söndag 24 juli 2016

Vem som helst utom Ivy Pocket

Är du på jakt efter en galen, spännande och rolig bok för både stora och små? Då kan Vem som helst utom Ivy Pocket vara något för dig. Den är skriven av Caleb Krisp*, illustrerad av Barbara Cantini och översatt till svenska av Lena Karlin.


Illustrationer: Barbara Cantini.

Ivy Pocket är en ung tjänsteflicka, som har en förmåga att driva sina uppdragsgivare till vansinne. Själv är hon totalt omedveten om detta och har en helt annan syn på sig själv.





Frågar du Ivy, så är hon både smart, charmerande och mycket ärlig. Det sistnämnda draget är kanske det som blir för mycket för omgivningen. Läs bara detta avsnitt, hämtat från en situation då Grevinnan Carbunkle ska äta sköldpaddssoppa på en fin middag:

"Jag ryckte in när milady tog sin första sked. Hon sörplade som en blåsfisk och en rännil av soppa letade sig ner längs hennes haka. Jag skyndade fram till henne, lutade varsamt hennes huvud bakåt och torkade henne om hakan med kanten på mitt förkläde.
    »Är allt bra, grevinnan?« frågade presidenten, med ett försmädligt flin. »Ni verkar ha lite problem med ert tjänstefolk.«
    »Ingen fara, herr president«, utropade grevinnan och log som en besatt. Sedan vände hon sig mot mig och slog undan mina händer. »Gå härifrån!« viskade hon. »Gå härifrån genast!«
    »Lugna er, kära ni«, sa jag. »Att dregla är inget brott. Jag är säker på att både er mor och er far var dreglare.«
    Grevinnan Carbunkles vattniga gröna ögon glänste av ursinne, men jag kunde ändå klart och tydligt se den förtvivlan som låg under det. Milady var i desperat behov av hjälp.
    »Om jag får be om er uppmärksamhet«, sa jag och lade stödjande armen om min arbetsgivare. »Som så många andra av ädel börd har grevinnan en slapp underläpp och inte direkt någon haka att skryta om. Detta gör att det är mycket svårt att äta soppa och det är dessutom ganska obehagligt att bevittna ätandet.« 
Grevinnan kippade efter andan. Hon bet ihop tänderna. Näsborrarna vidgades som på en anfallande tjur. Sedan började hon morra åt mig. Det kunde inte vara ett gott tecken. 
»Jag har haft många kammarjungfrur i mitt långa liv, Ivy Pocket, men aldrig förut har jag känt en lust att stoppa in någon av dem i en kanon, rikta den mot havet och tända på stubinen! Jag hatar dig, kort sagt!«
    Den arma varelsen hade blivit helt vansinnig. Brådskande åtgärder måste vidtas. Blixtsnabbt – för jag har en läkares medfödda instinkter – grep jag grevinnan om nacken och doppade henne med ansiktet före i fruktbålen. Det var enda sättet att kyla ner hennes överhettade hjärna.
    När grevinnan Carbunkle kom upp för att hämta andan tjöt hon som en åsna och började snyfta. Det tog jag som ett gott tecken. Och eftersom jag inte ville att folk skulle se henne i det tillståndet kastade jag en servett över hennes huvud och började torka henne i ansiktet. Som reaktion på detta kallade milady mig för en uppsjö fula saker och bad den rumänska prinsessan att hämta en musköt och skjuta mig.
    Snart skallade hela matsalen av skadeglada skratt. Det var faktiskt ganska genant, men situationen räddades av att grevinnan Carbunkle bestämde sig för att skrikande springa ut ur rummet. Vilket i sin tur gjorde att jag kunde göra en värdig sorti och följa efter henne."

Denna händelse var droppen som fick bägaren att rinna över för Grevinnan Carbunkle. Hon avskedar Ivy, som därmed står arbetslös i Paris, där hon inte känner en enda människa. Men snart infinner sig en lösning på situationen. Ivy träffar en hertiginna, som ger henne ett mycket viktigt uppdrag. Ivy ska i största hemlighet ta med sig ett dyrbart diamanthalsband till England. Där ska hon hänga det om halsen på unga herrskapsfröken Matilda Butterfield, då denna fyller tolv år. Som budbärare får Ivy under inga omständigheter avslöja uppdraget för någon. Hon får naturligtvis inte heller visa diamanten för någon eller ens hänga den om halsen på sig själv.

Detta uppdrag uppfattar Ivy som en lätt match. Men redan ombord på båten mellan Frankrike och Storbritannien börjar det hända mystiska saker. Och när Ivy går iland är uppdraget ingen vidare lätt match längre. Någon är ute efter diamanten! Dessutom har Ivy börjat misstänka att det inte är någon vanlig diamant – den kan ha en förbannelse vilande över sig.

Vem som helst utom Ivy Pocket är en välskriven, charmig, mycket rolig och väldigt spännande berättelse. Ivy har ett mycket speciellt sätt att formulera sig, som jag gillar skarpt. Hennes personlighet gör att hon hamnar i trubbel utan att riktigt förstå det själv. Men hon försöker lösa problemen så gott hon kan. Det är lätt att tycka om Ivy, men det är också lätt att förstå varför hennes omgivning drivs till vansinne av henne. Barbara Cantini har fyllt boken med fina, roliga illustrationer. Om du läser berättelsen och tycker om den, finns det fler böcker om Ivy. De har ännu inte kommit ut på svenska, men det hoppas jag verkligen att de gör. Jag ser mycket fram emot att få läsa mer om Ivy!




*Caleb Krisp är en pseudonym. Klicka gärna på länken och läs denna intervju med honom.


Caleb Krisp.
Fotograf: okänd. Bild via Modernista Förlag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...