Knackningar

Johan Theorin skriver spännande och bra, tycker jag. Efter att ha läst alla hans årstidsböcker i sviten om Öland (Skumtimmen, Nattfåk, Blodläge och Rörgast) samt Sankta Psyko och novellsamlingen På stort alvar, är det roligt att upptäcka ännu fler berättelser från hans penna. Knackningar är en av de senaste.

Omslag: Moa Schulman.

Molly är en väldigt ensam pensionär sedan väninnan Judith dött. Det kan bli lite väl mycket likör och sena kvällar framför TV'n. När det plötsligt börjar höras knackningar någonstans i hyreshuset, vet Molly inte riktigt vad hon ska tro. Efter att ha lyssnat till dessa ljud ett tag, börjar hon fundera på bortförda människor som hålls inlåsta. Molly provar att kontakta polisen om det hela, men upplever inte att hon blir trodd. Kanske är det ändå så att hon bara inbillar sig.

Parallellt med Mollys upplevelser får läsaren följa en person som helt klart hålls instängd mot sin vilja. Hon har blivit inlåst i något som känns som en mörk, trång låda. I ett försök att meddela sig med omvärlden provar hon att knacka. Vem är hon? Varför har hon blivit bortförd? Varför tvingas hon att klippa sönder sina kläder – en liten bit i taget?

Knackningar är kuslig, ruggig och skrämmande på samma gång. Det är en välskriven och tankeväckande novell. Läs den du också, och ta reda på hur det går för Molly och den okända unga kvinnan i lådan.

*

Jag har läst Knackningar som en del i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell som är utgiven 2016".