Iranons vandring

Dagens novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft är en sorglig historia. Den heter Iranons vandring och är skriven av H P Lovecraft. Oskar Källner har gjort den svenska översättningen.

Den evige vandraren Iranon,
illustrerad av Andreas Raninger.

Iranon vandrar och vandrar genom forntida länder för att någon gång försöka finna staden Aira. Det är en vacker och sällsam plats, där han säger sig ha sitt ursprung. På sin färd når han staden Teloth och dess bistra invånare. Trots att Iranon försöker underhålla dem genom att sjunga och berätta, blir de inte så särskilt uppmuntrade och glada. Tvärtom försöker de få honom att inse att han borde sluta drömma, sluta vandra och skaffa ett vanligt jobb. Bara en – den lille pojken Romnod – fastnar för Iranons berättelser och vill ge sig av tillsammans med honom. På så sätt får Iranon en färdkamrat. Man förstår att de färdas väldigt länge, för Romnod växer upp, åldras och dör utan att ha fått se Aira. Når Iranon någonsin Aira? Finns Aira över huvudtaget?

Iranons vandring är en väldigt sorglig och tragisk berättelse om att vara fixerad vid en dröm. Detta är en av H P Lovecrafts mer tänkvärda berättelser. Den är värd att läsa, om man står ut med den sorgliga aspekten.