Ester inleder sin bok med att berätta varför och hur hon tog plats som piga. Detta var en tid då allt fler flyttade in till städerna och det var svårt för bönderna att städsla pigor. Då Ester under pseudonym annonserade efter plats fick hon över femtio svar på sin annons. Erfarenhet efterfrågades inte särskilt, men Ester hade provat på arbetet på en gård i barndomen. Och det var kanske tur, med tanke på allt hon under trettio dagar fick hugga tag i. Det blev en månad som Ester aldrig skulle glömma, skriver hon.
På gården, som i boken fick ett fiktivt namn, bodde bonden och hans familj. Det var bondfrun och de fem barnen. Där fanns redan en piga, med vilken Ester fick dela en smal utdragssoffa. Dessutom fanns några drängar anställda. Pigorna steg upp redan klockan halv fem på morgnarna. Deras första uppgift var nämligen att se till att kaffet var klart då drängarna steg upp. Tillsammans intog de sedan några koppar kaffe utan något till. Därefter gick både drängar och pigor till sina sysslor – för pigornas del gällde det två timmars morgonmjölkning av tjugo kor, vilket definitivt inte var ett lätt arbete. Efter det var det äntligen dags för frukost. Den hade bondfrun ställt fram och drängarna hade redan hunnit äta. På bordet syntes deras framfart; högar av potatisskal och sillben låg överallt. Pigorna var så hungriga att de inte kunde bry sig om sådana saker, men Ester noterade hur det såg ut i sitt stilla sinne. Sedan fortsatte dagen med åtskilliga sysslor, däribland två timmars mjölkning ytterligare två gånger. När den sedvanliga arbetsdagen på sexton timmar var slut, var även pigorna helt slut och det enda de ville var att kasta sig i säng. Så här fortsatte arbetsdagarna, fast med viss variation i arbetsuppgifterna. Någon dag skulle det nämligen slaktas (till Esters fasa) och någon annan dag var det bykdag. Men alla arbetsdagar var mycket långa och slitsamma. Ester och de andra hade ändå tur; de var anställda av en bonde som var mycket generös med maten. Ingen behövde någonsin gå hungrig. Lördagskvällarna tillbringade man med dans på någon loge, och på söndagarna hade pigorna ett par timmar ledigt. Annars var det jobb, jobb och åter jobb.
![]() |
Ester Blenda Nordström omkring 1920. Fotograf okänd. |
Ester skildrar sina upplevelser mycket detaljrikt och intresseväckande. Hennes bok är otroligt tankeväckande och lärorik att läsa. Hon reflekterar över det faktum att pigorna måste jobba mer än drängarna. De sistnämnda stiger inte upp lika tidigt som pigorna, och de har möjlighet att vila middag varje dag medan pigorna diskar. Drängarna har dessutom mer ledig tid på söndagarna. Livet på landet skiljer sig från det liv hon är van att leva i stan. (Och med våra nutida mått mätt skiljer det sig ännu mer!) Ta bara en sådan sak som hygienen. Ester har med en tandborste, som hon helst vill nyttja en gång om dagen. Detta låter sig inte göras utan att mycket stor uppståndelse väcks. De andra på gården använder nämligen inte tandborste alls. Man tvättar sig inte mer än en gång i veckan, så även med sådana vanor behöver Ester smussla. I sängen används lakan enbart på madrassen. Täcke och kudde hade inga som helst "omslag". Men om man nu bortser från sina egen syn på hygien och bara läser, har Esters skildring mycket att lära ut om hur det fungerade förr och hur det var att slita som piga på en gård. Men Ester upplever inte bara slitet – hon känner också den starka gemenskap som finns och som skiljer sig från vad hon upplevt som stadsbo. Jag har bara gett några få exempel av allt det Ester berättar om. En piga bland pigor ger verkligen perspektiv på livet. Detta är en bok som definitivt måste läsas och upplevas, tycker jag!
*Det gjordes en film med samma namn som boken 1924.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar