tisdag 18 juli 2017

Det är 200 år sedan ...

... Jane Austen lämnade jordelivet idag. Även om hon dog alldeles för ung, endast 41 år gammal, så har hennes romaner verkligen blivit odödliga. Vi är nog många runt hela jorden som läst och läst om hennes böcker.


Jane Austen.

Mycket har också blivit skrivet om Jane Austen och hennes liv. Med anledning av årsdagen av hennes död har Svenska Dagbladet publicerat en mycket läsvärd text. Du får heller inte missa "Jane Austen för dummies" som är publicerad på SelmaStories.

Vill du förgylla din semester, kan du besöka Jane Austen-utställningen på Skoklosters slott. Utställningen heter Jane Austens värld och pågår fram till den 1/10.

Givetvis finns Jane Austens böcker utgivna som eböcker. Genom länkarna finner du Förnuft och känsla, Stolthet och fördom, Emma, Northanger Abbey och Övertalning. Tyvärr saknas Mansfield Park. Till hösten kan alla Jane Austen-älskare se fram emot att få ta del av hennes korrespondens. Då kommer Jane Austens brev, även den som ebok. Den kommer jag självklart att läsa!



fredag 14 juli 2017

Näktergalen

Bokcirkeln, som jag försöker delta i så ofta det går, läste i våras den gripande boken Näktergalen. Jag kunde tyvärr inte vara med i diskussionerna, men om du vill läsa vad de andra tyckte om boken så finner du deras tankar här: Millas Hälsoblogg och Bokmumriken. Näktergalen är skriven av den amerikanska författaren Kristin Hannah och är översatt till svenska av Micka Andersson.


Omslag: Elina Grandin.

Två systrar växer upp under ganska olika förhållanden i Frankrike under första halvan av 1900-talet. Tio år skiljer dem åt. Gemensamt för dem är att deras mamma dog och att pappan inte riktigt klarade av att ta hand om dem. Han lämnade dem helt enkelt till sin syster. När läsaren träffar dessa båda systrar är de vuxna och andra världskriget är ett faktum.

Vianne är äldst. Hon har hunnit gifta sig och bilda familj. Till hennes stora sorg måste hennes make ge sig ut i kriget. Lillasyster Isabelle har hunnit bli 19 år. Hon när en het längtan att få göra en insats av något slag i kriget. Exakt vad vet hon inte inledningsvis. Till Isabelles förtret skickar fadern ut henne på landet, till den by där Vianne bor i familjens gamla släkthus. Han anser att hon bör vara i säkerhet där, nu när Frankrike ockuperats av tyskarna. Han deltog i första världskriget och vet vad ett krig för med sig.

De båda systrarna har inte bott tillsammans på många år. Att försöka göra det nu, i vuxen ålder, är lättare sagt än gjort. Särskilt som de tycks ha olika åsikter om hur man bör förhålla sig till ockupationsmakten. Saken drivs till sin spets då en tysk officer ska bo hemma hos dem. Isabelle visar sin avsky mer eller mindre öppet, medan Vianne vill försöka göra det bästa av saken och vara vänlig mot tysken. Isabelle står till sist inte ut med situationen. Hon beger sig på farliga och olagliga vägar mot Paris igen. Med sig i bagaget har hon sin nyvunna kontakt med motståndsrörelsen. Nu ska hon väl äntligen få göra något gott för sitt land! Under tiden kämpar Vianne på där hemma, men det är inte lätt. För sent inser hon att en enkel förfrågan om vilka som är judar och kommunister på hennes arbetsplats, leder till att dessa stängs av och senare hämtas till ett okänt öde.

Näktergalen är en gripande och spännande bok, som särskilt mot slutet var svår att lägga ifrån sig. Jag reagerade dock på vissa saker. Den amerikanska anknytningen förstod jag inte. En av huvudpersonerna begav sig uppenbart till USA efter kriget, men orsaken till detta framkommer inte alls. Hela denna koppling känns bara onödig – som om amerikanska läsare behöver en sådan för att över huvudtaget bry sig om att läsa boken. Storasyster Vianne kallas Vi av sina närmaste. Jag undrar om man verkligen förkortade namn på detta sätt i 1940-talets Frankrike. För mig känns ett sådant smeknamn mer anglosaxiskt. Men jag kan ha fel. Till sist tycker jag att scenen där Isabelle först får kontakt med motståndsrörelsen känns lite naivt skildrad. Jag undrar om det är författarens fria fantasier att det skulle ha gått så "enkelt" att få in en fot i en så pass utsatt och jagad grupp människor. Jag inbillar mig att deras verksamhet var omgärdad av betydligt större sekretess och försiktighet. Jag låter kanske väldigt negativ nu. Boken är trots allt spännande, gripande och tänkvärd. Man kan verkligen fundera på hur man själv skulle reagera eller göra i vissa situationer, som huvudpersonerna råkar ut för. Vill du läsa en bok, som kan bli en sträckläsningsbok nu under semestern, kan detta vara en bok för dig.



onsdag 12 juli 2017

Sms från Soppero

När jag lyssnade på Ann-Helén Laestadius sommarprat väcktes min nyfikenhet på hennes böcker. Jag hade redan läst den Augustprisbelönade Tio över ett med stor behållning. Men jag fick upp ögonen för hennes tidigare utgivna titlar. Eftersom de är skrivna som en serie, inledde jag med den första; Sms från Soppero.




Trettonåriga Agnes bor i Solna och är väl som tjejer i den åldern brukar vara. Hon har en bästa väninna, som hon delar allt med. Hon spelar fotboll. Killar har blivit intressanta att fundera på, men någon pojkvän har Agnes ännu inte. Men en sak skiljer Agnes från hennes jämnåriga – hennes mamma kommer från Soppero och är same. Eftersom mamman inte talar samiska vare sig hemma eller vid besök i Norrland, har nog Agnes inte funderat så mycket på saken hittills. Men nu när hon börjar bli äldre har hon fått ett nyfunnet intresse för sin bakgrund. I smyg försöker hon lära sig samiska. En dag får hon dessutom ett sms skrivet på detta språk. Det visar sig komma från en jämnårig kille i Soppero. Efter lite luskande och kontakt med kusinen Kristin, som också bor i Soppero, förstår Agnes vem det är som kontaktat henne. Han heter Henrik och ser riktigt snygg ut. De fortsätter att hålla kontakten, och plötsligt ser Agnes kommande besök hos släktingarna i Norrland ut att bli riktigt pirrigt.

Ann-Helén har skrivit en mycket bra bok, som handlar om både de första trevande stegen in i vuxenlivet och att finna sin egen bakgrund och sina rötter. Med fin fingertoppskänsla och stor medkänsla beskriver Ann-Helén hur Agnes funderar på sig själv, sina känslor och på sin "plats" i världen. Som läsare blir man snabbt engagerad i Agnes och lever sig in i hennes dilemma; är hon verkligen en same? Dessutom har hon planer på att avslöja sitt nyvunna intresse för att lära sig samiska; hur kommer hennes mamma att ta det? Det finns trots allt ett tragiskt skäl till att hennes mor inte längre talar sitt modersmål. På samma gång finns intresset för Henrik där, han som är en blivande renskötare och tycker att de samiska traditionerna är viktiga. Sms från Soppero är en fantastisk bok, som passar lika bra för vuxna som för ungdomar. Själv slukade jag den, och kastade mig genast över bok nummer två i serien; Hej vacker.



tisdag 11 juli 2017

Med Andrée mot Nordpolen

Idag är det 120 år sedan ingenjör Salomon August Andrée och hans expedition lyfte med sin vätgasballong Örnen och gav sig iväg mot Nordpolen. Stolta for de iväg från Danskön på Svalbard den 11/7 1897 med målet att bli de första i världen som tagit sig till Nordpolen, men föga anade de då hur hela resan skulle gå.


Bilden är tagen på Flormans ateljé i Stockholm.

Porträttet visar Knut Fraenkel och Nils Strindberg med expeditionsledaren Andrée sittande framför sig innan avresan till Svalbard 1897. Fotografiet är taget i början av maj. Bara fem månader senare var alla tre döda – men omvärlden skulle inte ha en aning om detta förrän 33 år senare.

Det är lätt att både fascineras och förskräckas av berättelsen om denna ödesdigra och mytomspunna nordpolsexpedition. Eftersom det dröjde så länge innan expeditionens öde upptäcktes, blev det en sensation då dess tre medlemmar och deras utrustning, dagböcker och fotografier återfanns 1930. Redan samma år kom den första boken om expeditionen ut. Den heter Med Örnen mot polen, och baseras på de gamla dagböckerna. Du hittar den alldeles gratis som ebok hos Litteraturbanken.

Sedermera kom det ut många fler böcker om Andrée och hans expedition. Dessa är skrivna ur olika perspektiv. De böcker jag har läst, finner du på min samlingssida om Andréeexpeditionen. Där hittar du också länkar till annat som rör detta ämne, till exempel ett besök på Grenna Museum, gamla fotografier och Bea Uusmas sommarprat.

Synen på Andrée och hans initiativ till denna expedition har varierat under årens lopp. Men oavsett vad man har för åsikt, tycker jag att de tre herrarna förtjänar en liten tanke idag, på årsdagen av deras avfärd.



måndag 10 juli 2017

Manglade dukar och vikta servetter

Tycker du om antika möbler och heminredning? Då har jag ett perfekt boktips för dig. Ewa Klingberg har skrivit den mysiga berättelsen Manglade dukar och vikta servetter.


Omslag: Emma Graves.

Felicia står efter sin skilsmässa ensam med ett hus. Det handlar inte om en liten villa, utan en hyresfastighet belägen i Huskvarna. Den före detta maken fick alla möblerna medan Felicia själv valde att behålla fastigheten, där de hade en gemensam lägenhet. Inledningsvis tycker hon nog att hon tagit sig vatten över huvudet. Men när hon pö om pö lär känna sina hyresgäster, inser hon att hon har ett ansvar för att se till att de kan få bo kvar. Om inte hon behöll huset, skulle det nämligen säljas till en köpare som ville riva hela rasket.

Men Felicia står helt utan möbler. Av en händelse får hon kontakt med en antikhandlare i Karlshamn. När han får veta att hon bor i en klassisk våning av äldre datum, blir han eld och lågor. Han vill fylla lägenheten med antika möbler för att sedan ta bilder och använda i sin marknadsföring. Felicia ska givetvis få betalt och dessutom får hon behålla de möbler hon vill efter fotograferingen.

Detta låter idealiskt för en som saknar både pengar och möbler. Felicia nappar på erbjudandet, som verkar mycket fördelaktigt. Men alldeles lätt blir det inte. Snart upplever hon hur andra mer eller mindre ockuperar hennes hem, eftersom det dessutom behöver renoveras. I en av de gamla möblerna hittar Felicia och antikhandlaren ett lönnfack. Detta innehåller en väl förborgad familjehemlighet. Tillsammans börjar de nysta i historien, som visar sig ha kopplingar till en av husets boende.

Manglade dukar och vikta servetter är en både spännande och trevlig berättelse, som kan passa perfekt i hängmattan i sommar. Läsaren får parallellt med Felicias historia lära känna en ung tjänsteflicka i 1800-talets Karlshamn. Givetvis har hon något med det hemliga lönnfacket att göra. Lägg därtill en hel del kärleksförvecklingar, både i nutid och dåtid, så har du en god berättelse, som det är svårt att släppa. Jag, som under några år bodde på småländska höglandet, tycker dessutom att det är riktigt roligt att Huskvarna får vara i händelsernas centrum.



onsdag 5 juli 2017

Sommar med Ann-Helén Laestadius

Jag lyssnar sällan på sommarpratarna. Men i fredags gjorde jag ett undantag. Då var det nämligen Ann-Helén Laestadius tur att prata. Och det gjorde hon verkligen med den äran!


Ann-Helén Laestadius. Fotograf: Mattias Ahlm, Sveriges Radio.

Ann-Helén har skrivit boken Tio över ett, och vunnit Augustpris för den. I boken berättar hon om en ung människas upplevelser av att bo i Kiruna. Gruvdriften har lett till att hela samhället måste flytta. Genom Majas oro över både flytten och sprängningarna i gruvan får läsaren både kunskap om, och en känsla för, hur flytten drabbar Kirunaborna. Det är en mycket bra, välskriven och läsvärd bok. Vill du veta mer om mina tankar om den, finner du dem genom denna länk.

I sitt sommarprat berättar Ann-Helén mer om gruvans konsekvenser för Kiruna och sina egna känslor inför den flytt som redan nu pågår för fullt. Hon pratar också både intressant och gripande om samerna och deras öde. Mina tankar gick till Maja Hagermans bok Käraste Herman – en bok som berörde mig starkt. Genom Ann-Helén fick jag nu en inblick i hur samerna själva upplevde diskrimineringen och vilka konsekvenser den har fått för flera generationer. Det var mycket gripande att höra hur Ann-Helén saknade sitt språk och därmed inte kunde prata med sin morfar. En annan sak jag fängslades av var stolen och dess viktiga roll.

Jag har blivit väldigt nyfiken på Ann-Heléns övriga böcker nu. Jag kommer att kasta mig över Sms från Soppero inom kort! Därefter kan man läsa Hej vacker, Ingen annan är som du samt Hitta hem. De handlar alla om sametjejen Agnes och hennes sökande efter identitet och rötter.

Har du inte lyssnat till Ann-Heléns sommarprat, tycker jag verkligen att du ska göra det! Du finner det på Sveriges Radios hemsida. Ta reda på den där stolens betydelse!



torsdag 29 juni 2017

By Book or by Crook

Gillar du böcker, läsning, bibliotek, Jane Austen, katter, fyrar och inte minst en god deckargåta i stil med Agatha Christies deckarnötter? Vill du kanske rentav uppleva alla dessa saker i en och samma berättelse? Då vet jag en bok som skulle passa utmärkt för dig. Den heter By Book or by Crook och är skriven av Eva Gates. Namnet är en pseudonym för den kanadensiska deckarförfattaren Vicki Delany. By Book or by Crook är första delen i en serie som kallas The Lighthouse Library Mysteries. Tyvärr finns de här böckerna inte översatta till svenska, men de är inte svåra att läsa på engelska.




Precis som namnet på deckarserien antyder, så har man alltså skapat ett bibliotek i en fyr. Själva fyren, Bodie Island Lighthouse*, är dessutom i alla högsta grad aktiv – om än automatiserad så som alla aktiva fyrar är nuförtiden. Den unga bibliotekarien Lucy behöver "starta om" sitt liv. Hon mer eller mindre flyr från de sociala kraven i Boston och sitt gamla arbete på anrika Harvard Library. Hon får bo hos sin moster i Outer Banks och genom sin släkting får hon till sin stora lycka chansen att arbeta i fyrbiblioteket. Det finns till och med en liten tjänstebostad åt henne i fyren.

Strax efter att Lucy börjat på sitt nya arbete skall en alldeles speciell utställning invigas. Det är nämligen så att chefsbibliotekarien lyckats få låna en unik och komplett samling av Jane Austens titlar som förstautgåvor. Gissa om det är många litteraturintresserade som bara väntar på att få se dessa böcker!

Innan allmänheten får tillträde till samlingen avhålls en invigningsfest för särskilt inbjudna. Bland dessa finns till exempel den dryge ordföranden i biblioteksstyrelsen. Redan under festens mingel kan man ana att det finns kontroverser bland somliga inbjudna. Festen avlöper inte riktigt som tänkt, för plötsligt hittas styrelsens ordförande mördad i just det rum som reserverats för Jane Austen-utställningen. Bara en stund innan har han grälat med bibliotekschefen. Det är dessutom hon som hittar honom död. Till Lucys stora förvåning är nu hennes nya chef huvudmisstänkt. När sedan de dyrbara förstautgåvorna försvinner, en efter en, är katastrofen ett faktum. Polisen tycks bara få än mer vatten på sin kvarn. Frågan är om Lucy och hennes kollegor kommer att kunna lösa gåtan – de är alla tre övertygade om sin chefs oskuld.


Verklighetens Bodie Island Lighthouse.
Fotograf: Pete. Bild via Wikipedia.

Som ni kan se är detta verkligen en nöt i bästa Agatha-stil. Mordet sker vid en sluten tillställning med ett visst antal inbjudna gäster på plats. Vem kan vara den skyldige? Lucy kämpar på med både gåtan och att etablera sig på orten. Läsaren får dessutom veta en del om hennes tidigare liv och varför hon "flydde" från Boston. Det kan emellanåt vara lite ensamt och kanske smått skrämmande att bo på egen hand i en fyr. Särskilt som en viss person, som hyser agg mot Lucy, gärna sprider ut små historier om människor som förolyckats i fyren. Lucy har dock sällskap av fyr- och bibliotekskatten. Det blir dessutom han som hjälper Lucy då det hettar till och mördaren plötsligt är ute efter även henne. Jag tyckte verkligen om den här boken och kommer att läsa fler delar i serien så småningom. By Book or by Crook kan passa utmärkt som semesterläsning för dig som vill ha en både spännande och charmig liten deckarnöt att grunna på i hängmattan.




*I verklighetens Bodie Island Lighthouse finns vare sig bibliotek eller någon personalbostad. Men fyren finns och används aktivt. Detta påpekar författaren i inledningen.

måndag 26 juni 2017

Just nu funderar jag på ...

... varför inte den här lockande boken finns som ebok.


Vilket vackert omslag!

Den verkar vara både spännande och intressant. Läs gärna vad mor och son tyckte om Kryp på bloggen Med näsan i en bok. Den är en bok för barn, men kan säkerligen läsas med stor behållning även av ganska gamla "barn", som till exempel jag då. Så här presenterar förlaget boken:
"Under mystiska omständigheter försvinner Darkus Cuttles pappa från sitt forskarjobb på Naturhistoriska Museet. Borta utan ett spår, och från ett låst rum! Darkus måste flytta in hos sin excentriska farbror Max. De nya grannarna Humphrey och Pickering är två galna kusiner vars lägenhet kryllar av skalbaggar. Skalbaggar som visar sig vara allt annat än vanliga. En fartfylld bladvändare för alla som älskar spänning och äventyr!"
Frågan är om Opal tänker ge ut Kryp som ebok eller om jag blir tvungen att läsa den som pappersbok. ;-)



söndag 25 juni 2017

Ett eget hörn ...

... att läsa och skriva i – det har jag nu!


Fotograf: Bokskorpionen.

Litet, men naggande gott! :-)



lördag 24 juni 2017

Allt jag önskade

Lucy Dillons böcker har jag slukat så fort de kommit ut. Hon är verkligen duktig på att skriva feelgood-romaner. Därför var det förstås självklart att jag skulle kasta mig över hennes senaste titel då den kom ut i våras. Den heter Allt jag önskade och är översatt till svenska av Ann Björkhem.


Omslag: Anna Henriksson.

Caitlins äktenskap är på upphällningen. Hennes make får ett nytt arbete långt hemifrån och när Caitlin vägrar flytta med är det droppen. Hon vill inte rycka upp barnen med rötterna och hon vill ogärna lämna det charmiga lilla hus hon ärvt av sin mormor. Maken flyttar och arrangerar så att han kan få träffa barnen varannan helg i sin syster Evas bostad i Longhampton. Denna ort ligger ungefär halvvägs mellan hans nya bostad och Caitlins lilla hus.

Barnens faster, Eva, har dock sina egna bekymmer. Hon blev änka efter en stor TV-kändis för ett par års sedan och har sedan dess kämpat med att komma på fötter igen. Som tur är har hon två charmiga mopsar, Bumble och Bee, som ser till att hon kommer ut. De här hundarna kommer att att få stor betydelse även för Caitlins barn. Den yngsta, 4-åriga Nancy, tror nämligen att det är hennes fel att pappa har flyttat. Hon förändras och är inte längre den levnadsglada lilla flicka hon en gång var. Hon slutar till och med att tala med andra människor. Men det finns en som har Nancys förtroende – mopsen Bumble.

Vad vore fiktiva Longhampton utan sina hundar? Och vad vore Lucy Dillons feelgood-romaner utan hundarna? Lägg därtill relationsbekymmer, denna gång i form av Caitlins spruckna äktenskap, och Evas försök att skapa ett nytt liv efter makens död samt inte minst oron över ett litet barns välmående. Det enda jag möjligen saknar i just denna Lucy Dillon-bok är att Longhampton och dess övriga invånare inte får så stor plats. Normalt sett brukar en och annan huvudperson ur tidigare böcker skymta förbi, vilket jag tycker är kul. Dramatiska händelser finns det dock gott om, och gillar du Lucy Dillons böcker bör du inte missa Allt jag önskade.



fredag 23 juni 2017

Glad midsommar!

En trevlig midsommar vill jag passa på att önska genom att visa den här somriga bilden.


Fotograf: Bokskorpionen.

Så här trevlig utsikt har jag numera från min "uteläsplats". Inte helt fel! Boken som skymtar på läsplattan är Näktergalen, skriven av Kristin Hannah. Den är utläst nu och mina tankar om den kommer i ett annat inlägg.

Glad midsommar!
önskar



torsdag 22 juni 2017

Téléphonez-moi: La revanche d’Écho

Vet du vad en teatrofon var? Inte? Det visste inte jag heller förrän jag läste en väldigt intressant artikel i Svenska Dagbladet.


Teatrofonen illustrerad i
Le Magasin pittoresque 
1892.

Fransmannen och uppfinnaren Clément Ader uppfann teatrofonen på 1880-talet i Paris. Det var en uppfinning som lät människor avnjuta en teaterföreställning på annan plats än just teatern. Via telefonlinjen kunde de höra hela föreställningen. Det måste ha varit en fantastisk apparat på sin tid! Systemet med denna medhörning av teater- och operaföreställningar användes ända fram till början av 1930-talet.

Detta och mycket mer om telefonen och dess roll i kulturen kan man läsa om i boken Téléphonez-moi: La revanche d’Écho, berättar artikelskribenten i Svenska Dagbladet. Boken är skriven av litteraturforskaren Frédérique Toudoire-Surlapierre efter studier på området. Jag blev verkligen väldigt nyfiken och intresserad av att läsa denna bok. Dessvärre är den ännu inte översatt till svenska, såvitt jag vet. Därför hamnar den självklart på listan för önske-eböcker. Läs gärna den intressanta artikeln! Där beskrivs telefonens roll i olika litterära verk. Själv håller jag tummarna för att boken översätts till svenska så att jag kan läsa mer.



onsdag 21 juni 2017

Swede

När jag gick i grundskolan och på gymnasiet fick man naturligtvis läsa om bland annat andra världskriget på historielektionerna. Såvitt jag minns handlade dessa lektioner främst om hur kriget utvecklades i, och drabbade, Europa. Det är kanske inte så märkligt med tanke på att vi tillhör Europa. Visst omnämndes även att kriget pågick i andra delar av världen, men jag tycker att dessa krigsskådeplatser inte fick särskilt stor uppmärksamhet i undervisningen. Därför var det mycket intressant att läsa boken Swede, som är skriven av Thomas Tynander.


Omslag: Anders Timrén.

"Swede" var det smeknamn som svenskättlingen Emery Lundquist fick då han enrollerades i den amerikanska flottan. Efter grundträningen till sjöman i land, blev han placerad ombord på en jagare med bas i Pearl Harbour på Hawaii. Där befann han sig då Japan anföll denna så viktiga hamn. Emery hade dock tur. Hans jagare klarade sig undan det vansinniga infernot av bomber. Däremot blev naturligtvis fartyget en viktig kugge i det fortsatta kriget i Stilla Havet. Swede och hans medsjömän var ivriga att hämnas sina döda kamrater. Men krig innebär inte bara strider, och strider är verkligen ingen "glamorös hämnd". Långa tider av väntan var minst lika vanligt. Emery bestämde sig i ett tidigt skede för att skriva en hemlig dagbok om sina dagar till sjöss. Sådant var egentligen förbjudet, men Emery lyckades dokumentera sina upplevelser mycket väl.

Thomas Tynander fick förmånen att många år senare intervjua Emery och skriva en bok om honom. Den fick namnet Swede och skildrar inte bara kriget i Stilla Havet. Man får också lära känna Emery och ta del av hans tragiska barndom. Hans föräldrar utvandrade från Roslagen i början av 1900-talet. Men dessvärre höll inte äktenskapet. Vare sig far eller mor ansåg sig vilja eller kunna ta hand om Emery och hans syster. De hamnade på barnhem. Tillvaron där var tuff, men ännu värre blev det då fadern plötsligt får för sig att placera sin då fjortonårige son hos en morbror. I det kärlekslösa hemmet utnyttjas den unge Emery som gratis arbetskraft och han får inte lov att satsa på sin talang som idrottsman. Att ta värvning så fort som möjligt blir en befrielse för Emery.

Thomas Tynander har gjort ett riktigt bra arbete med att nedteckna Emerys levnadsöde. Det handlar inte bara om en intervju. Thomas har dessutom kompletterat med fakta om skeenden och händelser under den här tiden. Allt detta har krävt omfattande research. Att dessutom återskapa dialoger så som de skulle kunna ha sagts är också en konst värd beundran. Swede är en mycket läsvärd bok av flera anledningar. Dels tycker jag att jag lärde mig väldigt mycket om kriget i Stilla Havet och inte minst om hur det var att vara sjöman på den tiden. Dels fick jag även inblick i ett levnadsöde värt att minnas. Emery Lundquist verkar ha varit en enastående personlighet. Trots så oerhört många motgångar både som barn, tonåring och vuxen tycks han ha behållit sitt goda humör och sin omtanke om andra människor. Detta är verkligen något som vi nutida människor skulle kunna ta lärdom av. Jag kan varmt rekommendera denna bok, oavsett om du vill veta mer om kriget om Stilla Havet eller om du vill "möta" och lära känna en fantastisk människa.



fredag 16 juni 2017

Skrivhörna

Nu när herr Bokskorpion och jag har bytt bostad har jag fått en alldeles ny och fantastiskt mysig liten skrivhörna. Den har en underbar utsikt mot trädgården.


Fotograf: Bokskorpionen.

Hörnan i sin helhet kommer på bild lite senare. Men här ovanför kan man se utsikten. Det kommer att bli mycket inspirerande att sitta här och skriva! :-) 



fredag 9 juni 2017

Slutspurt i novellutmaningen

På söndag avslutas detta läsårs novellutmaning. Jag har ännu några oredovisade noveller, som jag gärna vill omnämna. Tiden räcker dock inte för att ge var och en av dessa noveller ett eget inlägg, trots att de skulle förtjäna det egentligen.


Bild via Cafe Press.

Först ut blir kategorin "en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i". Denna kategori satte en del myror i huvudet på mig. För hur ska man resonera? Ska man välja en författare, som är född i landskapet (men som kanske senare i livet inte längre bor/bott där)? Eller ska man välja någon som inte är född i landskapet utan har flyttat in senare? Måste författaren stadigvarande bo i landskapet? Det blev en del funderande. Till sist kom jag på vem jag tycker passar bäst i denna kategori. Jag valde Fritjof Nilsson Piraten. Han föddes och växte upp i mitt landskap. Som vuxen bodde han på andra håll i landet. Sedermera flyttade han tillbaka till mitt landskap och avslutade sina dagar här.

Piraten har skrivit alldeles fantastiska och roliga noveller och skrönor. Många av dem är samlade i ett flertal novellsamlingar. Det är bara så synd att inget förlag ännu har gett ut hans verk i ePub-format. Jag blev helt enkelt tvungen att läsa en pappersbok önske-ebok för att kunna avnjuta Piratens skrivarkonst. Jag har läst flera av novellerna i Millionären och andra historier med stor förnöjelse!

*

Nästa kategori i denna snabba avhandling blir "en novell som har något som kan flyga i titeln". Att döda flugor är en helt absurd berättelse, skriven av Mårten Dahlrot. Vad gör man om flugorna blir fler och fler? Och hur löser man problemet om flugorna dessutom tenderar att bli större och större? Mårten har använt en stor portion fantasi och skrivit en väldigt absurd och på samma gång rolig novell.

*

Med en aning av tänjande på begreppet "historia" skulle jag vilja placera Lupina Ojalas novell Stenstoder i kategorin "en novell som utspelar sig i historisk tid". Berättelsen utspelar sig på sätt och vis i historisk tid, men det är en tid präglad av steampunkens alla attribut. Med Stenstoder bjuder Lupina på en välskriven och mycket spännande berättelse från 1879 års Götheborg. Gillar du steampunk bör du inte förbise denna novell. Och har du aldrig läst något i denna genre, tycker jag att du gott kan pröva genom att läsa just denna.

*

Om jag ska tänja ännu mer på begreppen, och det vill jag eftersom ännu en novell förtjänar att omnämnas, så skulle jag vilja placera berättelsen Jormungand i kategorin "en novell med något grönt i titeln". Men hur får jag nu ihop detta då? Är Jormungand grön? Faktum är att Jormungand är ett annat namn på Midgårdsormen och tittar man på allehanda bilder av detta mytologiska väsen, ser man att den ofta avbildas med grönt ormskinn på sin kropp. Kanske en aning långsökt, men ändock. Oskar Källners mycket spännande och rafflande actionberättelse är både välskriven och fängslande. Tänk dig att du får ett nytt jobb. Men din arbetsplats verkar ganska märklig. I en lång korridor finns massor med stängda dörrar. Bakom en av dem finns just ditt kontor, som mest är en skrubb egentligen, men några kollegor ser du inledningsvis inte till. Efter ett tag träffar du på ett par av dem, men du börjar också ana att allt inte står rätt till på arbetsplatsen. Vad hände till exempel med din företrädare på platsen? Att Oskar har inspirerats av H P Lovecraft är tydligt.



torsdag 25 maj 2017

Kobo Aura H2O Edition 2

Funderar du på att skaffa en läsplatta, kanske inför sommarens resor? En läsplatta underlättar verkligen när du vill "packa ner" många böcker. I plattan kan du få med dig hundratals böcker utan att din resväska kommer att drabbas av övervikt på flyget. En läsplatta som klarar ett eventuellt dopp i poolen eller sand på stranden är Kobo Aura H2O. Nu har den kommit i en ny uppdaterad version.


Kobo Aura H2O Edition 2.
Bild via Kobo Books.

Kobo Aura H2O Edition 2 säljs inledningsvis i USA och Kanada, men förhoppningsvis kommer den snart även till oss. Jag har under flera år varit mycket nöjd med min H2O i ursprungsversion. Efter att ha sett Good Ereaders filmer om den nya versionen, är jag tämligen säker på att den är minst lika bra som den ursprungliga plattan. Du hittar den ena filmen via denna länk. Vill du se en jämförelse mellan den nyaste H2O och Kobo Aura One? Den filmen finner du här.

Generellt sett är Kobos läsplattor mycket lätta och tydliga att använda, tycker jag. Själv har jag, förutom Kobo Aura H2O, mångårig erfarenhet av att använda den söta lilla plattan Kobo Mini. Tyvärr säljs inte denna längre. Frågar du mig vilken semesterplatta du bör köpa, kommer jag att svara: Välj en från Kobo Books! :-)



söndag 21 maj 2017

Bokflyttning

Herr Bokskorpion och jag håller på att flytta till en ny bostad. En sådan tur då, att man inte är begiven på pappersböcker. ;-)


Bild via Unpakt Blog.

Nej, det är riktigt skönt att man kan ta hela biblioteket under armen och gå. 



Annat var det då Foyles Bookshop i London skulle flytta alla sina böcker häromåret. De var supersnabba! De klarade av att flytta en halv miljon böcker på bara två minuter. Tror du mig inte?! Titta då på den här filmen! ;-)




Nu kan det mycket väl hända att den här bloggen får gå på sparlåga ett tag. Det finns ju fler saker än ett par läsplattor att flytta. Ett enstaka kort boktips kanske hinns med mellan varven, men annars vet ni vad jag sysslar med om det blir helt tyst här.



onsdag 17 maj 2017

Norges nationaldag och Litteraturtoget 2017

Idag är det en stor dag i vårt grannland Norge. Därför vill jag gärna passa på att berätta att Litteraturtoget kommer att ge sig ut på resa i år igen. Kronprinsessan Mette-Marit är, precis som föregående år, initiativtagare till detta spännande arrangemang. Den 7-9:e juni är det dags för Sørlandet att få besök.


Bild via NSB.

Tåget kör i år från Asker till Kristiansand, med uppehåll även i Bø i Telemark, Gjerstad och Vennesla. Detta är hemtrakter för kronprinsessan, och därför är temat för årets Litteraturtog "hem". På varje station blir det olika litterära aktiviteter och arrangemang. Det är inte utan att jag är lite avundsjuk på norrmännen som har ett Litteraturtog.

Med tanke på Litteraturtogets tema och att detta är ett evenemang i Norge, kan jag inte låta bli att tänka på boken Vitt hav, skriven av den norska författaren Roy Jacobsen. Jag läste den i höstas, efter att ha väntat länge på den. Huvudpersonen Ingrid har under en tid befunnit sig på fastlandet för att arbeta. Men i början av boken bestämmer hon sig för att bege sig hem till ön Barrøya igen. Både Vitt hav och den första boken om Ingrid, De osynliga, är mycket läsvärda böcker. Läs mer om vad jag tycker om dem genom denna länk.

Det blir spännande att följa Litteraturtogets färd även i år, även om det för min del sker på avstånd. NRK brukar rapportera flitigt. Om man vill kan man också engagera sig på sociala medier genom taggen #minbok.



tisdag 16 maj 2017

En engelsk gentleman

Jag håller på att läsa en trilogi, skriven av den brittiska författaren Jane Gardam. Första boken heter En engelsk gentleman och är översatt till svenska av Annika Hultman Löfvendahl och Jan Hultman. Den har jag nyligen läst ut, och den gav verkligen mersmak. Dessvärre måste jag vänta på att få läsa de båda återstående delarna till senare i år. Men den som väntar på något gott ...


Omslag: Moa Schulman.

Sir Edward Feathers är En engelsk gentleman ända ut i fingerspetsarna. Den som möter honom första gången kan säkert få en sinnebild av en man med typisk brittisk "stiff upper lip". Edward är numera en gammal man, och många av hans kollegor, såväl yngre som äldre, har bilden av honom som en person vars liv "rullat på" utan större händelser och vars karriär varit framgångsrik och spikrak. Inget kunde vara mera fel.

Jane Gardam avslöjar sakta och lugnt ett liv, som är riktigt tragiskt. Edward är ett av "imperiets barn". Hans föräldrar hade en gång i tiden valt, eller kanske mer eller mindre tvingats, att bosätta sig Malaya, som var en del av det brittiska imperiet. Att växa upp i Malaya* skulle nog inte vara så illa på sätt och vis. Men gemensamt för "imperiets barn" var att de för det mesta skildes från sina föräldrar vid fem års ålder för att ensamma sändas tillbaka till Storbritannien och fostras och skolas där. Så hade det alltid varit. Så skulle det bli även för Edward. Men kanske blev hans upplevelser värre än för andra imperiebarn. Edwards liv inleddes på ett tragiskt sätt redan då hans föddes. Hans mamma dog i barnsäng. Hans far var troligen skadad av sina krigsupplevelser i första världskriget och kunde inte känslomässigt ta sig an sonen. Sin första anknytning fick han till en ung malayisk flicka, som tog hand om honom. Från denna miljö rycktes han så småningom upp och sändes till Storbritannien. Där fortsatte tragedin. Tillsammans med ett par okända kusiner placeras Edward hos en fostermor, som inte tar särskilt mycket betalt för sin insats. Men det fanns en anledning till det. Senare blir det internatskolan som formar honom. Hela tiden är enda kontakten med fadern i stort sett att denne betalar för sonens uppehälle.

Det är inte konstigt att Sir Edward Feathers vuxit upp och blivit en advokat med "stiff upper lip". Känslorna från barndomen tränger han undan och håller i schack. Det går "bra" ända till han blir gammal. Det är som nybliven änkeman läsaren först får möta Gamle Filth, som han kallas. I ensamheten efter hustruns död kommer tankarna på det som varit. Pö om pö får läsaren ta del av vad som hänt i Edwards liv – ett liv som kollegorna i sin okunskap betraktar som i det närmaste händelselöst. Ytligt sett kan det se så ut; karriär, äktenskap (visserligen barnlöst) och efter pensionen en flytt tillbaka till Storbritannien. Filth som smeknamn har Edward själv hittat på. Det är en förkortning av Failed In London, Try Hongkong och avslöjar lite av Edwards karriärväg.

Om du gillar gripande böcker, som berättas lågmält och lugnt, är En engelsk gentleman en bok jag varmt kan rekommendera. Jag ser mycket fram emot att få läsa de båda övriga delarna så snart de kommer ut. Bok nummer två, En trogen kvinna, är en berättelse ur Edwards hustrus perspektiv. Hon tycks ha levt i sin makes skugga, som ett alltid närvarande stöd, men är det verkligen så? Vissa antydningar om annat finns i första boken. Tredje delen heter De sista vännerna, och i den är advokaten Terry Veneering huvudperson. Han är Edwards kollega och konkurrent genom livet. Deras mycket spända relation blir inte bättre av att Terry har ögon för Edwards hustru. Läsningen i höst är räddad! ;-)





PS Bli inte avskräckt då du ser att inledningen av boken är utformad som en scen ur en pjäs. Resten av berättelsen är skriven i romanform. DS

*Malaya är numera en del av Malaysia.

söndag 14 maj 2017

Tillskärarakademins utställning

När jag var ute på stan sprang jag på en fin utställning, som Tillskärarakademin Malmö står bakom.


Utställningen fångade både mina och andras ögon. Fotograf: Bokskorpionen.

Det fanns flera fina och spännande klänningar i utställningen. De var gjorda av annorlunda material, som till exempel papper, plast, snören och pasta. Det var särskilt en av dessa klänningar som drog mina ögon till sig ...


Fotograf: Bokskorpionen.

... nej, nej, inte den tjusiga långklänningen till höger, även om den är mycket fin.


Klänning av ordbok och snöre. Fotograf: Bokskorpionen.

Jag fastnade för den här lilla söta skapelsen, som är tillverkad av en ordbok och snören. Agnes och Ella har designat och skapat denna kreation, står det på informationsskylten intill. Tänk, en sådan fin klänning man kan göra av en gammal pappersbok!

Vill du också titta på de fina klänningarna? De finns på Caroli City i Malmö. Hur länge till vet jag inte, så passa på!




PS Du vet väl att du kan läsa fler inlägg om vad man kan göra med gamla pappersböcker. Du finner dem under rubriken Pappersböcker. DS

lördag 13 maj 2017

Pelle Lindbergh

Jag fick ett fint boktips igår – direkt från författaren själv! Det var Thomas Tynander, som i en kommentar här på bloggen, avslöjade att hans bok om ishockeylegenden Pelle Lindbergh nu har kommit ut i en ny utgåva. Boken heter förstås Pelle Lindbergh.


Bild via förlaget.

Jag skrev ett litet blogginlägg om Pelle och den gamla boken om honom för nästan två år sedan. Då tyckte jag att boken borde ges ut som ebok, eftersom den var slut på förlaget och svår att få tag på. Det är nämligen en väldigt intressant och gripande biografi att läsa, oavsett om man gillar ishockey eller inte. Jag vet inte om det finns planer på att ge ut nyutgåvan som ebok, men den finns i alla fall som pappersbok önske-ebok nu. Även om man läst den gamla upplagan, kan det vara all idé att skaffa den nya. Den innehåller nämligen uppdaterade kapitel och nyskrivet material. Roligt! :-)



fredag 12 maj 2017

Kirke og orgel

Idag var det en stor helgdag i Danmark, nämligen Store Bededag, och då tycker jag att det passar utmärkt att skriva om en dansk novell och dess författare. Jag har läst Kirke og orgel, skriven av Holger Drachmann.


Karin Nellemose som Grethi.

Kirke og orgel är en mycket sorglig novell. I berättelsen får man möta den unga Marguerite, kallad Grethi, som blivit föräldralös. Mitt i sorgen passar en ung man med inte helt ärliga avsikter på att binda Grethi till sig genom en förlovning. Det är hennes arv han vill åt. Grethi, nedbruten av sorg och vilsen i livet, går med på arrangemanget. Hon har genom sina föräldrar lärt sig att älska musik. I sin bedrövelse söker hon sig till kyrkan när organisten, Mester Ollivier, övar på orgeln. I smyg lyssnar hon på de pampiga orgelverk han spelar. Vid några tillfällen får hon också möjlighet att prata med honom. Då blossar känslorna upp i flickhjärtat. Hon ångrar att hon i ett svagt ögonblick bundit sig vid sin unge fästman, som hon egentligen aldrig haft några känslor för. Mester Ollivier är en äldre man, och då Grethi avslöjar sina känslor, förstår han det omöjliga i situationen. På ett försiktigt och finkänsligt sätt avstyr han hennes tankar och idéer om att de två skulle rymma tillsammans. Det finns dock två andra människor, knutna till kyrkan, som observerar att Grethi har mött Mester Ollivier, trots att det är oskyldigt. Snart känner fler i staden till att hon smyger till kyrkan. Detta får den unge fästmannen att resa krav på att bröllopet ska ske snarast möjligt. Grethi ber Mester Ollivier att han ska öva på orgeln någon dag innan vigseln. Då ska hon smyga dit och lyssna en sista gång. Han har redan lärt henne att kyrkobyggnaden inte tål "fuldt spil" på orgeln. Den är helt enkelt för skör för det. Kanske kan hon i smyg ställa in instrumentet på det läget ändå. Frågan är om hon gör det? Vad händer då?

Jag tycker att Holger Drachmann har lyckats fånga både Grethis och Mester Olliviers känslolägen mycket fint. Det är imponerande att Holger, som ju närmade sig slutet av sitt liv då han skrev Kirke og orgel, har lyckats skildra en ung kvinnas känslor och tankar så väl. Det är lätt att leva sig in i stackars Grethis öde. Handlingen i berättelsen är mestadels lågmäld och ganska poetisk. Men på slutet anar man ett riktigt drama. Läsaren lämnas med funderingar om vad som hände sedan. I denna nyutgivning har man behållit det gamla danska språket, eller åtminstone det mesta av det. Jag, som inte har danska som modersmål, har lite svårt att veta om novellen har blivit nypublicerad i originalversion eller om den blivit något bearbetad. Helt klart är att det inte är fråga om modern danska. Trots det tyckte jag att det gick alldeles utmärkt att läsa den.



Kirke og orgel ingår i den nyutkomna novellsamlingen Fortællinger. Men berättelserna får man räkna som klassiska. Holger Drachmann levde nämligen under åren 1846 till 1908. Just Kirke og orgel tillkom 1904. Holger räknas som en stor författare i Danmark. Han hade dock inte tänkt bli författare från början. Inledningsvis var det konstnär han ville bli. Tjugo år gammal började Holger på Kunstakademiet. Studietiden tillbringade han till stor del på Bornholm, där han inspirerades av havet och skeppen. På Bornholm mötte han också kvinnan som kom att bli hans första fru.


Holger Drachmann, troligen år 1900. Fotograf okänd.

Havet, kusterna och dess befolkning samt sjöfarten stod alltid Holger varmt om hjärtat. Under barndomen följde han ofta med sin far, som var läkare i marinen, på hans uppdrag på olika skepp och fort. Kustmiljön blev Holgers favoritplats. Senare i livet blev han fiskarnas vän, bland annat för att han tog en fiskare från Skagen i försvar då denne höll på att förlora sin tapperhetsmedalj på grund av gamla ungdomssynder. Det är inte konstigt att Holger Drachmann ofta omnämns som marinmålare.


Ett av Holger Drachmanns verk.

Efter att ha inlett sin konstnärliga karriär utvidgade Holger sin verksamhet till att också omfatta författande av dikter och prosa. Inledningsvis publicerade han resebrev och historier från sina resor som konstnär. Så småningom utvecklade han sitt skrivande under ledning av andra stora skribenter. Holger Drachmann har gett ut åtskilliga verk, både noveller, romaner och diktsamlingar, under sitt liv.  


"Havet i oprør"
En målning från Grenen i Skagen, gjord av Holger Drachmann.

Och så var det där med kvinnorna, som han också är känd för. Holger tycks ha varit något av en kvinnokarl. Han var gift flera gånger och träffade också kvinnor vid sidan av äktenskapen. Men detta kan vi lämna därhän. Det är ju hans författarskap som är det intressanta i den här bloggen.


Holger Drachmanns grav.
Fotograf: Bokskorpionen.

Då Holger Drachmann dog var han mycket populär i Danmark. Eftersom han hade varit en av de konstnärer, som blev kända under begreppet Skagenmålarna, och eftersom han också bodde i Skagen under några år mot slutet av sitt liv, blev han efter sin död gravsatt nästan ända ute på Grenen i Skagen. För etthundra år sedan, 1917, började man dela ut ett författarpris i Holger Drachmanns namn. Det heter Drachmannlegatet och delas ut på Holgers födelsedag den 9:e oktober.


Drachmanns hem i Skagen är numera museum. Fotograf: Bokskorpionen.

Man spelade in en film i Danmark 1932 med Holger Drachmanns Kirke og orgel som inspiration. Filmen fick namn efter novellen. Handlingen skiljer sig dock en del från novellen, har jag förstått. I filmen spelade Karin Nellemose rollen som den olyckliga Grethi. Karin Nellemose blev senare mycket känd som Misse Møhge i den populära TV-serien Matador.




PS Kirke og orgel passar förstås utmärkt i novellutmaningens kategori "en novell av en författare som också är poet". DS

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...