförfattare är hon!

Omslag: Maria Sundberg.

Isabel, Anna och Ellen är tre vänninor som känt varandra sedan de gick på lågstadiet. Nu har de hunnit bli några år över trettio. Ellen har make och en liten son. Isabel är ensamstående mamma till en åttaårig flicka. Anna har bott i Stockholm i några år, men flyttat ner till Malmö igen och inleder sin tillvaro i hemstaden som singel. Strax efter flytten tillbaka träffar dock Anna en man, David, som kommer att betyda riktigt mycket för henne. De gifter sig, men har ännu inte fått några barn. Det senaste halvåret har Anna dessvärre gått hemma, sjukskriven för depression. Hon orkar inte träffa någon, inte ens väninnorna.

Så ser tillvaron ut då Isabel en vacker sommardag går på visning i en lägenhet, som råkar visas av Annas make David, som är fastighetsmäklare. Föga anar hon den dagen vilka förödande händelser hon triggar igång. Den trevlige David är så otroligt charmig och lockande. Genom honom får hon höra hur illa det är med Anna och också hur svartsjuk hon är. Anna vill ha stenkoll på varje rörelse David tar. Ellen, å sin sida, lyckas få kontakt med Anna igen och får höra hennes berättelse om att David antagligen är otrogen. Han var det för ett halvår sedan, och är det troligen igen, misstänker Anna. Ellen kan lägga ihop ett och ett, vilket Anna inte klarat, och börjar ana att Isabel kan vara inblandad.

Vem har "rätt" i den här röran? Är Anna sjukligt svartsjuk och kontrollerande? Eller kan det vara så att David själv har något fuffens för sig, trots att han verkligen tycks vara den alltid så omtänksamma maken, som vill sin hustrus allra bästa?

Petra lyckas få mig att tro än det ena och än det andra om huvudpersonerna och händelseförloppet. Saker och ting blir bara alltmer otäcka, när man tänker sig in i hur det skulle vara att leva med en "Anna" eller en "David". Mer än så här kan jag inte avslöja. Jag tycker i stället att du ska läsa boken, för den är riktigt bra. Men jag måste säga att jag tyckte slutet var frustrerande. Jag ville bara gripa tag i en viss person och säga, nej förresten, ropa högt: "Varför valde du att göra så här? Fattar du inte vad det får för konsekvenser!?"