Simma med de drunknade

Längtar du efter att läsa en rejält fängslande bok, som du knappt kan lägga ifrån dig? Då kan Simma med de drunknade vara något för dig. Det är Lars Mytting som skrivit den. Översättningen från norska till svenska står Lotta Eklund för.

Omslag: Håkan Liljemärker.

Edvard Daireaux Hirifjell växer upp hos sin farmor och farfar på deras gård på den norska landsbygden. När berättelsen tar sin början möter vi Edvard bara en mycket kort tid innan farfadern dör. Farmor är vid det laget död sedan länge. Edvard är strax över tjugo år gammal då han blir helt ensam kvar. Att ta hand om gården är han van vid, så den vållar inga bekymmer. Då är saknaden efter farfar så mycket värre att hantera. Särskilt som Edvard finner ledtrådar till sitt förflutna bland kvarlåtenskapen. Det finns saker som farfar endast har berättat några få valda delar av för Edvard. Han inser att det finns mycket som hållits helt hemligt för honom.

Varför var farfar och hans bror så inbitet bittra ovänner?

Varför sa man i släkten att farfars bror dött

i Frankrike under andra världskriget

när det i själva verket i nutid

dyker upp livstecken?

Hur kom det sig egentligen att Edvards mor,

den föräldralösa fransyskan,

och hans far,

norrmannen som knappt lämnade gården,

träffades?

Vad var det som ledde till föräldrarnas

alldeles för tidiga död

på en övergivet franskt slagfält

från första världskriget?

Varför var han själv,

treåringen,

försvunnen i fyra dagar

vid den tragiska händelsen?

Var befann han sig då?

??? 

Frågetecknen hopar sig. Edvard får fler ledtrådar genom bland andra en urgammal präst i byn. Till sist bestämmer han sig för att följa dessa spår. De leder honom inledningsvis till Shetlandsöarna. Farfars bror tycks finnas där. Lever han fortfarande? Även Frankrike, och då särskilt det där slagfältet, tycks vara en mycket viktig ledtråd. Edvard får sakta men säkert fram ännu fler pusselbitar till sitt livs historia. Svaren både överraskar och förskräcker honom. Under sina efterforskningar möter han den mystiska Gwendolyn. Hon, eller framförallt hennes morfar, verkar ha haft någon sorts samröre med både Edvards föräldrar och farfars bror.

Berättelsen rör sig i en nutid, som är omkring början av 1990-talet, och i en dåtid, som sträcker sig både över första och andra världskriget samt fram till 1971. Lars Mytting skriver mycket bra. Som läsare blir jag snabbt engagerad och får svårt att lägga ifrån mig boken. Liksom Edvard vill man bara veta mer och mer om vad som egentligen hänt. Även om de stora hemligheterna blir avslöjade, återstår ändå några mindre då berättelsen avslutas genom ett litet hopp framåt till vår egen nutid. Edvard behåller ett par saker för sig själv. Jag ska inte avslöja vad det rör sig om. Läs i stället denna mycket spännande och gripande bok!