onsdag 20 september 2017

Babel på Svalbard

Söndagens litterära program Babel var extra intressant. Det var nämligen inspelat på Svalbard under Longyearbyens litteraturfestival.


Bild via Spitsbergen Travel.

Förutom möten med intressanta författare, som till exempel Svalbards egen deckarförfattare Monica Kristensen samt David Grossman och Anne B Ragde, fick man se många bilder från öarna. Mycket spännande!

Missade du programmet i söndags, finns det på svtplay. Jag kan verkligen rekommendera att titta på det!



fredag 15 september 2017

Det växte ett träd i Brooklyn

Två mycket gripande och tankeväckande böcker är Det växte ett träd i Brooklyn del 1 och del 2. De är skrivna av Betty Smith och baserade på hennes egen uppväxt under tidigt 1900-tal. Eva Alexanderson har gjort översättningen till svenska.


Omslag: Emma Graves.

Francie är en ung flicka då läsaren först möter henne. Hon lever under mycket fattiga förhållanden i Williamsburg – en stadsdel i Brooklyn, som i början av 1900-talet ligger strax utanför New York. Hon har en ett år yngre lillebror och syskonen betyder mycket för varandra. De hjälps åt att samla och sälja lump för att på så sätt bidra till familjens ekonomi. Deras mor sliter och släpar så mycket hon kan, eftersom hon är familjens huvudförsörjare. Fadern får ett och annat påhugg som sjungande servitör, men han har också alkoholproblem. Genom de båda böckerna får man följa familjens liv, barnens skolstart och tuffa skolgång, deras kamp för att överleva utan att ta emot allmosor. Det är många gånger ett mycket hårt liv, men i familjen finns trygghet, godhet och förstånd. Modern och hennes mor i sin tur har tydliga åsikter om vissa saker, som ger de båda barnen möjlighet att komma framåt i sina respektive liv. Klokskap som jag blir imponerad av. Fadern är trots sin alkoholism en trygg punkt för Francie. Han hjälper henne på sitt sätt till en skola som genom sin lugna miljö är mycket bättre för henne. Även det agerandet imponerar på mig. Francie älskar att läsa och drömmer om att bli författare.


Omslag: Emma Graves.

Den andra boken fortsätter där den första slutade. Här är Francie lite äldre. Hon tvingas sluta skolan i förtid för att hjälpa till med försörjningen. Men drömmen om att återuppta studierna finns där och favorityrket är fortfarande författare. Läsaren får följa hennes liv på arbetsmarknaden, hennes funderingar om tillvaron och framtiden. 

De här böckerna är mycket bra och läsvärda. Man får många funderingar och tankeställare. Ta bara de båda syskonens skolgång. Den första skolan Francie går i är alldeles fruktansvärd – det var verkligen inte fråga om att ge barnen hopp om en bättre framtid genom studier. Snarare tycktes lärarna vilja cementera deras hopplösa tillvaro i fattigdom. Det är väldigt roligt att läsa hur Francies far löser situationen åt henne. Även moster Sissy – analfabeten – hjälper Francie då hon har det svårt i skolan. Det märks att familjen, mostrarna och mormodern vägrar låta sig kuvas, och det är hoppfullt. Gillar du den här typen av skildringar, är Det växte ett träd i Brooklyn en berättelse du måste läsa!




PS Det växte ett träd i Brooklyn utkom första gången 1943. Efter två år blev den filmatiserad. DS

torsdag 14 september 2017

Jane Austen i var mans hand

I Storbritannien har man just idag tagit en ny sedel i bruk. Det är fråga om tiopundsedeln, och dess nya utseende hyllar Jane Austen. Vetenskapsmannen Charles Darwin* får alltså stryka på foten till förmån för den klassiska författarinnan.




Denna sedel är speciell; den tillverkas av materialet polymer, som är en flexibel sorts plastfilm. Detta material anses vara både säkrare, renare och mera hållbart än traditionella papperssedlar. Den nya sedeln har åtskilliga säkerhetsåtgärder i form av till exempel flera olika hologram.

Det sägs att sedlar med låga serienummer är särskilt attraktiva, eftersom de kan inbringa stora summor på samlarmarknaden. Därför var det lite extra kul att se vem som får de allra lägsta serienumren på Bank of Englands hemsida. Sedel nummer 1 tillfaller, inte helt oväntat, drottning Elizabeth II av Storbritannien. Sedeln med nummer 1775 (Jane Austens födelseår) tillfaller Jane Austen Museum i Bath och sedeln med hennes dödsår, 1817, kommer Winchester Cathedral att få. Det är i den kyrkan Jane Austen ligger begravd.




Jane Austen finns också på det nya tvåpundsmyntet, som kom tidigare i år. Att hon avbildats på både ett mynt och en sedel på samma gång är sensationellt – det är normalt bara den regerande monarken som avbildas så. Men i år är det 200 år sedan Jane Austen dog, och detta uppmärksammas förstås på olika sätt i Storbritannien. Trevligt att de hyllar sin nationalförfattare så!




*Sedeln med Charles Darwin ska man kunna använda fram till någon gång under våren 2018.

söndag 10 september 2017

Varför är det så ont om Q? ...

... Och varför ska roliga, begåvade, mångsidiga människor behöva lämna denna jord?


Hasse Alfredsson 1999. Foto: Sveriges Radio.

Det är förstås ofrånkomligt – alla kommer vi att dö någon gång. Vissa människor sätter oerhört många positiva avtryck i vår tillvaro, och blir på så sätt odödliga. Hasse Alfredson var en av dem.

Mitt första litterära minne av Hasse som författare, är boken Varför är det så ont om Q? som jag läste när jag börjat skolan. Jag var väldigt intresserad av bokstäverna och givetvis var och är Q en säregen bokstav, som väckte mycket nyfikenhet hos 7-åringen. Då introducerade min far den här boken för mig. Berättelsen om Q-hunden, Boven, Pim och Påhittiga Johansson minns jag som både spännande och fantasifull. Boken publicerades första gången 1968.


Illustration: Björn Berg.

Varför är det så ont om Q? finns som ebok nuförtiden (precis som väldigt många av Hasses övriga titlar). Jag tror minsann jag ska skaffa ett exemplar och återuppliva gamla minnen.



måndag 4 september 2017

Jag fick en glädjande nyhet ...

... för ett litet tag sedan. Det är nämligen så att en bok, som hittills endast funnits som pappersbok, snart kommer att publiceras även som ebok. Det handlar om den här boken ...




... som jag skrev om tidigare i sommar. Genom Twitter fick jag veta av förlaget att de kommer att ge ut den även i epubformat. Verkligen goda nyheter, tycker jag. Tack, Opal Förlag!



onsdag 30 augusti 2017

Edenbrooke

Gillar du finstämda kärleksberättelser från 1800-talets början? Då kan Edenbrooke vara en perfekt bok för dig. Den har jämförts med Jane Austens böcker, och en viss likhet kan nog finnas. Men Jane Austen är Jane Austen – hennes sätt att beskriva sin tid kan omöjligt efterliknas av nutida författare. Edenbrooke har däremot sin egen charm. Den är Julianne Donaldsons debutroman och är översatt till svenska av Tove Janson Borglund.


Omslag: Lars Sundh.

Den unga Marianne Daventry bor sedan drygt ett år hos sin mormor i Bath. Hon längtar hem till familjens egendom på landet. Men efter att hennes mor dött i en olyckshändelse, har fadern placerat Marianne och hennes tvillingsyster Cecily hos släktingar och själv begett sig till Frankrike. Marianne har inte träffat Cecily, som är inkvarterad i London, på väldigt länge. Inte heller fadern har hört av sig. Därför blir det en välkommen överraskning då Cecily och Marianne blir inbjudna att bo hos en ungdomsväninna till modern över sommaren. Egendomen Edenbrooke ligger ute på landet, vilket Marianne gillar, och tänk att hon ska få spendera en hel sommar tillsammans med Cecily!

Cecily har planer på att snärja äldste sonen på Edenbrooke. Marianne själv nöjer sig med att äntligen resa bort från det trista Bath och komma till lugnet på landet. Men hela vistelsen blir något helt annat än vad Marianne någonsin kunnat föreställa sig. Det börjar redan på resan från Bath till Edenbrooke. Då blir vagnen, som Marianne och hennes kammarjungfru reser i, utsatt för ett överfall av en stråtrövare. Det märkliga är att stråtrövaren främst tycks vara intresserad av att ta Mariannes medaljong, som hon har runt halsen. Den innehåller ett miniatyrporträtt av modern som ung. Marianne gör en heroisk insats och styr på egen hand vagnen, med kammarjungfrun och den beskjutne kusken i, mot ett värdshus. Väl där råkar hon på en ung gentleman, som hjälper till på allehanda vis, men vägrar avslöja sitt namn. Marianne vet inte vad hon ska tro. Men när hon till sist anländer till Edenbrooke får många saker en förklaring. Men vissa företeelser får hon grunna länge på innan hon får klarhet.

Genom att läsa Edenbrooke får du både dramatik, spänning och kärlek i samma bok. Marianne är en mycket sympatisk person. Hon har alltid stått i sin systers skugga och sett till att Cecily fått det hon velat ha. Det är lätt att engagera sig i Mariannes funderingar om detta; å ena sidan vill hon fortsätta måna om systern, men å andra sidan skulle hon även vilja tänka på sig själv. Hur långt är Marianne beredd att gå för att tillmötesgå systerns önskningar? Det händer en hel del i berättelsen, och jag tycker att Julianne knyter ihop trådarna väl. Jag rekommenderar Edenbrooke till dig som gärna vill läsa en romantisk bok, kryddad med spänning, som utspelar sig i brittisk 1800-talsmiljö.



måndag 28 augusti 2017

Novellfest i Lund

Nu är det snart dags för årets Novellfest igen! Lördagen och söndagen den 9-10:e september är dedikerade åt noveller i Lund. Högläsning av noveller står givetvis på programmet. Arrangör är Litteraturhus Lund.




Tidigare år har uppläsning skett inomhus, på Lunds Konsthall. Så blir det i år också, men utöver det kan man avnjuta novelluppläsning utomhus på hemlig plats. Det låter riktigt spännande! Nytt för i år är också att man kan delta i en workshop och skriva en egen novell.

Hela programmet med alla aptitretande detaljer finner du på arrangörens hemsida – följ bara denna länk. Ett besök på hela eller delar av detta arrangemang kan verkligen rekommenderas!



söndag 27 augusti 2017

Coffin Road

Jag läste första delen i Peter Mays Lewis-trilogi, Svarthuset, för tre år sedan. Det var en gripande bok, men slutet gjorde mig lite besviken och lockade mig inte att fortsätta läsa serien. När jag nu upptäckte att Peter May skrivit en annan, fristående bok blev jag faktiskt ändå så nyfiken att jag bestämde mig för att ge honom en chans till. Boken heter Coffin Road och titeln till trots är den översatt till svenska av Charlotte Hjukström.


Omslag: Lars Sundh och Markus Hedström.

En man vaknar upp efter att ha blivit uppspolad av havet på stranden någonstans. Han är genomvåt och blodig i huvudet. Han har inte en aning om vem han är, vad som har hänt eller var han är någonstans. När han tagit några stapplande steg inåt land, möter han en gammal kvinna. Hon blir förskräckt när hon ser honom, men känner igen honom och tilltalar honom med namn. På så vis får mannen sin första ledtråd till vem han är. När kvinnan dessutom följer honom till en liten stuga, får han klart för sig var han tydligen bor.

Tack vare kartor och ett fåtal andra saker i stugan, får mannen en liten aning om hur han ska nysta i mysteriet med vem han är. Han befinner sig på ön Harris på Yttre Hebriderna. Han har en hund och helt plötsligt uppenbarar sig en älskarinna också. Hans namn, Neal Maclean, säger honom inte så mycket. Däremot tycks den gamla stenvägen Coffin Road vara av stor betydelse. Han bestämmer sig för att följa den och det han då upptäcker förbryllar honom riktigt mycket. Han har tydligen ägnat sig åt biodling! En adress i Edinburgh i Skottland lockar till besök för att avslöja ännu mer av hans förflutna. Men väl i Skottland upptäcker han att Neal Maclean varit död i närmare två år! När "Neal Maclean" tar sig tillbaka till stugan på Harris, blir han omgående anhållen som misstänkt för mord. En mördad man har hittats i närheten av fyren Flannan Isles Lighthouse, långt ute till havs. Och "Neal Maclean" sågs springande ta sig ifrån fyren. Kan han vara mördaren? Men nog borde man väl minnas om man begått en så brutal handling som ett mord? Eller?

På samma gång har en ung tonårsflicka i Edinburgh, Karen, bestämt sig för att försöka få klarhet i vad som egentligen hände då hennes far tog livet av sig. Pappans tidigare kollega och tillika Karens gudfar blir märkbart nervös då hon söker upp honom i ärendet. Men så får hon ett brev av honom, ett brev som hennes far skrivit innan han dog. Ingen har läst de raderna innan. Det som antyds är sensationellt – fadern kan mycket väl vara i livet! Karen jublar på samma gång som hon kokar av ilska; hur har han kunnat utsätta henne för att vara utan far i två hela år och låta henne tro att han tog livet av sig?! När Karens mor inte tror på dessa nya rön om fadern, bestämmer sig Karen för att rymma hemifrån och på egen hand leta efter sin pappa. Spåren leder henne rakt in i mycket farliga sammanhang och snart är hon riktigt illa ute.

Coffin Road är en mycket spännande bok. Bin och deras numera svåra levnadsförhållanden spelar en stor roll i berättelsen. Det är riktigt intressant att Peter May faktiskt lyckats skriva en spännande deckare, som på samma gång ger läsaren en inblick i hur viktigt det är att bina i världen återfår sina normala levnadsvillkor. Emellanåt tycker jag dock att berättelsen riskerar att "sakta ner" lite på grund av att Peter May gärna ägnar sig åt små faktaredogörelser om Yttre Hebriderna (nästan som en turistguide) och ganska omfattande sådana om bin. Det är helt klart en svår balansgång mellan vad som blir för mycket fakta och vad som krävs för att hålla tempot i berättelsen. Men det går ändå ganska bra. "Neal Maclean" och hans öde är fängslande att följa. Däremot har jag svårt att engagera mig i tonåringen Karen – kanske för att hennes person ger upphov till vissa "avbrott" i läsandet. Ett exempel är att Karen plötsligt röker, och det gör hon ganska långt in i boken. Då detta uppdagades fick jag känslan av att Peter May inte visat att hon är en rökare tidigare. Jag kan ha fel, för jag har helt enkelt inte läst om inledningen av boken för att söka efter denna rökning. Men om någon plötsligt, långt in i berättelsen röker, gör det att jag som läsare stannar upp och undrar. Hade författaren redan tidigt låtit Karen tända en cigarett, så hade det varit naturligt och jag hade inte stannat upp i läsningen. Utöver detta, har Karen fått oanade egenskaper i form av ett fantastiskt mod (ena sekunden mycket rädd och osäker för att i nästa sekund uppträda oerhört kaxigt mot en mäktig man) och en intelligens utöver det vanliga. Som läsare är jag dock inte så imponerad av det som "bevisar" att Karen skulle vara osedvanligt intelligent. Men om man bortser från dessa saker, är Coffin Road både spännande, lärorik och läsvärd.



söndag 20 augusti 2017

Internationella fyrdagen 2017

Under helgen som gått har Internationella fyrdagen firats runt om i landet med olika aktiviteter vid många fyrar. För den som av något skäl inte har möjlighet att besöka en fyr i verkliga livet, finns alltid chansen att med hjälp av böcker få en inblick i hur livet kunde gestalta sig vid och i en fyr. Böcker är verkligen bra på så många sätt! :-)


Linsapparaten i sin lanternin på Falsterbo fyr. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Jag har själv inte haft möjlighet att besöka någon fyr just denna helg, men vill gärna reprisera ett par av mina tidigare fyrboktips. Dessutom har jag ett nytt tips.

En mycket gripande bok, som utspelar mitt under den tid då fyrarna fortfarande var bemannade av fyrmästare, är Fyren mellan haven. Man har gjort film av denna bok, och jag kan varmt rekommendera bådadera.

I boken By Book or by Crook utspelar sig handlingen i nutid. I den fiktiva berättelsen är fyren bebodd; inte av en fyrmästare utan av en bibliotekarie. Bodie Island Lighthouse inrymmer nämligen ett bibliotek och dessutom en tjänstebostad åt en av de anställda. Men livet som fyrbibliotekarie är inte särskilt lugnt – ett mord inträffar och några mycket dyrbara böcker försvinner!


Fyren på Eilean Mòr. Fotograf: Marc Calhoun.

Jag har alldeles nyss läst ut Peter Mays spännande deckare Coffin Road. Även i denna bok figurerar en fyr, nämligen Flannan Isles Lighthouse på ön Eilean Mòr. Jag kommer att berätta mer om boken i en kommande recension. Idag vill jag bara nämna att Peter May skriver om en verklig, historisk händelse i sin bok, nämligen att tre fyrvaktare försvann spårlöst från fyren år 1900. Deras kroppar återfanns aldrig och försvinnandet gav upphov till åtskilliga mer eller mindre fantasifulla förklaringar; allt från att de skulle ha mördat varandra till att de blivit bortförda av endera spioner eller ett spökskepp. I mer modern tid har det framkastats teorier om att männen blivit nedspolade i havet av en gigantisk våg – en form av naturkraft som lätt uppstår, och inte är alltför ovanlig, vid höga branta klippor som de på Flannan Isles.



Vill du ha fler fyrboktips, finner du sådana på min särskilda sida för Fyrar i litteraturen. Jag kan också rekommendera ett besök hos Millas Hälsoblogg. Just idag har hon publicerat väldigt fina bilder av gotländska fyrar samt information om dem. En av dem kan man till och med bo i! :-)



lördag 19 augusti 2017

Ung kvinna saknad

Gillar du spännande böcker utan en massa underhållningsvåld? Då tror jag att du skulle gilla Ung kvinna saknad. Den är skriven av Claire Douglas och översatt till svenska av Carla Wiberg.




För nästan tjugo år sedan var Francesca och Sophie unga vuxna och bästa väninnor. De hade en fin sommar tillsammans, efter att inte ha setts så mycket under de föregående tre åren då de studerade på varsitt håll. Men sommaren slutar i tragedi – Sophie försvinner spårlöst! Det enda hon lämnar efter sig är en ensam sko på den gamla, farliga piren. I en liten kustort som Oldcliffe-on-Sea väcker försvinnandet naturligtvis både oro och upprörda känslor. Men polisen drar slutsatsen att Sophie av någon anledning fallit i vattnet och drunknat. Francesca och hennes familj flyttar från det lilla samhället och under åren som går bygger hon upp en framgångsrik karriär på de hotell som familjen driver.

Plötsligt en dag, blir Francesca kontaktad av Sophies bror. Man har hittat en likdel i en stövel som flutit iland vid Oldcliffe. Detta fynd kan möjligen ge en ledtråd till vad som hände Sophie. Hennes bror får nytt hopp om att få klarhet i vad som egentligen ledde till försvinnandet. Han vill ha Francescas hjälp att lösa gåtan, vars svar han är övertygad döljs bland de människor som Sophie och Francesca umgicks med den där sommaren för drygt nitton år sedan.

Motvilligt tar Francesca ledigt från sitt hektiska jobb och reser tillbaka till orten där hon och Sophie växte upp. Hon har inte satt sin fot där under de år som gått. Men även hon vill gärna veta vad som hände väninnan. Eller vill hon det? Väl på plats i Oldcliffe tycks det som att någon försöker skrämma henne till tystnad. Finns det någon som vet precis vad som hände den där sommaren? Är det rentav någon som är inblandad i Sophies försvinnande? Någon som nu vill att sanningen ska fortsätta döljas?

Ung kvinna saknad är verkligen spännande. Undan för undan får man veta vad som hände den där sommaren, och vilka händelser som ledde fram till Sophies försvinnande. Dels är det den nutida Francesca som berättar, i form av ett slags inre "samtal" med Sophie. Dels får man också ta del av en dagbok, som Sophie skrivit. Under berättelsens gång tycker jag mig ana lösningen på gåtan. Delvis fick jag rätt. Men jag blev ändå totalt överraskad av den oväntade vändningen, som Claire Douglas bjuder på. Jag tyckte boken var mycket spännande och hade svårt att lägga den ifrån mig.



fredag 18 augusti 2017

Toner i natten

Håller du på att renovera ditt hus? Tycker du att det kan kännas lite övermäktigt ibland? Då ska du passa på att ta en paus och läsa Toner i natten. Jojo Moyes bok ger helt klart perspektiv på det mesta vad gäller renoveringsarbete. Helen Ljungmark har gjort översättningen till svenska.


Omslag: Sara Acedo.

Isabel är professionell violinist och äger en mycket dyrbar fiol att spela på. När hon förlorar sin älskade make i en tragisk bilolycka ställs hon ensam med de två barnen och försörjningen av dem. Sorgen gör henne emellertid ganska passiv. Eftersom maken dessutom var den som tog ansvar för alla praktiska ting i deras privatliv, känner sig Isabel mycket vilse i tillvaron som änka. Under hela äktenskapet lät Isabels make henne få ägna sig helt åt sin passion – musiken. Den femtonåriga dottern får många gånger agera vuxen nu när fadern inte finns mer. Den yngre sonen har gått in ett tillstånd av tystnad sedan fadern dog.

Dessvärre står det snart klart att familjen står på ruinens brant och måste förändra sin livsstil ganska radikalt. Då ärver Isabel ett stort, gammalt hus långt ute på den engelska obygden. Hon bestämmer sig för att sälja den flotta Londonvåningen och flytta med barnen till landet, trots framförallt dotterns protester.

Huset visar sig dock vara mycket nedgånget och i stort behov av omfattande renovering. Isabel tar tacksamt emot den hjälp hon erbjuds av grannen, som är snickare. Hon hoppas att de pengar hon fick vid försäljningen av Londonbostaden ska räcka till både renovering och levnadsomkostnader.

Men grannen har i största hemlighet ett elakt syfte med att hjälpa Isabel. Detta är förstås inget den opraktiska Isabel anar, trots att snickaren "kommer på" allt fler fel som behöver åtgärdas på huset. Rena rama mardrömmen för någon som varken vet hur man ska ta hand om ett hus eller sin egen ekonomi. Efter några månader av ändlösa reparationer står Isabel på ruinens brant igen. Dottern får ett utbrott och tycker att mamman borde sälja den älskade dyrbara fiolen för att lösa problemen.

Toner i natten berättar om en opraktisk kvinnas utveckling från passiv drömmare till en praktisk familjeförsörjare. Dessutom hur hon inledningsvis klamrar sig fast vid minnet av den döda maken, men så småningom får perspektiv på äktenskapet. Genom Isabels yrke och passion får läsaren också möta många klassiska musikstycken. Och det där med att få perspektiv på renovering då? Jo, jag lånar några ord från musikens värld för att avslöja att renoveringen genomgår ett slags "crescendo", som övergår i en "furioso forte fortissimo" innan den avslutas i en "subito final". Mer än så tänker jag inte avslöja! ;-) Läs boken – den är väldigt bra!



måndag 14 augusti 2017

Blybröllop

Sara Paborns böcker läser jag gärna och med stor behållning. Så var det också med Blybröllop.




Bibliotekarien och bokälskaren Irene Husvig är sedan 39 år gift med kabeldragaren Horst. Tillsammans har de två barn, som nu är vuxna. De bor i det hus som stod nybyggt och färdigt precis lagom samma vecka som de gifte sig en gång i tiden. Bröllopet stod i februari, trots att Irene nog gärna velat ha det i en vackrare månad. Men Horst har alltid varit praktiskt lagd och hade räknat ut att det blev bäst att gifta sig precis lagom till att huset var klart. Så långt ger de båda intryck av att vara som vilket medelålders par som helst.

Irene har alltid tyckt mycket om att förlora sig i böckernas värld. Som ung drömde hon mycket om vad livet kunde föra med sig. Men hennes väninna varnade henne. Om hon ställde för höga krav på hur hennes tilkommande skulle vara, skulle hon aldrig bli gift. När så den stilige Horst kommer i hennes väg, ser Irene det som att han skulle kunna vara god nog trots att de inte har så mycket gemensamt.

Äktenskapet blir inte som Irene föreställt sig. Undan för undan blir hon och hennes intressen bortträngda. Hennes lilla läsvrå på vinden tar Horst helt sonika över. Där installerar han dyrbar hi-fi-utrustning och ägnar åtskilliga timmar åt att lyssna på musik. Eller rättare sagt, till sist handlar det bara om att lyssna på en enda låt. Referenslåten. Den spelar han om och om igen för att kallibrera och ställa in alla sina dyrbara delar i anläggningen. Under tiden får Irene sköta hushållet och därefter gå ner till sin nya "läsvrå" i källarens pannrum om hon vill läsa. Horst utrycker sig alltid väldigt sarkastiskt om sin hustrus intressen och glädjeämnen.

Därför är det kanske inte så konstigt att Irene, efter nära 40 års samvaro med en sådan man, plötsligt ser nya "möjligheter", då hon hittar gamla gardintyngder av bly i källaren. Hon, som aldrig trott sig om att vara kunnig i naturorienterande ämnen, skaffar och slukar mängder med böcker om kemi i allmänhet och blyförgiftning i synnerhet. Kan man förgifta någon med bly och komma undan med det?

Sara Paborn har skrivit en bok som både underhåller och ger tankeställare. På ett sätt är det lite synd att hon låter Irene berätta utifrån ett bakåtblickande perspektiv. Det gör att man som läsare redan från början vet hur det går med blyförgiftningen. Mer spänning hade det blivit med en kronologisk berättelse, för då hade läsaren hållits på sträckbänken på ett annat sätt. Men trots detta är boken mycket läsvärd, tycker jag. Det är hemskt att Irene har haft det så dåligt under sitt äktenskap, men det är också ruggigt att hon ser en förgiftning som enda möjliga utvägen. En god och underhållande skröna är Blybröllop i alla fall.



måndag 7 augusti 2017

5 x Hédi Fried

Hédi Fried, som överlevde Hitlers försök att förinta judarna under andra världskriget, har skrivit fem mycket viktiga och läsvärda böcker om sitt liv. De heter Skärvor av ett liv, Livet tillbaka, Ett tredje liv, Livets pendel samt sist men inte minst Frågor jag fått om Förintelsen.



I Skärvor av ett liv får man möta den lilla Hédi i hennes tidiga barndom och följa henne upp till ungdomsåren. Det är när hon är en ung vuxen, som katastrofen inträffar i krigets elfte timme. Då får tyskarna "tillträde" till hennes trakter i Transsylvanien och steg för steg försämras situationen för judarna. Till sist blir de tvingade bort från hemtrakten och förda till förintelselägren i Polen. Den övergripande historien om detta känner nog många väl till. Men att "lära känna" någon, vars liv ställs på ända så brutalt, är en helt annan sak än att lyssna till en lärares historieundervisning. Genom att läsa Hédis berättelse om sitt liv, får man en helt annan inblick i vad som hände då. Hon är på samma gång ett vittne och en som upplevt fasorna, hungern och förödmjukelsen i Hitlers arbets- och förintelseläger.



Livet tillbaka skildrar en överlevandes tid vid befrielsen och vidare in i ett nytt liv. Hédi har här gett huvudpersonen namnet Hanna Haller, men skildrar hennes liv med inspiration från sitt eget. Denna bok är om möjligt ännu mer intressant än den första. För i någon mening är det lätt att tro att befrielsen ledde till ett nytt gott liv och sedan "levde de alla lyckliga". Men de som upplevde förintelsen har alla sina bördor att bära. Att försöka bygga ett nytt liv efter ett sådant trauma är inte lätt. Genom Hédis vittnesmål får man en viktig inblick i hur det kunde vara att försöka påbörja sitt nya liv i skuggan av det som hänt.



Ett tredje liv är en bok, som måste vara mycket intressant att läsa för den som i sitt arbete eller av andra skäl möter människor med traumatiska upplevelser i bagaget. På äldre dar utbildade sig Hédi till psykolog – det var ett sätt för henne att ta revansch på den förlorade möjligheten att utbilda sig i ungdomen. I denna bok berättar Hédi om sitt viktiga arbete med att ge stöd åt andra, som överlevt förintelsen. Det är mycket intressant att följa hennes tankegångar för att skapa andrum och mötesplatser för dessa människor, som alla har haft det så tufft. Inte alla vill tala med en psykolog. Då gäller det att möta och ge stöd på det vis som kan vara lämpligt för individen.



Livets pendel är en sorts memoar- och funderingsbok. Det är en mycket intressant sådan. Hédi beskriver olika händelser i sitt liv och funderar kring både dem och de erfarenheter hon skaffat sig genom livet. Händelserna berättas inte i kronologisk ordning. Jag tyckte att detta sätt att berätta och dra sig till minnes är mycket tankeväckande – ett mycket bra sätt att berätta om sitt liv.



Hédi har ägnat många år åt att föreläsa om sitt liv och sina erfarenheter av förintelsen. Hon vill inte att vi som är yngre ska glömma vad som då skedde. Om allt faller i glömska finns risken att historien upprepar sig. I boken Frågor jag fått om Förintelsen visar Hédi vilka frågor hon fått under årens lopp på sina föreläsningar. Det är intressant både att se vilka frågor ungdomarna i publiken ställt och vilka svar de fått. Det är också rörande att se att ungdomarna tagit intryck av Hédi och att de lovat henne att hennes berättelse inte ska falla i glömska.

Detta är fem mycket viktiga böcker. Sätt några av dem i händerna på ungdomar. Läs dem om du arbetar med människor, som råkat ut för svåra händelser. Använd dem för att lära dig av historien. Tillsammans kan vi hjälpas åt för att Hédis upplevelser inte ska falla i glömska.



söndag 6 augusti 2017

SelmaStories

En intressant hemsida för bokälskare är SelmaStories. Där hittade jag den roliga texten "Jane Austen för dummies" inför 200-årsdagen av nämnda författarinnas död. Sidan innehåller mycket mer än så. Där finner du allt från klassiska författarintervjuer till boktipslistor av olika slag. Dessutom bjuder författarna på mer personliga tips. Det kan gälla resmål eller träning och hälsa, för att bara nämna ett par saker. Läsvärda artiklar, chans att smygläsa aktuella titlar eller lyssna på SelmaStories egen podcast erbjuds också. SelmaStories verkar vara en sida väl värd att återvända till många gånger.


Selma Lagerlöf. Porträtt målat 1908 av Carl Larsson.

Om du vill kan du registrera dig för att få nyhetsbrev och erbjudanden på SelmaStories genom denna länk. Bjuder du dessutom in dina vänner, så kan du få en pocketbok gratis. Klickar du på just "min länk", så har jag chansen att få en bok. Ja, visst är det en pocketbok, och du som följt min blogg länge vet vad jag tycker om pappersböcker i allmänhet och pocketböcker i synnerhet. SelmaStories vill gärna ha kontakt med sina läsare, så jag tänker givetvis föreslå att de utökar erbjudandet till att även gälla eböcker. ;-)



tisdag 25 juli 2017

Sopperokvartetten ...

... är en serie böcker, som du bara inte får missa! Ann-Helén Laestadius har skrivit fyra böcker om Agnes och hennes sökande efter sin samiska identitet. Men det är inte bara sitt samiska ursprung, som hon funderar på. Livet som tonåring är inte alltid lätt, när så mycket händer i kropp och knopp. Så är det ju oavsett vilket ursprung man har. Böckerna vänder sig till de yngre tonåringarna, men ärligt talat hade jag minst lika stor behållning av dem, fastän jag lämnat tonåren för länge sedan. Att de kan passa för så många olika åldrar, tycker jag är ett riktigt gott betyg.


Fotograf: Jimmy Gustafsson.

De fantastiska böckerna om högstadietjejen Agnes måste läsas i tur och ordning. Den första heter Sms från Soppero, och du kan läsa vad jag tyckte om den genom att följa denna länk. Bok nummer två i serien är Hej vacker, och den börjar verkligen rafflande. Någon skriver ett mystiskt brev till Agnes. Avsändaren i Soppero vill ha hennes hjälp med att lösa en gammal familjegåta. Men Agnes mamma anar oråd när hon ser brevet. Agnes får därför inte brevet omedelbart. När det väl kommer i Agnes händer, och när hennes mamma får klart för sig vad som håller på att hända, blir mamman utom sig av oro. Agnes är på väg rakt ut till ett mycket farligt område i skogen utanför Soppero! Vem har lockat ut Agnes dit? Och varför? Hej vacker är verkligen spännande. Dessutom får man såklart även veta mer om hur det går för Agnes och Henrik – den unge samen, som hon träffade i första boken. Planen är att Agnes ska tillbringa nästan hela sommarlovet i Soppero. Det ser hon förstås fram emot av många skäl. Inte minst för att finna sig själv som same. Och så har hon ju Henrik och kusin Kristin också.


Fotograf: Jimmy Gustafsson.

Ingen annan är som du är namnet på den tredje boken om Agnes. Det har hunnit gå halvannat år, och till Agnes stora fasa har Henrik gjort slut. Hon har egentligen inte fått någon tydlig förklaring på varför. Därför målar hon i sina mörka stunder upp alla möjliga skäl. Henrik har ju börjat på gymnasiet i Kiruna, och har säkert mött många nya intressanta människor, inte minst andra tjejer. Hur ska hon någonsin kunna åka till Soppero igen? På samma gång har Agnes också annat att kämpa med. Hon har äntligen fått börja läsa samiska i skolan, och det är inte alldeles lätt. Särskilt inte som hon går på samiska tillsammans med en supersnygg kille, som kallas Jåke. Men Jåke verkar vara både surmulen och hemlighetsfull. Han kan däremot samiska riktigt bra, till Agnes förtret. Ett glädjeämne för Agnes är att hon blir antagen till det samiska konfirmationslägret, som hålls i början av sommaren. Hennes jämnåriga kusin Kristin ska också dit. Lägret är viktigt för de samiska ungdomarna, och de ser mycket fram emot det. Men Agnes är ändå lite orolig. Ska hon lyckas bli accepterad som same på riktigt bland de andra samerna? Och kommer hon någonsin att få en vettig förklaring från Henrik?


Fotograf: Jimmy Gustafsson.

Efter konfirmationslägret i början av sommaren åker Agnes hem till Solna. Henrik ska resa till Stockholm för en kort tid, och nu har Agnes chansen att visa honom sitt Solna. Detta går inte precis så som hon tänkt sig. En av hennes tjejkompisar försöker lägga an på honom, och själv verkar han inte trivas särskilt bra i storstaden. Strax innan skolorna ska börja igen bestämmer sig konfa-ungdomarna för att ha en återträff i Soppero. Agnes reser dit och upptäcker att saker förändrats på något subtilt vis. Jåke, som deltog i lägret, har bott i Soppero hela sommaren, men nu verkar han förändrad. Den skarpögda Agnes upptäcker Jåkes hemlighet. Men hon upptäcker också att Henrik inte är riktigt så rakryggad som hon kanske förväntat sig. Frågan är om hon kan få honom att ändra attityd. Hitta hem är den sista boken i serien om Agnes. Den är mycket gripande, och jag hade verkligen svårt att lägga den ifrån mig. Här gäller det inte bara Agnes eget känsloliv, utan Ann-Helén visar även på en annan slags svårighet i den samiska byn – en svårighet, som kan upplevas på ett likartat sätt vilket mindre samhälle man än växer upp i.

Ann-Heléns alla berättelser om Agnes har verkligen fångat mig! Jag kunde inte låta bli att sluka böckerna, en efter en. De är så välskrivna och jag blev verkligen engagerad i Agnes och hennes liv. När man läser en serie böcker, som är så bra och gripande, blir det så sorgligt när man är klar med sista boken. Agnes och hennes vänner blev så levande för mig, och när sista raden var läst funderade jag mycket på hur framtiden skulle bli för dem alla. Jag tycker absolut att du ska läsa böckerna om Agnes, oavsett om du är tonåring just nu eller om det var länge sedan du var det.


Ann-Helén Laestadius.
Fotograf: Sofia Runarsdotter.

Jag vill också gärna påminna om Ann-Heléns fina sommarprat. Lyssna gärna på det, om du missat det. Du hittar det på Sveriges Radios hemsida. Ann-Helén är aktiv på Twitter. När jag blev nyfiken på om det finns någon samisk bloggare, ställde jag frågan till henne där. Då tipsade hon om ett Instagram-konto, som fungerar som stafettkonto, och heter Mitt Sápmi. Där publicerar unga samer bilder från sin verklighet och berättar om sin vardag. Att läsa där är verkligen både lärorikt och intressant. Som sydsörlänning får jag en helt ny bild av hur det är att vara same idag. Just nu har kontot "semester", men det gör inget, för då kan man "läsa ifatt" de gamla publiceringarna.



tisdag 18 juli 2017

Idag är det 200 år ...

... sedan Jane Austen lämnade jordelivet. Även om hon dog alldeles för ung, endast 41 år gammal, så har hennes romaner verkligen blivit odödliga. Vi är nog många runt hela jorden som läst och läst om hennes böcker.


Jane Austen.

Mycket har också blivit skrivet om Jane Austen och hennes liv. Med anledning av årsdagen av hennes död har Svenska Dagbladet publicerat en mycket läsvärd text. Du får heller inte missa "Jane Austen för dummies" som är publicerad på SelmaStories.

Vill du förgylla din semester, kan du besöka Jane Austen-utställningen på Skoklosters slott. Utställningen heter Jane Austens värld och pågår fram till den 1/10.

Givetvis finns Jane Austens böcker utgivna som eböcker. Genom länkarna finner du Förnuft och känsla, Stolthet och fördom, Emma, Northanger Abbey och Övertalning. Tyvärr saknas Mansfield Park. Till hösten kan alla Jane Austen-älskare se fram emot att få ta del av hennes korrespondens. Då kommer Jane Austens brev, även den som ebok. Den kommer jag självklart att läsa!



fredag 14 juli 2017

Näktergalen

Bokcirkeln, som jag försöker delta i så ofta det går, läste i våras den gripande boken Näktergalen. Jag kunde tyvärr inte vara med i diskussionerna, men om du vill läsa vad de andra tyckte om boken så finner du deras tankar här: Millas Hälsoblogg och Bokmumriken. Näktergalen är skriven av den amerikanska författaren Kristin Hannah och är översatt till svenska av Micka Andersson.


Omslag: Elina Grandin.

Två systrar växer upp under ganska olika förhållanden i Frankrike under första halvan av 1900-talet. Tio år skiljer dem åt. Gemensamt för dem är att deras mamma dog och att pappan inte riktigt klarade av att ta hand om dem. Han lämnade dem helt enkelt till sin syster. När läsaren träffar dessa båda systrar är de vuxna och andra världskriget är ett faktum.

Vianne är äldst. Hon har hunnit gifta sig och bilda familj. Till hennes stora sorg måste hennes make ge sig ut i kriget. Lillasyster Isabelle har hunnit bli 19 år. Hon när en het längtan att få göra en insats av något slag i kriget. Exakt vad vet hon inte inledningsvis. Till Isabelles förtret skickar fadern ut henne på landet, till den by där Vianne bor i familjens gamla släkthus. Han anser att hon bör vara i säkerhet där, nu när Frankrike ockuperats av tyskarna. Han deltog i första världskriget och vet vad ett krig för med sig.

De båda systrarna har inte bott tillsammans på många år. Att försöka göra det nu, i vuxen ålder, är lättare sagt än gjort. Särskilt som de tycks ha olika åsikter om hur man bör förhålla sig till ockupationsmakten. Saken drivs till sin spets då en tysk officer ska bo hemma hos dem. Isabelle visar sin avsky mer eller mindre öppet, medan Vianne vill försöka göra det bästa av saken och vara vänlig mot tysken. Isabelle står till sist inte ut med situationen. Hon beger sig på farliga och olagliga vägar mot Paris igen. Med sig i bagaget har hon sin nyvunna kontakt med motståndsrörelsen. Nu ska hon väl äntligen få göra något gott för sitt land! Under tiden kämpar Vianne på där hemma, men det är inte lätt. För sent inser hon att en enkel förfrågan om vilka som är judar och kommunister på hennes arbetsplats, leder till att dessa stängs av och senare hämtas till ett okänt öde.

Näktergalen är en gripande och spännande bok, som särskilt mot slutet var svår att lägga ifrån sig. Jag reagerade dock på vissa saker. Den amerikanska anknytningen förstod jag inte. En av huvudpersonerna begav sig uppenbart till USA efter kriget, men orsaken till detta framkommer inte alls. Hela denna koppling känns bara onödig – som om amerikanska läsare behöver en sådan för att över huvudtaget bry sig om att läsa boken. Storasyster Vianne kallas Vi av sina närmaste. Jag undrar om man verkligen förkortade namn på detta sätt i 1940-talets Frankrike. För mig känns ett sådant smeknamn mer anglosaxiskt. Men jag kan ha fel. Till sist tycker jag att scenen där Isabelle först får kontakt med motståndsrörelsen känns lite naivt skildrad. Jag undrar om det är författarens fria fantasier att det skulle ha gått så "enkelt" att få in en fot i en så pass utsatt och jagad grupp människor. Jag inbillar mig att deras verksamhet var omgärdad av betydligt större sekretess och försiktighet. Jag låter kanske väldigt negativ nu. Boken är trots allt spännande, gripande och tänkvärd. Man kan verkligen fundera på hur man själv skulle reagera eller göra i vissa situationer, som huvudpersonerna råkar ut för. Vill du läsa en bok, som kan bli en sträckläsningsbok nu under semestern, kan detta vara en bok för dig.



onsdag 12 juli 2017

Sms från Soppero

När jag lyssnade på Ann-Helén Laestadius sommarprat väcktes min nyfikenhet på hennes böcker. Jag hade redan läst den Augustprisbelönade Tio över ett med stor behållning. Men jag fick upp ögonen för hennes tidigare utgivna titlar. Eftersom de är skrivna som en serie, inledde jag med den första; Sms från Soppero.


Fotograf: Jimmy Gustafsson.

Trettonåriga Agnes bor i Solna och är väl som tjejer i den åldern brukar vara. Hon har en bästa väninna, som hon delar allt med. Hon spelar fotboll. Killar har blivit intressanta att fundera på, men någon pojkvän har Agnes ännu inte. Men en sak skiljer Agnes från hennes jämnåriga – hennes mamma kommer från Soppero och är same. Eftersom mamman inte talar samiska vare sig hemma eller vid besök i Norrland, har nog Agnes inte funderat så mycket på saken hittills. Men nu när hon börjar bli äldre har hon fått ett nyfunnet intresse för sin bakgrund. I smyg försöker hon lära sig samiska. En dag får hon dessutom ett sms skrivet på detta språk. Det visar sig komma från en jämnårig kille i Soppero. Efter lite luskande och kontakt med kusinen Kristin, som också bor i Soppero, förstår Agnes vem det är som kontaktat henne. Han heter Henrik och ser riktigt snygg ut. De fortsätter att hålla kontakten, och plötsligt ser Agnes kommande besök hos släktingarna i Norrland ut att bli riktigt pirrigt.

Ann-Helén har skrivit en mycket bra bok, som handlar om både de första trevande stegen in i vuxenlivet och att finna sin egen bakgrund och sina rötter. Med fin fingertoppskänsla och stor medkänsla beskriver Ann-Helén hur Agnes funderar på sig själv, sina känslor och på sin "plats" i världen. Som läsare blir man snabbt engagerad i Agnes och lever sig in i hennes dilemma; är hon verkligen en same? Dessutom har hon planer på att avslöja sitt nyvunna intresse för att lära sig samiska; hur kommer hennes mamma att ta det? Det finns trots allt ett tragiskt skäl till att hennes mor inte längre talar sitt modersmål. På samma gång finns intresset för Henrik där, han som är en blivande renskötare och tycker att de samiska traditionerna är viktiga. Sms från Soppero är en fantastisk bok, som passar lika bra för vuxna som för ungdomar. Själv slukade jag den, och kastade mig genast över bok nummer två i serien; Hej vacker.



tisdag 11 juli 2017

Med Andrée mot Nordpolen

Idag är det 120 år sedan ingenjör Salomon August Andrée och hans expedition lyfte med sin vätgasballong Örnen och gav sig iväg mot Nordpolen. Stolta for de iväg från Danskön på Svalbard den 11/7 1897 med målet att bli de första i världen som tagit sig till Nordpolen, men föga anade de då hur hela resan skulle gå.


Bilden är tagen på Flormans ateljé i Stockholm.

Porträttet visar Knut Fraenkel och Nils Strindberg med expeditionsledaren Andrée sittande framför sig innan avresan till Svalbard 1897. Fotografiet är taget i början av maj. Bara fem månader senare var alla tre döda – men omvärlden skulle inte ha en aning om detta förrän 33 år senare.

Det är lätt att både fascineras och förskräckas av berättelsen om denna ödesdigra och mytomspunna nordpolsexpedition. Eftersom det dröjde så länge innan expeditionens öde upptäcktes, blev det en sensation då dess tre medlemmar och deras utrustning, dagböcker och fotografier återfanns 1930. Redan samma år kom den första boken om expeditionen ut. Den heter Med Örnen mot polen, och baseras på de gamla dagböckerna. Du hittar den alldeles gratis som ebok hos Litteraturbanken.

Sedermera kom det ut många fler böcker om Andrée och hans expedition. Dessa är skrivna ur olika perspektiv. De böcker jag har läst, finner du på min samlingssida om Andréeexpeditionen. Där hittar du också länkar till annat som rör detta ämne, till exempel ett besök på Grenna Museum, gamla fotografier och Bea Uusmas sommarprat.

Synen på Andrée och hans initiativ till denna expedition har varierat under årens lopp. Men oavsett vad man har för åsikt, tycker jag att de tre herrarna förtjänar en liten tanke idag, på årsdagen av deras avfärd.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...