söndag 24 april 2016

Liv efter liv

Jag läste I museets dolda vrår och Mänsklig krocket en gång i forntiden på 1990-talet. Har för mig att jag gillade dem. Trots det har jag faktiskt inte läst något av Kate Atkinson förrän nu. Den lockande beskrivningen av Liv efter liv (och det faktum att Anna Maria Käll är uppläsare av ljudboken) fick mig att ge mig på denna tegelsten till berättelse i ljudformat. Anna Strandberg har översatt den till svenska.


Omslag: Hanna Larsson.

En oerhört snöig dag i januari 1910 föds Ursula Todd. Hon är tredje barnet i en förmögen brittisk familj, där fadern är bankir. Tyvärr dör Ursula redan vid födseln, eftersom hon fått navelsträngen om halsen. Men hon får fler chanser. Hon föds igen, upplever saker och dör. Detta upprepar sig flera gånger. Hon drunknar, hon faller ned för ett tak, hon får spanska sjukan, hon faller offer för en hustrumisshandlare och bomber under andra världskriget. För varje nytt liv hon får, lever hon längre och längre. Läsaren får lära känna Ursula och människorna runt henne allt mer, även om hennes liv förstås tar nya vändningar för varje gång hon återföds.





Den pånyttfödda Ursula brukar kunna undvika de faror som ledde till hennes död i ett tidigare liv. Hon har starka känslor av déjà vu. Vid den tidpunkt då den tidigare döden skedde, känner hon i sitt nya liv stor oro och ängslan. Dessa känslor framkallas även å en liten kamrats vägnar, då denna i ett av Ursulas liv också råkar riktigt illa ut. Men tack vare dessa känslor kan hon undgå farorna och på så sätt överleva och leva vidare.

Genom Ursula och hennes många liv får läsaren uppleva ett brittiskt vardagsliv under den första halvan av 1900-talet med alla de händelser som kunde drabba människorna då. Familjen lever i skuggan av det brutala första världskriget och konsekvenserna för överlevande soldater, de drabbas av den fruktansvärda influensaepidemin spanska sjukan och så vidare. Som läsare tycker jag att detta är både intressant och gripande att få ta del av.

Idén bakom den här berättelsen är väldigt spännande. Jag gillar verkligen boken och blir snabbt engagerad i Ursula och hennes många liv. Jag vill veta hur det kommer att gå för henne för varje gång hon återföds. Men tyvärr vänder denna spännande känsla vid en punkt i boken. Efter det känner jag mig mest uttråkad och tycker att boken blev på tok för lång. Den vuxna Ursula genomlever andra världskriget och Londonblitzen flera gånger. Så långt är berättelsen fortfarande lockande. Efter en av dessa "dödar" får Ursula dock ett liv där hon i stället reser i Tyskland som ung, gifter sig där och blir tysk medborgare. Under detta skede blir det för mycket för mig, då Ursula dessutom, genom en väninna, möter Eva Braun och på så sätt också Adolf Hitler.

Så kan jag rekommendera Liv efter liv eller inte? Det är en nästan omöjlig fråga att svara på. Jag tyckte väldigt mycket om den till att börja med, men sedan blev jag väldigt uttråkad. Läs gärna vad Johanna på Johannas deckarhörnaJudit på Beas bokhylla eller bloggaren på Böcker i örat tycker om den, som ett komplement till mina tvehågsna åsikter.


2 kommentarer:

  1. Jag gillade verkligen "Liv efter liv". http://dagensbok.com/2014/01/19/reinkarnerad-exakt-som-forut/ Håller precis på med uppföljaren "En gud i spillror" som... Hmmm. Den är bra, men jag är fortfarande inte helt klar över varför hon tyckte att den behövde en uppföljare. Men jag gillar hur den är nästan raka motsatsen till "Liv efter liv", helt utan olika tidslinjer och andra high concepts, så den kanske skulle funka bättre för dig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Efter att ha läst Liv efter liv insåg jag att En gud i spillror är en sorts uppföljare. Jag blev nyfiken på den och funderar på att läsa den – inte minst eftersom den handlar om den sympatiske Teddy Todd.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...