Ett litet brittiskt samhälle på 1950-talet, en präst som blir ombedd att hjälpa till med några brottsfall och inte minst obesvarad kärlek – kan det vara något? I Dödens skugga finns allt detta. James Runcie har skrivit en hel serie böcker om kyrkoherden Sidney Chambers, som motvilligt blir indragen i polisens arbete i den lilla orten Grantchester. Böckerna ligger till grund för TV-serien Morden i Grantchester. Elisabet Fredholm har översatt Dödens skugga till svenska.
 |
| Omslag: Uffe Jernelo, Jojo Form. |
När jag började läsa Dödens skugga trodde jag att det skulle handla om ett enda kriminalfall, som prästen och hans kompis polisen skulle lösa. Men så är det inte. Varje kapitel innehåller olika brott, och stackars Sidney finner sig gång efter annan inblandad i att lösa dem. Hans insatser är inledningsvis motvilliga, men så snart han väl börjat nysta blir han engagerad och mån om att nå resultat – inte minst för att få fast den riktiga brottslingen och låta rentvå den orättvist misstänkte. Som kyrkoherde har han möjligheten att få folk att öppna sig, men han måste förstås också tänka på tystnadsplikten. Detta dilemma kan leda till svåra situationer för honom. På samma gång brottas han med sin egen personliga situation. Han är mycket förtjust i sin systers väninna. Problemet är bara att hon kommer från en annan samhällsklass och lever ett liv, som kanske inte är riktigt förenligt med ett stillsamt liv som prästfru.
Tycker du om lagom stillsamma berättelser, i vilka du får vara med och grubbla på deckarnötter? Då kan Dödens skugga vara en utmärkt bok för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar