tisdag 21 november 2017

Min mammas hemlighet

Min mammas hemlighet är en mycket välskriven, spännande och gripande bok för dig som gärna läser om familjehemligheter. Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig Nikola Scotts debutbok. Den är översatt till svenska av Ingmar Wennerberg.


Omslag: Åsa Björck.

Trots yttersta goda förutsättningar har Addie valt ett icke-akademiskt yrke, till sin mammas stora förtvivlan. Att den nu 40-åriga Addie är lycklig som konditor är inte relevant. Detta faktum är en av många orsaker till att relationen mellan mor och äldsta dottern Addie inte har varit särskilt bra under årens lopp. Åtminstone sett ur Addies ögon. Hon upplever att de båda framgångsrika yngre syskonen alltid stått högre i moderns gunst. När modern plötsligt dör i en trafikolycka står Addie utan möjlighet att reda upp relationen.

Med tanke på detta är det kanske inte så konstigt att Addie drar sig lite för att på lillasysterns initiativ hedra ettårsdagen av moderns bortgång. Deras far har under året dragit sig inom sitt eget skal, och den normalt så goda kontakten mellan honom och Addie är borta. Som om inte detta vore nog, står plötligt en främmande kvinna på trappan till föräldrahemmet. Hon hävdar att hon är dotter till Addies mor. När den främmande kvinnan visar upp en del dokument som bevis, inser Addie att hon själv och kvinnan skulle vara tvillingar. Om det nu är sant det som kvinnan påstår.

Addie konfronterar sin far, som dessvärre faller ihop i en hjärtattack. Med fadern på sjukhus och den främmande kvinnan i hälarna, tvingas Addie att på egen hand ta till sig information som vänder hela hennes liv upp och ner. Frågorna är många och det är svårt att finna svaren. Varför har föräldrarna ljugit om när de gifte sig? Varför har ingen berättat om Addies tvillingsyster? Varför har Addie inte fått växa upp tillsammans med denna syster?

Parallellt med att Addie och hennes tvillingsyster tillsammans söker sitt ursprung, får läsaren ta del av den unga Elizabeths dagbok. Sommaren 1958 fyller hon 17 år och då börjar hon skriva om sina upplevelser och tankar. Den sommaren innehåller den största sorg, men också stor glädje för henne. Det är en sommar som för alltid kommer att förändra hennes liv på så många sätt.

Min mammas hemlighet är så spännande att jag inte kunde låta bli att sträckläsa den. Elizabeths öde är så gripande och hemskt. Personerna och platserna i boken är fiktiva, men det värsta är att mycket av det som Elizabeth råkar ut för har hänt på riktigt. Nikola berättar i slutet av boken om bakgrunden. Berättelsen tar en oväntad vändning på ett ställe. Jag riktigt hajade till när det kom fram vem Harry egentligen var. Men jag tänker inte avslöja detaljerna om detta. ;-) Gillar du den här typen av böcker, måste du bara läsa Min mammas hemlighet. Men se till att du har gott om tid så att du kan sträckläsa om du vill – och kanske en ask pappersnäsdukar till hands.



fredag 17 november 2017

Victoria

En del böcker jag läser är så intressanta att de väcker min nyfikenhet att få veta mer. Så var det med Victoria. Jag hann inte läsa många sidor förrän jag ville veta mer om denna långvariga regent på den brittiska tronen. Daisy Goodwin har både gjort utmärkt research och skapat en intressant och gripande berättelse i romanform om drottning Victorias första tid som regent. Maria Store har gjort översättningen till svenska. 


Omslag: Anna Levahn.


Den 19 juni 1837 var hon tonåring.
Den 20 juni 1837 var hon drottning.

Bara de här två meningarna, hämtade från förlagets beskrivning av boken, väckte stor nyfikenhet hos mig. Var Victoria så ung när hon tillträdde tronen? Hur klarade hon detta?

Genom att fortsätta läsa Victoria fick jag veta mycket om drottningens första tid på tronen. Boken är visserligen skriven i romanform, vilket betyder att dialoger knappast är ordagrant återgivna. Men författaren har fördjupat sig i åtskilliga dokument från tiden, bland annat i Victorias dagböcker, vilket ger berättelsen stor trovärdighet. Dessa dagböcker omfattar 43000 sidor och täcker drottningens hela regenttid om 70 år.


Drottning Victoria år 1845, målad av Alexander Melville.

Det kan verkligen inte ha varit lätt att vara en så ung kvinna och på samma gång nybliven regent. När dessutom drottningmoderns privata rådgivare också vill snika åt sig mer makt genom att försöka bli Victorias rådgivare förstår man att den unga regenten hade en del att kämpa emot. Men hon tycks ändå ha haft en del skinn på näsan. Hon skaffar sig en förebild i form av drottning Elizabeth I och utser på egen hand premiärministern till rådgivare.

Trots detta får hon tampas med ”allas” uppfattning om att hon bör gifta sig med sin kusin Albert. Själv vill hon vänta med äktenskap eller kanske helt följa i sin förebilds fotspår och inte gifta sig alls. Dessutom är det hon själv som måste fria, om det ska bli något bröllop. Ingen man får nämligen fria till den brittiska drottningen. Hur det går med den saken är välkänd historia. Trots att både Victoria och Albert inte var så intresserade av varandra från början, ändras detta och de lever lyckliga tillsammans. Men det är en helt annan historia, som inte ryms i denna bok. Victoria är en mycket läsvärd bok, som jag verkligen vill rekommendera. 



måndag 13 november 2017

Det tyska huset

Jag har alltid gillat Arnaldur Indri∂asons deckare, som utspelar sig i Islandsmiljö. Därför hade jag förstås höga förväntningar på den hans senaste bok; Det tyska huset. Den är översatt till svenska av Ingela Jansson.


Omslag: Miroslav Sokcic.

En handelsresande hittas mycket brutalt mördad. Det ser i princip ut som att han har blivit utsatt för en regelrätt avrättning i sitt eget hem. På grund av detta dras misstankarna snabbt mot de arméstyrkor från både Storbritannien och USA, som använder Island som bas under andra världskriget då boken utspelar sig.

Den isländske polisen Konrad Flóvent får hand om fallet trots att han är ganska ny. Militären vill dock ha insyn i utredningen och sänder Thorson, en ung kanadensare med isländsk bakgrund, som hjälp och som "spion". Den högsta arméledningen vill nämligen veta precis hur det går och de vill helst ta över hela fallet själva.

Flóvent kämpar på med utredningen. Det kommer dock som en stor överraskning då man uppdagar att man dragit förhastade slutsatser om den dödes identitet. Då blir det ännu fler pusselbitar som behöver läggas för att lösa fallet. Frågan är om det kan handla om avancerat spionage, eller rentav kontraspionage, eller om det "bara" är ett svartsjukedrama, som är orsak till mordet.

Jag kan inte påstå att detta är en av Arnaldurs bättre böcker. Visst är Det tyska huset spännande, men jag upplever också att den under långa delar går ganska trögt framåt. Det är väldigt mycket "prat", både i form av samtal och förhör, som leder till att fallet till sist blir löst. Men dessa samtal känns många gånger onödigt långa genom diverse upprepningar. För övrigt tycker jag också att översättaren har gjort fel då hon använder verbet "fotade" (i betydelsen fotograferade) i stället för något mera tidstypiskt. Men det sistnämnda ska inte ligga Arnaldur till last förstås. Min uppfattning är att om du aldrig har läst något av Arnaldur Indri∂ason tidigare, bör du börja med hans förra deckarserie, i vilken Erlendur Sveinsson löser fallen. Den gör honom mer rättvisa, tycker jag.



söndag 12 november 2017

När kriget kom till Lyckhem

Britt-Marie Mattsson har skrivit en bok baserad på verkliga personer och händelser. När kriget kom till Lyckhem handlar om författarens farföräldrar, Frida och Oskar, och deras emigrerade syskon.


Omslag: Mattias Boström.

Frida och Oskar har själva byggt Fridhem i Bohuslän, där de bor i stor harmoni och i sällskap av Fridas gamla mor. Då första världskriget bryter ut känns det som att kriget mullrar på avstånd. Men med ransonering av förnödenheter kommer verkligheten ikapp. En dag upplever paret även den chockerande upplevelsen av att en död sjöman flyter i land vid deras kust. Slaget vid Skagerrak har skördat så många som 8000 döda. Då känns det som att kriget kryper mycket nära inpå.

Frida och Oskar brevväxlar med syskonen, som emigrerat till USA. Flera av Fridas bröder har slagit sig ner i Chicago, där de arbetar under mycket svåra förhållanden i stålindustrin. I breven hem till Sverige försöker de ändå hålla skenet uppe. Frida anar att det finns en baksida, då hon ser hur en av bröderna blir allt mer medtagen för varje bild som sänds hem.

USA dras inte in i kriget förrän ganska sent. Fridas brorson, som tagit värvning innan dess, blir naturligtvis skickad till Europa och Västfronten. Oron för honom är förstås stor på båda sidorna av Atlanten.

Britt-Marie Mattsson har skrivit en gripande skildring av ett historiskt skeende. Genom hennes penna får läsaren lära känna en hel släkt och följa deras öden, känslor och reaktioner på det som händer i världen. Det är en sorglig bok med tanke på vad som inträffar (jag tänker dock inte avslöja precis hur det går), men det finns också hopp. Vill du läsa om verkliga människoöden från tiden för första världskriget är detta en bok för dig.



fredag 3 november 2017

Återstoden av dagen

När det stod klart att Kazuo Ishiguro är årets Nobelpristagare i litteratur konstaterade jag att jag aldrig läst någon av hans böcker. Jag blev nyfiken på att läsa någon av hans titlar och föll för Återstoden av dagen, i översättning av Annika Preis. Ju mer jag läste i denna bok, desto tydligare blev det för mig att jag kände igen den och att den inte inte alls var ny för mig. Lite konfunderad grubblade jag på om jag hade läst denna bok ändå. Sedan insåg jag att jag helt enkelt hade sett filmen då den kom på 90-talet, men sedan helt glömt den.


Omslagets oljemålning är gjord av Jon Holm,
formgivningen av Paulin Elm.

I Återstoden av dagen får man sakta men säkert lära känna butlern Stevens. Tiden är mitten av 1950-talet. Det anrika brittiska godset Darlington Hall, där Stevens tjänstgjort så länge, har fått en ny ägare – en amerikan. Denne amerikan för med sig nya vindar in i det gamla herresätet. På så vis får Stevens för första gången i sitt liv möjlighet att ta semester. Då Stevens ger sig ut på sin bilresa genom det engelska landskapet med Cornwall som mål, får han, och därmed också läsaren, tillfälle att blicka tillbaka på livet så som det tett sig på Darlington Hall.

Stevens är en riktig karriärist inom butlerskrået. Ingen skulle kunna vara mer hängiven plikten än han. Han är alltid korrekt – även när han för sig själv tänker tillbaka på livet. Men denna hängivenhet har ett pris. För läsaren står det sorgligt tydligt hur mycket Stevens har förlorat genom åren. Bilsemestern tycks även få fjällen att falla från Stevens ögon, men det är klart att det är smärtsamt att inse sanningen om sin gamla husbonde lord Darlington. För att inte tala om hur det hade kunnat bli mellan Stevens och miss Kenton.

Sakta med säkert får man klart för sig vad som hänt på Darlington Hall. Det är ett sorgligt levnadsöde som tecknas mycket gripande och läsvärt. Jag blev väldigt sugen på att se filmen igen, nu när jag läst boken.



onsdag 1 november 2017

Dyrgrip

Att riktigt gamla böcker, så kallade preeböcker, kan vara riktigt dyra visste jag ju. Beroende på ålder och skick kan de kosta många sköna tusenlappar. Men att en alldeles ny bok kunde kosta över 20 tusen kronor var en överraskning. 




Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur förra året. Hans tal i samband med detta har nu blivit publicerat i bokform. Man kan skaffa denna bok som ebok på engelska. Vill man lyxa till det kan man köpa en signerad pappersbok. I så fall får man punga ut med ungefär motsvarande 21000 kronor. Men då får du också en sällsynt bok, eftersom denna version endast ges ut i en mycket begränsad upplaga om etthundra exemplar. Läs mer hos Svenska Dagbladet



tisdag 31 oktober 2017

Mer om Döstädning

Jag skrev om den utmärkta boken Döstädning häromdagen. Om du blev nyfiken på Margareta Magnusson, bokens författare, kan jag rekommendera läsning av Sydsvenska Dagbladets artikel om henne.


En upplaga på engelska av Margaretas bok.

Du vet väl att Margareta Magnussons begrepp "döstädning" heter "Swedish death cleaning" på engelska. Googlar man det, så märker man hur populär hennes bok är i många länder. Roligt!



lördag 28 oktober 2017

Döstädning

Vet du vad döstädning och dödstädning är? Om inte bör du snarast läsa Margareta Magnussons mycket fina och tänkvärda bok Döstädning: ingen sorglig historia.



Omslag: Lotta Kühlhorn.

Margareta ger sin syn på hur man kan förhålla sig till alla sina saker innan man lämnar detta jordeliv. Hon förklarar tydligt varför man bör överväga att döstäda själv i stället för att låta någon annan utföra en dödstädning efter att man dött. 

Att döstäda är att ta hänsyn till, samt underlätta för, sina anhöriga. Då ser man till att gå igenom sina saker själv innan man dör. Man sorterar, slänger, skänker och säljer så att det blir desto enklare för den som ska ta hand om dödsboet, det vill säga dödstädningen, när den dagen kommer. På köpet får man själv en roligare tillvaro, eftersom man inte behöver ägna sig åt diverse prylvård och prylförvaring under resten av sin levnad. Uppkommer behovet att flytta till en mindre bostad har man också fördelar av sin döstädning, eftersom man redan gjort sig av med många onödiga grejor. 

Låter detta trist och jobbigt? Det blir det inte om du läser Margaretas bok. Med lågmäld humor, varvat med allvar, berättar hon om sina egna erfarenheter och ger sina tips om hur man kan organisera sin döstädning. Man blir verkligen inspirerad att sätta igång! Margareta betonar också att döstädning kan ta tid, särskilt om man börjar i ”fel ände”. Därför är det viktigt att dels börja med ”rätt saker” och att dels se till att leva också fastän man döstädar. Döstädning är en bok full av kloka tankar och tänkvärda förhållningssätt. Läs den, föreslår jag!



tisdag 24 oktober 2017

Finns de som eböcker? ...

... det är en av de saker jag börjar grubbla på då jag hör vilka titlar som blivit nominerade till årets Augustpris. I år visste jag genast då jag hörde titeln att den finns som ebok. Hédi Frieds bok Frågor jag fått om Förintelsen läste jag nämligen i somras – givetvis som ebok.


De flesta av årets nominerade författare.
Bakre raden: Isabelle Ståhl, Klas Östergren, Roine Magnusson, Per Wirtén,
Per Gustavsson, Johan Svedjedal, Sven Olov Karlsson, Mats Ottosson,
Johannes Anyuru, Jörgen Gassilewski.
Mellersta raden: Lisa Heyder, Hédi Fried, Johanna Nilsson, Åsa Ottosson,
Fatima Bremmer, Jenny Tunedal.
Främre raden: Elin Nilsson, Sigrid Combüchen, Johanna Thydell.
Frånvarande: Emma Adbåge, Lena Ollmark, Sara Lundberg.
Foto: Sören Andersson.

Om du också undrar om de nominerade böckerna finns som eböcker, får du svaret här. Klickbar titel betyder att den finns som ebok.


Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Om dagen tar slut, skriven av Lisa Hyder och illustrerad av Per Gustavsson

Fågeln i mig flyger vart den vill, skriven av Sara Lundberg

Anrop från inre rymden, skriven av Elin Nilsson

För att väcka hon som drömmer, skriven av Johanna Nilsson

Den förskräckliga historien om Lilla Hon, skriven av Lena Ollmark och illustrerad av Per Gustavsson

Dumma teckning!, skriven av Johanna Thydell och illustrerad av Emma Adbåge


Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok


Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, skriven av Sigrid Combüchen

Hastigheten, skriven av Jörgen Gassilewski

Just nu är jag här, skriven av Isabelle Ståhl

Rosor skador, skriven av Jenny Tunedal

I en skog av sumak, skriven av Klas Östergren


Nominerade till Årets svenska fackbok


Frågor jag fått om Förintelsen, skriven av Hédi Fried

Brandvakten, skriven av Sven Olov Karlsson

Nära fåglar, fotografier av Roine Magnusson, text skriven av Mats Ottosson och Åsa Ottosson

Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, skriven av Per Wirtén


Vilka av dessa titlar har du läst? Vilken skulle du vilja läsa? Själv blir jag väldigt intresserad av att läsa biografin om Ester Blenda Nordström. Jag läste hennes En piga bland pigor i våras och tyckte den var väldigt intressant. Nära fåglar tänker jag också ta mig en titt på. Värt att notera är att den är utgiven som pdf, och lämpar sig antagligen bäst att läsa i till exempel en iPad. Dels för de fina fotografiernas skull och dels för att formatet inte gör sig så bra i små skärmar.

Om jag ska tycka till om vem som ska utses som pristagare, så har jag en klar åsikt i åtminstone fackbokskategorin. Jag tycker att Hédi Fried bör få priset. Hennes bok är mycket viktig i dessa tider. Du har väl läst hennes böcker? Om inte, kan det vara dags nu, tycker jag. Jag håller tummarna för Hédi Fried som pristagare i år!



fredag 20 oktober 2017

Nyårsfesten

Idag är det Lättlästdagen och då skulle även jag vilja slå ett slag för de lättlästa böckerna. En gripande och tänkvärd lättläst bok är Nyårsfesten. Den är skriven av Ann-Charlotte Ekensten – en författare som verkligen skrivit många fina lättlästa böcker för både barn och unga. Särskilt hennes serie Emmas liv ligger mig varmt om hjärtat.




Elins mamma är allvarligt sjuk och ligger på sjukhuset. Elin brukar vara där varje dag, eftersom familjen vet att mamman inte kommer att överleva sin sjukdom. Men Elins bror uppmuntrar henne att göra något annat också. Därför ska hon gå på nyårsfest. Elin funderar på att det egentligen är galet att hon går ut och roar sig när hennes mamma snart kommer att dö. Men hon behöver faktiskt tänka på annat också, till exempel på Markus som kommer till festen.

Ann-Charlotte Ekensten fick denna berättelse publicerad under sitt debutantår 2014, och redan då visade hon att hon verkligen kan skriva engagerande, gripande och tänkvärt för unga. Det är lätt att tänka sig in i Elins situation, både vad gäller mammans sjukdom och hennes eget behov av distraktion. Elins dilemma är på sätt och vis ålderslöst. Kan både sorg och glädje få plats i ens liv på samma gång? Får man roa sig mitt i sorgen? Känner du en tonåring eller ung vuxen, som helst läser lättläst, kan kanske Nyårsfesten vara en bok att tipsa om.



måndag 16 oktober 2017

Den sorglöse hemsamariten

Detta är verkligen en bok för alla som var unga på 1980-talet! Referenserna är många inom vitt skilda ämnesområden. Skulle det vara så att du "längtar tillbaka" till denna tidsperiod, kan jag rekommendera dig att läsa Mikael Bergstrands Den sorglöse hemsamariten.


Omslag: Eric Thunfors.

Matz Zern hette tidigare Mats Andersson. Han har som mål att slå världen med häpnad och därför bytte han efternamn och stavning av förnamnet. Men att slå världen med häpnad är knappast något man gör i Skåne, resonerar Matz. Alltså är han nybliven invånare i Stockholm. 

Matz är en riktigt dryg typ inledningsvis. Han har ingen bostad i huvudstaden utan flyttar från den ena flickvännen till den andra, efterhand som endera han själv eller tjejen tröttnar. Han låter sig försörjas av dessa unga kvinnor, eftersom han inte "har tid" att jobba på ett vanligt jobb. Han "jobbar" ju på att bli berömd gubevars! Utseendet har han verkligen för sig – för att inte tala om smak för dyra vanor.

Efter ett antal månader som snyltare blir Matz till sist ändå tvungen att börja försörja sig själv. En bransch, inom vilken det är lätt att få jobb, är hemtjänsten. Matz går hem till olika pensionärer och hjälper dem med allt möjligt. Han gör det ofta på sitt eget sätt och det blir för det mesta riktigt bra. Stackars Sture, som älskar minigolf, får nästan aldrig komma ut och spela. Det har hans elake gode man bestämt. Matz hittar ett knep för att komma runt detta och tar i smyg med sig Sture ut.

Redan under snyltartiden fick Matz upp ögonen för Carina – en litteraturstuderande ung kvinna. Hon genomskådar honom dock och ger honom nobben. Senare kommer dock deras vägar att korsas igen, fast denna gång under om möjligt ännu sämre förhållanden. Frågan är om Matz någonsin kommer att få en chans att visa sitt rätta jag för Carina.

Drömmen om att slå världen med häpnad lever fortfarande kvar. En dag får Matz chansen. Men strax innan det stora genombrottet ställs han inför ett dilemma; ska han rädda Sture undan en katastrof eller ska han satsa på sin egen berömmelse på bekostnad av Stures väl och ve?

Den sorglöse hemsamariten är en bok som växer – och det gör Matz också (som tur är). Från att ha varit en riktigt irriterande typ blir han intressant även för läsaren. Och som jag skrev inledningsvis; referenserna till 80-talet är många, riktigt många. Det handlar om allt från mat till musik, kändisar och politik. En perfekt bok för dig som gillar detta decennium, men även för dig som gillar att läsa om någons personliga utveckling.



lördag 14 oktober 2017

Ebokmomsen i Norge

Man kan bara konstatera att det är synd om de norrmän som gillar eböcker. Den norska regeringen har nämligen bestämt sig för att behålla den nuvarande nivån på ebokmomsen även framöver. 




Pappersböcker i Norge har en moms på 0 procent, medan eböckerna har 25 procent. Det är alltså denna orättvisa skillnad i momssättning, som den norska regeringen nu bestämt ska fortsätta. Verkligen tråkigt! Hoppas att den svenska regeringen inte beslutar något liknande, utan utgår från att en bok är en bok oavsett format.




fredag 13 oktober 2017

Hemligheternas skafferi

Jag har inte läst någon av Caroline Säfstrands böcker förut. Men hennes tredje bok, som jag nyligen avnjöt, gav definitivt mersmak. Den heter Hemligheternas skafferi


Omslag: Anders Timrén

Ina är en kvinna, som åldersmässigt befinner sig mitt i livet. Hon är gift, har ett engagerande jobb som psykolog och en flott bostad i Helsingborg. Allt ser på ytan mycket perfekt ut. Men Ina bär på hemligheter, både från sitt förgångna och i nutiden. Hon har fått veta att hon är allvarligt sjuk i cancer, men detta faktum döljer hon för sin make. Däremot får sjukdomen henne att fundera på de fragmentariska minnesbilder hon har från sin barndom. Under dramatiska omständigheter får Ina i sina händer ett brev. Detta skall hon lämna personligen till adressaten på Ven. Resan dit väcker konstiga minnen. Ina har bott där i sin tidiga barndom. Men varför minns hon inte ön ordentligt? Resorna till Ven blir fler och fler. Maken får ingenting veta, men misstänker att något är fel. På Ven möter Ina människor som undan för undan bidrar till ökad insikt om det förflutna. 

När Ina dött, lämnar hon efter sig en nyckel till ett hus på Ven. Hennes make Erik är konfunderad över detta ”arv”, men åker dit. I huset finns ett korsord, som Ina har konstruerat. Erik sörjer och löser korsordet om vartannat. På samma gång träffar han och lär känna en samling något udda människor. De har alla samröre med Inas sista tid. Pö om pö inser Erik att de alla förekommer i Inas korsord. Detta korsord döljer hennes hemligheter. Hur hänger allt samman? Vad har Ina egentligen varit med om?

Hemligheternas skafferi är en både spännande och gripande bok. Det var svårt att lägga den ifrån sig, för det är ju klart att jag som läsare också vill ha reda på Inas hemligheter. Det är i flera avseenden en sorglig historia, men den visar också att livet kan ta nya vägar när man minst anar det. Erik får överraskningar som han knappast kunde föreställa sig före Inas sjukdom. Det är också roligt att Ven får en sådan betydande roll i boken. Endast en gång har jag varit där. Boken påminde mig om hur fint där är och fick mig att vilja åka dit igen. Jag kan verkligen rekommendera Hemligheternas skafferi. Jag kommer definitivt att läsa Carolines övriga böcker. 




torsdag 12 oktober 2017

Jag testar en ny app

En app för att kunna blogga från telefonen är alltid bra att ha, tänkte jag. Därför testar jag nu en, som verkar lovande.



Söt anka! Man måste trots allt prova hur det fungerar att publicera bilder också.



En geting vid namn Lucius Malfoy

Tom Saunders, som är entomolog på Nya Zeeland, tycker att getingar i största allmänhet fått oförtjänt dåligt rykte. När han nu hittade en alldeles ny sorts geting, tyckte han därför att han skulle döpa den efter en figur i böckerna om Harry Potter.


Getingen Lusius Malfoyi. Fotograf: Tom Saunders.
Getingen Lusius Malfoyi. Fotograf: Tom Saunders.

Lucius Malfoy blev namnet han valde. Först blev jag mycket förvånad, eftersom Lucius står på de ondas sida. Vad menade Tom Saunders med detta val om han nu ville få människor att förstå getingens goda sidor?

Jo, Tom förklarar sitt val med att Lucius Malfoy visserligen är ond i böckerna. Men på slutet inser han sitt misstag och försöker bättra sig. Han får förlåtelse för det han gjort. Tom hoppas att människor ska lära sig mer om getingarna och förstå att de allra flesta av dem är snälla och nyttiga insekter. På så sätt skulle även getingen bli förlåten för det onda vissa (egentligen bara några få) av dem gjort. 

Tom menar att mänskligheten ännu inte vet allt om insekter i största allmänhet och getingar i synnerhet. Men att de är mycket viktiga för livet på jorden står helt klart. Läs gärna mer om getingen Lusius Malfoyi i denna artikel i The Guardian.



tisdag 10 oktober 2017

Saknar du bokmässan? – del 3

Det finns ingen anledning att hänga läpp för att bokmässan i Göteborg är slut. Nu hägrar en ny mässa.  Om bara en månad slår nämligen den danska bokmässan Bogforum upp sina portar.



Fredagen den 10:e november är det dags, och sedan pågår mässan under både lördagen och söndagen. Platsen är Bella Center, som ligger strax utanför Köpenhamns centrala delar. Det är väldigt lätt att åka dit med Öresundståg från södra Sverige. 

Programmet fylls på hela tiden. En av de spännande punkterna är att det nya bokbloggarpriset delas ut under fredagen den 10/11. Danish Book Blog Award började delas ut 2016. Du kan läsa mer, och även rösta på de nominerade bloggarna på DBBA's hemsida.




måndag 9 oktober 2017

Jane Austens brev

Parallellt med andra böcker, har jag under den senaste tiden då och då läst Jane Austens brev. Paulina Helgeson står för urval, översättning samt kommentarer av breven och dess innehåll.


Omslag: Nina Ulmaja.

Sedan Jane Austens död för 200 år sedan, har det vid flera tillfällen publicerats böcker om hennes liv, där hennes flitiga brevväxling har spelat stor roll. Hennes brorsbarn skrev om henne redan under 1800-talets lopp. Genom Paulina Helgeson får vi nutida läsare chansen att ta del av Janes brev i en ny översättning och på så sätt bekanta oss med denna klassiska författarinna.

Det är självklart mycket intressant att läsa Jane Austens brev. Genom dem får man en inblick i det vardagliga livet i familjen Austen, med såväl bekymmer och funderingar som glädjeämnen och nöjen. Breven, som Jane skrivit till olika personer, är förstås olika formulerade beroende på vem adressaten är. De flesta är skrivna till storasystern Cassandra, och de kan bitvis vara svåra att följa med i. Det är som en ständigt pågående muntlig dialog mellan systrarna, där de båda avhandlar stort som smått och hoppar mellan ämnena hit och dit allt eftersom de dyker upp i brevskrivarens huvud. Tyvärr får man bara ta del av den ena delen av denna dialog, nämligen Janes brev. Här kan man få veta mycket om det dagliga livet i hushållet, noggrant avvägda inköp av klänningar och hattar, baler som besöks och hur olika familjemedlemmar mår. Familjen är inte omåttligt rik. Så länge fadern, som är präst lever, går det nog ganska bra. Men senare får man intryck av att det blir mer "vändande på slantarna". De ogifta systrarna Jane och Cassandra samt deras mor bor tillsammans och blir beroende av bröderna i syskonskaran för sin försörjning efter faderns död. Så var det ju på den tiden.

Det är tydligt hur mycket Jane bryr sig om sina brorsbarn. Bröderna gifte sig och deras fruar fick ofta väldigt många barn. När sådana saker, som antalet barn i familjerna, kommer fram, blir det så tydligt att Jane levde för mer än 200 år sedan. Även vad gäller sjukdomar och oron kring dem, kan man märka skillnad jämfört med nutiden. Då kunde man inte göra mycket åt vissa sjukdomar, som vi idag klarar att bota. En annan sak som slår mig, är det faktum att man skrev så mycket brev. Det är förstås inte så konstigt med tanke på att telefonen inte var uppfunnen på den tiden. Riktigt sorgligt är det att läsa de brev, som Jane skrev mot slutet av sitt liv. Hoppet om att tillfriskna lämnade henne inte.

Det allra roligaste och mest intressanta är att det går att se hur Jane hämtat sin inspiration ur både sitt eget liv och andras för att skapa intrigerna i sina böcker. På flera ställen fick jag aha-upplevelser då jag drog paralleller mellan Janes liv och vissa situationer och företeelser i hennes böcker. Jane Austens brev är mycket läsvärda för den som gillar författarinnan och hennes böcker.



söndag 8 oktober 2017

Trilogin om Ingrid Barrøy

Tack vare den norska bokbloggaren Tine, har jag snappat upp att sista delen i Roy Jacobsens trilogi om Ingrid Barrøy kommit ut i Norge. Jag har ju läst de två första, De osynliga och Vitt hav, och jag tycker de är så bra. Nu håller jag tummarna för att Norstedts ger ut även denna bok på svenska!


Omslaget till den norska upplagan.

Den norska titeln innehåller namnet Rigel, och det var ett stort norskt fartyg, som tillhörde ett rederi i Bergen. Skeppet blev emellertid tvångsrekryterat under ockupationen av Norge under andra världskriget. Dess uppgift blev att transportera trupper och fångar. I november 1944 inträffade dock en katastrof; fartyget blev, tillsammans med några följefartyg, bombarderat av engelsmännen utanför den nordnorska kusten. Det var, och räknas fortfarande som, en av de värsta katastroferna till sjöss, sett till antalet döda. Över 2500 personer dog. De allra flesta var krigsfångar från öst. (Jämför det med Titanics omkring 1500 döda.) Läs mer om Rigels öde genom denna länk.

I Vitt hav blir Ingrid indirekt inblandad i fartyget Rigels öde. Hon finner något i sitt uthus, som kommer att förändra hennes liv. Det norska förlaget beskriver Rigels øyne så här, och denna beskrivning gör mig omåttligt nyfiken på Ingrids fortsatta tillvaro:

"Ingrids datter er blitt ti måneder, og hun legger ut på en vandring gjennom Norge for å finne barnefaren. I støvler og kjole, med sekk på ryggen, reiser hun sørover. Hver gang hun ber om et sted å sove, legger hun fram sitt ærend: Er det noen som husker en russer som flyktet over fjellet den siste krigsvinteren? Underveis kommer hun bort i en rekke uforglemmelige menneskeskjebner. 
Finner hun den hun søker? Hvilket Norge åpenbarer seg for henne i 1946? Rigels øyne er en sterk roman om et folk etter en krig, fortalt fra perspektivet til en uvanlig kvinne. For krigen gjør noe med menneskene. Men det gjør også freden. Den gjør noe med hukommelsen. Ingrid får snudd opp ned på sitt verdensbilde."

Jag håller med Tine, som skriver att hon lärt sig något nytt om sitt eget lands historia då hon läst dessa böcker. Genom Roy Jacobsens välskrivna böcker har även jag lärt mig nya saker om mitt grannland. Dessutom är Ingrids liv så annorlunda jämfört med mitt eget. Det är nyttigt att läsa om ett så gripande människoöde.



lördag 7 oktober 2017

En trogen kvinna

I En trogen kvinna fortsätter Jane Gardam att berätta om tre personers levnadsöden under 1900-talet. Som titeln antyder är det i denna bok hustrun till En engelsk gentleman, som får komma till tals. Översättningen till svenska har Annika Hultman Löfvendahl och Jan Hultman gjort.


Omslag: Moa Schulman.

Betty Macintosh förblir En trogen kvinna genom hela sitt äktenskap. Som ung möter hon Edward Feathers – En engelsk gentleman, som har en ganska tragisk bakgrund. (Han blev moderlös vid födseln och hans far hade inte förmåga att knyta an till sonen.) Därför blir hans frieri till Betty väldigt speciellt. Han ber henne nämligen att aldrig lämna honom. Det gör hon inte heller. Trots det har hon en lite speciell relation till Edwards ärkefiende och karriärmässiga rival genom hela livet. Egentligen börjar detta märkliga triangeldrama redan i samband med förlovningen. Då tar nämligen Edward inget initiativ till att fira eller umgås med sin nyblivna fästmö, vilket Betty tycker är lite konstigt.

Paret bosätter sig i början av sitt äktenskap i London. Men efter ett tag tycker de sig inte kunna bo kvar. Det händer saker både i Edwards karriär och i deras privata liv, som gör att de väljer att flytta till Hongkong. Under deras många år tillsammans börjar dock Storbritanniens imperium att falla sönder och en flytt tillbaka till den engelska landsbygden blir lösningen på äldre dar. Då knyter Betty samman cirkeln genom att välja ett speciellt hus ute på landet.

Pö om pö får man veta mer om vad som döljer sig i parets förflutna och i deras gemensamma historia. Sakta och lågmält avslöjar Jane Gardam hemligheter, som legat fördolda för läsaren. En trogen kvinna kompletterar historien, som började berättas i En engelsk gentleman, mycket väl. Nu väntar jag ivrigt på att få läsa Edwards ärkefiendes syn på skeendena i boken De sista vännerna.



fredag 6 oktober 2017

Saknar du bokmässan? – del 2

Om du längtar efter nya litterära evenemang, nu när bokmässan i Göteborg stängt porten för i år, så kan du besöka Den gamla bokens dagar i Lund. Det är Bokhistoriska Sällskapet, som ännu en gång genomför sin antikvariska bokmässa.


Bild via Bokhistoriska Sällskapet.


Jag hade möjlighet att göra ett besök på denna mässa 2015, och om detta skrev jag givetvis ett inlägg. Årets mässa inträffar den 13-14:e oktober. Läs mer på Bokhistoriska Sällskapets hemsida. Ett besök på mässan är både spännande och intressant!



torsdag 5 oktober 2017

Årets nobelpristagare i litteratur ...

... är Kazuo Ishiguro. Två av hans titlar finns som eböcker på svenska, nämligen Begravd jätte och Återstoden av dagen.


Fotograf: Matt Carr.

Jag ska erkänna att jag inte har läst någon av hans böcker. Men eftersom de finns som eböcker har jag ju möjligheten att göra det. Frågan är vilken jag ska börja med. Återstoden av dagen verkar väldigt läsvärd. Begravd jätte tycks vara mycket fantasifull, men på samma gång säkert tänkvärd. Ja, det får jag grunna på. :-)




PS Återstoden av dagen har också blivit film. DS

Uppdatering 24/10: Nu finns fler titlar som eböcker på svenska. Titta här: Ishiguro på svenska

onsdag 4 oktober 2017

Resten av livet

Emellanåt läser man en bok, vars huvudpersoner ger starka intryck. Då känns det lite extra sorgligt när boken tar slut – man hade gärna "stannat kvar" och "umgåtts" mer med sina nya vänner. Så kändes det när jag hade läst klart Resten av livet. Den är skriven av Jean-Paul Didierlaurent och översatt till svenska av Marianne Tufvesson. Jag läste författarens första bok, Mannen som läste högt på 6.27-tåget, och blev redan då helt begeistrad av hans berättarteknik.


Omslag: Anders Timrén.

Ambroise är en ung fransos, som har gjort ett lite annorlunda yrkesval. På grund av detta har han kommit på kant med sin far – den framgångsrika läkaren, som till och med fått Nobelpriset i medicin. De båda har numera ingen kontakt. Men Ambroise är både duktig och framgångsrik inom sitt gebit. Han bor hos sin mormor och hjälper henne med de diabetessprutor hon måste ta regelbundet. Tyvärr är han singel, och skälet till det beror antagligen på hans yrke. Det är i varje fall vad Ambroise själv kommit fram till. Varje relation han haft har nämligen svalnat och tagit slut i samband med att hans sysselsättning kommit i dagen.

I en annan del av staden bor och arbetar den unga kvinnan Manelle. Hon jobbar i hemtjänsten och besöker varje dag olika äldre människor, som hon hjälper med diverse sysslor. Det finns vissa uppgifter som är obligatoriska, såsom städning till exempel. Men det finns också regler som talar om vad man inte får göra. Det handlar om att absolut inte spela Alfapet med en gammal dam som gillar det, att inte dricka en kopp kaffe och småprata, att inte läsa högt för någon som blir lugn av det. Inte heller får man titta på ett TV-program tillsammans och berätta handlingen för någon som förlorat synen. Gissa om Manelle bryr sig om att följa reglerna? Nej, just det. Hon gör helt enkelt vad de äldre önskar.

Ambroise och Manelle känner inte varandra. Men en vacker dag kommer det att ändras. En trevlig äldre herre bland Manelles klienter, Samuel Dinsky, får veta att han har obotlig och aggressiv cancer. Han gör upp en plan, som går ut på att åka till Schweiz och få dödshjälp. Eftersom han saknar anhöriga har Manelle kommit att bli som en nära anhörig och vän. Han ber henne följa med på resan. Det vill hon absolut inte! Genom sitt yrke blir Ambroise den som kommer att stå för skjutsen i sin speciella bil. Han har inte en aning om det egentliga syftet med resan. Med följer också Ambroises mormor, eftersom han inte kan lämna henne ensam med diabetessprutorna under de dagar som resan pågår. Dessa fyra (för Manelle kan inte låta bli att följa med ändå) genomför en väldigt ovanlig resa med ett mycket annorlunda mål. Planen är vattentät, tycker Samuel, men saker och ting blir ändå inte riktigt som han tänkt sig.

Jag har med flit inte avslöjat Ambroises yrke. Jean-Pauls berättarteknik går nämligen ut på att inte genast skriva läsaren på näsan vad Ambroise sysslar med. (Så gjorde han också i sin första bok. Spännande, tycker jag!) Alla dessa fyra, som reser till Schweiz tillsammans, är starka personligheter var och en på sitt sätt. De upplever både gripande och glädjande saker tillsammans, och som läsare engagerar man sig i vars och ens öde. Därför är det med viss sorg man konstaterar att boken plötsligt tar slut och man blir tvungen att lämna sina nya "vänner". En extra guldkant blir det också då Jean-Paul knyter samman en händelse i Manelles yrkesliv i början av boken med en annan händelse i slutet. "Fiffigt gjort, Manelle!" vill jag utropa då jag läser det. :-)

Jag hoppas att Jean-Paul Didierlaurent kommer att skriva många fler böcker och att dessa dessutom blir utgivna på svenska. Hans författarskap vill jag gärna se mer av.



måndag 2 oktober 2017

Saknar du bokmässan?

Bokmässan i Göteborg är slut för i år, och kanske behöver du ett annat litterärt arrangemang att se fram emot. Då har jag ett tips.


Bild via Harry Potter Festival.

I Odense arrangeras Harry Potter Festival den 19:e till 21:e oktober. I de centrala delarna av staden kommer man då att kunna se och vara med om massor av aktiviteter i sann Harry Potter-anda. Hela familjen kan vara med. En del arrangemang kräver biljett, medan många andra är helt fria. Det är biblioteken i Odense som står bakom evenemanget i samarbete med flera andra organisationer och föreningar. De vill på detta sätt hylla Harry Potter och hans värld samt uppmuntra barn och unga att läsa. Fullständig information finner du på festivalens hemsida.



tisdag 26 september 2017

Tid att ta farväl

Jag har nyss läst en både annorlunda, tänkvärd och spännande bok. Den heter Tid att ta farväl och är skriven av S D Robertson. Översättningen till svenska är gjord av Frida Lindholm.




Will har levt ensam med sin 6-åriga dotter Ella sedan hon var nyfödd. Tragiskt nog dog Ellas mamma då hon föddes. Därför har Will lovat sin dotter att aldrig lämna henne. Det löftet blir dessvärre riktigt svårt att hålla redan från första sidan i boken.

"Att dö stod inte på listan över saker att göra som jag hade skrivit tidigare under eftermiddagen."

Detta konstaterar Will i samma stund som han blir ihjälkörd av en bilist. Som om hans själ har lämnat kroppen och står vid sidan om, betraktar han händelseförloppet efter olyckan. Han försöker uppmana ambulanspersonalen att kämpa lite till med återupplivningsförsöken, men de tycks inte höra honom. Förbryllad konstaterar Will att han blir dödförklarad, men ändå står han ju där på trottoaren nästan som livs levande.

På samma gång som Will försöker förstå vad som egentligen hänt, inser han att Ella väntar på honom på sin skola. Han var ju på väg dit på cykel för att hämta henne. Då blir hans bekymmer ännu större; han har ju lovat att aldrig lämna henne! Och nu är han ju död! Hur ska han lösa detta?

Will lever nu som ande – osynlig för alla levande. En annan ande, Lizzie, är utsedd att vara hans guide. Inledningsvis ska hon guida honom en liten tid på jorden, och därefter är tanken att hon ska leda honom över till andra sidan. Såvida han inte bestämmer sig för att stanna permanent bland människorna på jorden. När Will inser att han har detta val, tycker han sig se nya möjligheter att hålla sitt löfte till Ella. Han försöker pressa upplysningar ur den motsträviga Lizzie. Han vill nämligen försöka få kontakt med Ella. Men allting har ett pris. Valet att stanna för evigt på jorden skulle innebära att han aldrig någonsin får gå över till den andra sidan – platsen där Will faktiskt skulle kunna få möta sin döda fru igen. Försöken att ta kontakt med Ella skulle kunna betyda stora framtida svårigheter för henne. Will lyckas övertyga Lizzie om att få extra lång betänketid inför sitt ödesdigra val, men det är verkligen ingen lätt match att fatta ett beslut. Särskilt inte när en väl dold hemlighet plötsligt avslöjas och leder till tragiska konsekvenser. 

Min beskrivning av bokens handling ger kanske intryck av flummighet, men faktum är att detta är en väldigt läsvärd bok. Ingen av oss vet vad som händer efter döden. Men de dilemman Will råkar ut för är mycket tänkvärda. Lizzie avslöjar dessutom att det finns två ställen man kan komma till "på andra sidan" – ett angenämt och ett ... ja, mindre angenämt, om man ska uttrycka det milt. Vissa situationer i berättelsen gör att både Will och läsaren blir fulla av tvivel – vem kan man lita på egentligen? Har Lizzie rent mjöl i påsen? Vad är det för otäcka krafter som tycks vara ute efter Wills andekompis Arthur? Om du kan tänka dig att läsa en fantasifull, men ändå verklighetsnära berättelse, tycker jag att du ska ta dig an Tid att ta farväl. Den är som en feelgood-berättelse, fast med väldigt annorlunda premisser.



onsdag 20 september 2017

Babel på Svalbard

Söndagens litterära program Babel var extra intressant. Det var nämligen inspelat på Svalbard under Longyearbyens litteraturfestival.


Bild via Spitsbergen Travel.

Förutom möten med intressanta författare, som till exempel Svalbards egen deckarförfattare Monica Kristensen samt David Grossman och Anne B Ragde, fick man se många bilder från öarna. Mycket spännande!

Missade du programmet i söndags, finns det på svtplay. Jag kan verkligen rekommendera att titta på det!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...