tisdag 11 april 2017

Svindlande höjder

Jag insåg att jag faktiskt inte läst den välkända Svindlande höjder, skriven av Emily Brontë. En sådan brist får man ju råda bot på, så jag tog mig an denna klassiska kärlekssaga från 1847. Birgit Edlund har gjort översättningen till svenska. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag väntade mig av denna bok. Men jösses, vilka blandade känslor den framkallade!




Inledningsvis tyckte jag att det var lite klurigt att hålla reda på persongalleriet, inte minst med tanke på att det fanns äldre och yngre personer med snarlika namn. Men jag fick klart för mig att syskonen Catherine och Hindley, som bodde på egendomen Wuthering Heights, plötligt en dag fick ett fostersyskon genom att deras far tog hem en föräldralös pojke till familjen. Denne Heathcliff fick det inte alldeles lätt, eftersom bara fosterpappan och Catherine tyckte om honom och accepterade hans närvaro i familjen.

Heathcliff växer upp till en hämndlysten och elak person, främst eftersom fosterbrodern Hindley inte behandlar honom väl. Inte desto mindre är Catherine och han själsfränder och uppenbart förälskade i varandra. När Catherine ändå väljer att gifta sig med en ung man i grannfamiljen, Edgar, blir Heathcliff tillintetgjord och försvinner från bygden ett tag. När han långt om länge återkommer, ställer han till det rejält för alla.

Heathcliff återvänder förstås till sitt fosterhem, Wuthering Heights. Där huserar en nedsupen Hindley, som blivit änkling och ägnar sig åt spel och dobbel. Heathcliff, som tjänat en del pengar då han var borta, ser givetvis till att Hindley skuldsätter sig hos honom själv. Därmed blir han den rättmätige ägaren av egendomen när Hindley dör. Hindley efterlämnar en liten son. Denne lille Hareton hamnar i Heathcliffs klor och tvingas växa upp till en hunsad individ, givetvis som hämnd på pappan Hindley.

Catherine (en riktig "drama queen" i mina ögon) blir så uppriven av att Heathcliff besöker henne att hon blir sjuk i någon märklig sjuka. Hon dör när hon två månader för tidigt ger liv åt en dotter. Edgar är fylld av enorm sorg, men tar väl hand om sin dotter Catherine. I samma veva som Edgar blir änkling, rymmer Heathcliff med hans lillasyster Isabella. Detta gör han enbart i syfte att hämnas.

Heathcliff slår sig ner på Wuthering Heights med sin hustru. Där gör han livet surt för henne och plågar henne svårt. Hans enda syfte med att gifta sig med henne var hämnd. Isabella rymmer och bosätter sig långt bort, söder om London. Där föds hennes och Heathcliffs son, som kommer att kallas Linton.

Åren går och Heathcliff fortsätter att ruva på hämnd. När Linton är tretton år blir han moderlös. Det är först meningen att han ska bo hos sin morbror Edgar. Men Heathcliff lyckas genom hot få vården om sonen, som visar vara sjuklig och ganska svag. Givetvis är det bara i ett enda syfte som Heathcliff kräver att få vårdnaden om sonen; hämnd.

Heathcliffs senaste hämndplan är utstuderad och grym. Då den unga Catherine växt till sig efter några år, lurar han henne till Wuthering Heights för att börja umgås med sin kusin, den svage Linton. Tanken är att de ska förälska sig i varandra och gifta sig. När sedan den sjuklige Linton dör ung, kommer Heathcliff att ärva honom och därmed komma åt hela grannfastigheten. Edgar har nämligen också blivit sjuklig och hans dotter kan inte ärva honom när han dör. Men det kan en svärson!

Catherine är lättflörtad till att börja med, men när hon får reda på sanningen om Heathcliff blir hon starkt tveksam till att umgås med Linton. Hon litar nämligen mera på sin fars ord än Heathcliffs lögner. Då tar Heathcliff till mycket otäcka och drastiska metoder för att få Catherine att gifta sig med Linton.

Så här långt kommen i läsningen har jag förfasats många gånger över den ytterst osympatiske Heathcliff och hans mycket obehagliga personlighet. Catherine den äldre upplevde jag inte heller som en särskilt trevlig person, måste jag säga. Svindlande höjder sägs handla om deras kärlekshistoria, men denna olyckliga kärlek är verkligen inget som väcker mina sympatier! Dessutom tycker jag att boken mer skildrar Heathcliffs hämndbegär än hans olyckliga kärlek. När han mer eller mindre kidnappar Catherine den yngre och tvingar henne att gifta sig mot sin vilja, på samma gång som hennes far ligger döende, kan jag inte annat än rysa över en sådan fruktansvärt utstuderad grymhet. Det är verkligen tur att berättelsen får en ny vändning mot slutet. Där kan man snacka om kärlekshistoria!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...