Nyarlathotep

En, i mitt tycke, rätt märklig novell bland H P Lovecrafts verk heter Nyarlathotep. I dagens Lördagar med Lovecraft ska jag försöka berätta om den. Oskar Källner har översatt den till svenska.

Dramatisk illustration: Andreas Raninger.

Berättaren i novellen beskriver inledningsvis att en oro, av såväl politisk som social karaktär, präglar världen. I samband med denna oro dyker en märklig figur upp och ställer till med rabalder, mardrömmar och ännu mer ängslan vart han än går. Han kallar sig Nyarlathotep och kommer från Egypten, där han hävdar att han "rest sig ur tjugosju århundraden av mörker". Nyarlathotep ser ut som en farao och "pöbeln" faller på knä inför honom utan att kunna förklara varför.

Nyarlathotep vandrar från stad till stad på en ändlös turné, och alla som sett honom framträda drabbas av de mest hemska kval och mardrömmar. När Nyarlathotep anländer till berättarens stad, vill denne naturligtvis gå och se vad som är så speciellt med dessa framträdanden. Till att börja med tycker sig berättaren genomskåda vissa specialeffekter i framträdandet. Han försöker protestera och ropa "lurendrejeri" och "statisk elektricitet". Men sedan drabbas han av något, som får honom att viljelöst följa Nyarlathotep, precis som den övriga publiken. De blir ledda ut ur lokalen, genom staden (som nu ser ut att ligga i spillror) och vidare åt tre olika håll. Berättarens grupp förs ut på landet utanför stan. Den varma höstdagen har plötsligt blivit förvandlad till ett inferno av is och snö. Där ute möter gruppen fasor som de knappast kunnat ana fanns – allt ackompanjerat av galet dunkande trummor och monotont kvidande hädiska flöjter.

Tja, vad ska jag säga? Detta var en väldigt svårläst novell, med långa, snirklande meningar, fullproppade med otydliga och luddiga beskrivningar av outsägbara fasor. Inledningsvis kan jag följa med och förstå vad berättaren har upplevt. Men sedan tycks han bli skvatt galen (av skräck, antar jag) och då blommar texten också ut i mycket märkliga meningar utan sammanhang. Om det är meningen att jag ska bli rädd, kan jag bara konstatera att det blir jag definitivt inte. Om du ska läsa den? På egen risk i så fall. Och själv skulle jag hellre rekommendera andra, betydligt bättre noveller av H P Lovecraft.