måndag 22 januari 2018

Den svarta tulpanen

Det är många gånger väldigt uppfriskande att emellanåt läsa klassiker, tycker jag. Ta bara en sådan sak som språket – att läsa berättelsen och notera hur författaren valt att uttrycka sig och på vilket sätt han eller hon skriver. Att historierna dessutom är både spännande och i vissa fall väldigt tänkvärda och tidlösa gör sitt till. I klassikern Den svarta tulpanen, som är skriven av Alexandre Dumas d ä och publicerades första gången 1850, får man möta ett språk fyllt av långa meningar med flera bisatser. Ovant till en början, men man kommer snart in i det. Berättelsen, som är utgiven i två delar, är översatt av Tom Wilson.



Den svarta tulpanen utspelar sig i Holland under 1670-talet och inleds ganska våldsamt och blodigt. Två betydande herrar i den holländska makteliten, bröderna Cornelis och Johan de Witt, blir nämligen utsatta för en lynchning av en uppretad mobb. Man kan fråga sig varför denna detaljerade scen finns med över huvudtaget, med tanke på att berättelsen sedan handlar om helt andra saker. Men lynchningen, som ägt rum i verkligheten, illustrerar hur förhållandena var och bokens fiktive huvudperson och hans öde är nära sammankopplat med de båda offren.


Cornelis de Witt, avporträtterad ca 1669 av Jan de Baen.

Cornelis van Baerle, gudson till Cornelis de Witt, har förvarat en bunt brev åt sin gudfar. Dessa innehåller politiskt känsliga uppgifter, men van Baerle är inte det minsta hugad åt politik. Han är passionerat intresserad av tulpaner, och det är endast odling av dessa blommor, som engagerar honom. Därför anar han inte vilken fara han svävar i då Cornelis och Johan de Witt mördas av mobben. Det enda han har i huvudet är huruvida han ska lyckas få fram en helt svart tulpan. Ingen har lyckats med detta innan, och en tävling har blivit utlyst i landet. Den som lyckas kommer att vinna 100 000 floriner samt förstås äran att namnge blomman.

Cornelis har en granne, som avundsjukt bevakar honom. Grannen vill egentligen gärna lyckas få fram en svart tulpan. Men i stället för att jobba på saken, ägnar han sig åt att spionera på Cornelis. Grannen anar att brevbunten kan ligga Cornelis i fatet, varpå han anger honom för att lättare komma åt de åtråvärda svarta tulpanlökarna, som Cornelis lyckats odla fram. Mycket riktigt hamnar Cornelis i fängelse på grund av breven, men lyckas stoppa de viktiga lökarna på sig och därmed få med dem in i fängelset.


Den svarta tulpanen 'Paul Scherer'. Bild via Bakker.

I fångvaktardottern Rosa får Cornelis en bundsförvant och en käresta. Ett tag ser det ljust ut för tulpanlökarna, trots att deras upphovsman är fängslad. Men den avundsjuka grannen är dem på spåren och nästlar sig in i fängelset under falskt namn. Precis när en vacker, svart tulpan slagit ut slår grannen till, stjäl blomman och försöker ta åt sig hela äran. Kommer han att lyckas? Hur går det för Rosa och Cornelis? Läs den spännande berättelsen och ta reda på det, föreslår jag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...