Dagon

Denna novell, skriven av H P Lovecraft, har jag recenserat en gång innan. Då var det Sam J Lundwalls översättning från 1971 jag läst. Den finns publicerad i samlingen Skräcknoveller. Nu kan man emellertid läsa Dagon i en nyare och fräschare översättning, gjord av Oskar Källner 2016.

Skräckfylld illustration, gjord av Andreas Raninger.

Jag tar mig friheten att låna min egen sammanfattning av berättelsen. Detta är vad Dagon handlar om:

När vi först möter berättaren i Dagon, är han en bruten man. Han är beroende av morfin för att svepa in sitt sinne i glömskans töcken. Utblottad, och när det sista av drogen tagit slut, ser han ingen annan utväg än att ta sitt liv. Men innan dess vill han teckna ned sin historia. Vad har hänt? Vad har lett till denna plågsamma tillvaro?

Berättaren var superkargör ombord på ett lastfartyg på Stilla Havet då detta blev erövrat av ett tyskt krigsfartyg. Fångarna behandlades väl och berättaren lyckades efter fem dagar i fångenskap rymma i en liten båt. Med sig har han proviant för åtskilliga dagar. Problemet är bara att han inte är någon sjöman – han kan inget om navigering och låter den lilla båten driva omkring planlöst i hopp om att ett fartyg ska se den och plocka upp honom. På det oändliga havet faller han under långa stunder i sömn.

Efter en sådan period av sömn, vaknar han plötsligt upp och inser att allting runt honom har förändrats. Det luktar fruktansvärt illa och havet syns inte mer. Den lilla båten är omgiven av dy och gyttja. Sakta inser berättaren att havet på något sätt har försvunnit. Den enda förklaringen bör vara någon form av vulkanisk aktivitet som vräkt upp havsbottnen till ytan. Så småningom beger sig berättaren ut på en flera dagar lång vandring på den torkande havsbottnen. Han når en "kulle" och tar sig upp på den. På andra sidan blickar han ner i ett fruktansvärt bråddjup. Där får han syn på något som gör honom galen av skräck!

För den som gärna vill läsa Dagon, kan jag varmt rekommendera Oskar Källners fina översättning. För övrigt är novellen kanske inte något som skulle sätta skräck i en nutida läsare. Men den är ändå spännande. Inte minst kan man fundera över vad som egentligen hände där ute på havet. Varför försvann vattnet?