lördag 20 augusti 2016

Sandhammarens fyr

Du känner säkert till den klassiske författaren Verner von Heidenstam. Men visste du att hans pappa hette Gustav von Heidenstam och var fyringenjör? Han uppfann en helt ny typ av fyr. Dittills hade man byggt fyrar av sten, men sådana går inte att uppföra på till exempel lös sand. Tack vare den nya konstruktionen kunde man bygga fyrar på platser med lite mer instabil grund. Dessa fyrar kallas för heidenstamfyrar eller heidenstammare.


Sandhammarens fyr med det gula teknikhuset.
Fotograf: Bokskorpionen.

En sådan plats, med instabil grund, är Sandhammaren, som ligger på den skånska kusten allra längst ut i sydöstra hörnet. Vattnet utanför Sandhammaren är mycket strömt. Detta gör att sandrevlarna ständigt flyttar på sig och skapar ett mycket farligt farvatten för förbipasserande fartyg. Under århundradena har fartygskaptener bett böner för att undgå förlisning. "För den svenska Sandhammaren bevare oss, milde Gud!" Dessa böner hjälpte uppenbarligen inte alla fartygen, för havet utanför Sandhammaren är dessvärre norra Europas största skeppskyrkogård, full av vrak.

Under den första delen av 1800-talet gjorde en gammal man vid namn Ola Fyr, som anställd vid Lotsverket, en viktig insats för att försöka hjälpa fartygen. Han kämpade på egen hand med att hålla en stor brasa vid liv på stranden. Ola till och med bosatte sig i en enkel, utgrävd håla i sanddynen för att ständigt kunna finnas tillhands för sin enkla "fyr". Ola fick tillnamnet Fyr på grund av sitt arbete med brasan. Vad han egentligen hette i efternamn vet ingen numera.

Under 1800-talets lopp blev det inte bara viktigt att hjälpa fartygen att undgå förlisning. Om man såg till att skeppen inte förliste, kunde man också slippa smittspridning då skeppsbrutna med eventuell sjukdom kom iland. Under 1830- och 40-talet var man framförallt rädd för den hemska koleran. Det blev med andra ord allt mer angeläget att på något sätt bygga en fyr, trots de omöjliga markförhållandena. Tack vare Gustav von Heidenstam kunde man uppföra den första heidenstamfyren på Sandhammaren. Inledningsvis var det faktiskt inte bara en fyr, utan två stycken likadana. Men efter några år släckte man den norra, monterade så småningom ner den och uppförde den i stället på Pite Rönnskär. Efter att ha fått en förlängning står den nu där och är Sveriges högsta heidenstamfyr.


En komplicerad stålkonstruktion.
Fotograf: Herr Bokskorpion.

Sandhammarens fyr är speciell med sin stålkonstruktion. Men det märks att Gustav von Heidenstam inte bara tänkt praktiskt då han skapade den. Även det estetiska har fått plats i fyrdesignen, vilket märks till exempel på de smala pelare som omgärdar linsen inne i lanterninen samt ute på taket, där vattenutkastare är utformade som små lejonhuvuden.


Den övre delen av Sandhammarens fyr. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Gustav von Heidenstam var en grundlig och noggrann ingenjör. Han skapade fyren och lät bygga upp den där den tillverkades, nämligen i Hällefors på bruket. Gustav ville naturligtvis kontrollera så att allt var som det skulle och att fyren fungerade. Därefter demonterades fyren och skeppades hela vägen ner till Ystads hamn. Där lastades den om på pråmar och fraktades till Sandhammaren och byggdes upp igen. Vilket arbete!


Här anar man optiken i lanterninen. Fotograf: Herr Bokskorpion.


En närbild av lanterninen. Fotograf: Herr Bokskorpion

Från början hade Sandhammarens fyr ett fast sken. Inledningsvis användes rovoljelampor. Senare bytte man till fotogen. Så småningom installerades en helt ny teknik i form av Henry Lepautes linsapparat, som roterade med hjälp av lodteknik. Då lämnade man det fasta skenet och övergick till att sända ut blinkljus var femte sekund. På detta sätt lyser fyren än idag, eftersom Sandhammarens fyr fortfarande är en aktiv fyr.


En smal, vindlande ståltrappa i fyrens inre.
Fotograf: Herr Bokskorpion.

När man tar sig uppför den smala, vindlande ståltrappan i det ganska smala fyrtornet, kan man inte låta bli att tänka på de som arbetade i fyren förr. Tänk att springa i de trapporna, kanske många gånger varje dag. Dessutom blåste det friska vindar och kom en del regn då jag gick ut på "balkongen" som löper runt lanterninen. Även det fick mig att fundera på arbetsförhållandena för fyrvaktare och fyrmästare. Lägg därtill mörker, stormstyrka, snö och hagel. Det krävde helt klart sin man att jobba i en fyr!


Sandhammarens fyr byggdes 1862. Fotograf: Herr Bokskorpion.


Linsapparaten fotograferad från insidan. Fotograf: Herr Bokskorpion.


Vackra vattenutkastare i form av lejon. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Som bokslukare funderade jag på om det finns några böcker, som på ett eller annat sätt skildrar Sandhammarens fyr. I teknikhuset, som ligger intill fyren, har Föreningen Sandhammarens Fyrplats mycket att visa. Där finns bland annat kopior av ritningarna till fyren och ett intressant bokbord.




En av böckerna på bordet var Kring Sandhammaren, som Frans Löfström har skrivit. Den publicerades 1946. Frans var folkskollärare och skrev att antal kulturhistoriska böcker om Österlen, där han både föddes och framlevde sina dagar. Han var mycket aktiv i sin hembygd och engagerade sig i till exempel fiskarnas arbetsförhållanden. Jag blev så nyfiken på boken om Sandhammaren att jag inte kunde låta bli att beställa den via Bokbörsen.


Fin biljett för entré till Sandhammarens fyr
ovanpå mitt exemplar av Kring Sandhammaren.

Det visade sig att Kring Sandhammaren är en mycket intressant bok, skriven på visserligen lite äldre svenska, men mycket lättläst och rolig. Mycket av det jag berättat i detta inlägg är hämtat ur boken. Det är väldigt givande att läsa om hur livet tedde sig i den delen av Skåne förr i tiden. Dessutom är det roligt att se hur Frans uttrycker sig och hur svenska språket såg ut 1946.




Släkten Löfström är uppenbarligen duktiga skribenter. Frans son hette Inge Löfström. Han var präst och skrev också böcker. Frans sonson, Tomas Löfström, var även han författare och har sammanställt en antologi med österlensk anknytning. Den heter Österlen – landskapet i litteraturen och står faktiskt på min att-läsa-lista fastän den bara finns som pappersbok önske-ebok. Alla tre Löfströmarna skrev gärna om Österlen och dess befolkning.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...