De osynliga

Norrmannen Roy Jacobsen är författaren bakom De osynliga. Jag har aldrig förr läst någon av hans titlar, men fick ett positivt intryck genom flera norska bokbloggare. Staffan Söderblom står för översättningen till svenska. De osynliga baseras på verkliga händelser under 1913-1928, hämtade från författarens mors sida av släkten.

Omslag: Stian Hole

Huvudperson i denna bok är Ingrid Barrøy, som vi får lära känna då hon är blott tre år gammal. Så liten hon är får hon under varsam ledning lära sig hjälpa till med familjens alla sysslor. Hon bor nämligen tillsammans med sin mor och far, en faster (som inte riktigt är som hon ska) och sin gamle farfar på en liten ö längs med Helgelandskusten i norra Norge. Ön Barrøya med tillhörande holmar och skär har familjen bebott sedan urminnes tider. Alla generationer har fått lära sig hur man överlever naturens nycker på en boplats som denna. Året har sin givna gång, med faderns fiskeresa till Lofoten under vintern, torvsamlande, dunrensning och höskörd med mera under sommaren. Människorna bedriver en hård kamp mot naturen, men det märks också tydligt hur mycket de tycker om sin ö, hur mycket de värnar både den och varandra.

Ingrid växer upp och ska så småningom ge sig i väg för att tjänstgöra som barnpiga i den rika fiskfabrikdirektörens hem på fastlandet. Livet där är förstås väldigt annorlunda, dels för att det är fastland och dels för att människorna i familjen beter sig på ett annat sätt mot varandra än vad Ingrid är van vid. Men hon vänjer sig. Dock har hon knappt gjort det, förrän omvärldens problem kommer i kapp direktören. Plötsligt ger han sig i väg för att inte komma hem mer. Några dagar senare försvinner också hans fru. Kvar står Ingrid med två barn på sju respektive tre år. Den yngsta är en flicka som inte riktigt utvecklats som hon borde. Till sist finner hon ingen annan råd än att ta barnen med sig ut till Barrøya. De välkomnas alla tre och livet på ön fortsätter inledningsvis som om nästan ingenting har hänt. Men sedan dör plötsligt fadern. Detta vänder upp och ner på tillvaron för dem alla.

De osynliga är en mycket läsvärd berättelse, tycker jag. Den tar inte ut svängarna utan håller sig till ett lågmält och enkelt språk. Ändå finns dramatiken närvarande, särskilt under vintrar och stormar. Människorna på Barrøya tycks ta tillvaron med upphöjt lugn, oavsett om stormen tagit den nyuppförda sjöboden för tredje gången eller vintern viner runt knuten och gör det nästan omöjligt att sköta sysslorna i stallet. Tillvaron är hård, kampen mot naturen är tuff, men trots det finns det en medmänsklighet som omfattar inte bara den egna familjen utan också till exempel de båda övergivna barnen. Roys miljöskildringar gör det lätt att skapa sig en bild av ön under såväl den vackra sommaren som den stormiga hösten och iskalla vintern. Det enda "felet" med denna bok är att den lämnar mig med stora funderingar på hur det egentligen kommer att gå för Ingrid och de andra som finns kvar på ön. Jag skulle verkligen önska mig en fortsättning.