söndag 3 maj 2015

Inget hjältedåd att greppa 101 hjältar

Det är ett hedersuppdrag att få agera som temporär gästrecensent i denna blogg. Detta trots mina högst begränsade litterära erfarenheter och min ovana vid läsplatta. Kan syftet från bloggägarens sida månntro vara att visa hur lätt det är att ta sig igenom en e-bok, även för en novis?

Hur som helst: jag har på plattan Cybook Opus från Bookeen läst ”101 historiska hjältar” av Ola Larsmo och Brian Palmer (utgiven 2013 av Historiska Media i Lund).


Omslag: Curt Designbyrå.

I lagom långa avsnitt skildras här personer som gjort ”betydande insatser för mänskligheten eller för medmänniskor i fara och själva tagit risker för sakens skull”. Så beskriver författarna själva sina urvalskriterier. Det rör sig om åtgärder tillkomna efter spontana beslut att ingripa. Men även mera principiella ställningstaganden som vuxit fram under lång tid. Boken har som utgångspunkt ett projekt som kallades ”Raoul Wallenbergs-kalendern”. Det avsåg ursprungligen att presentera 365 människor som agerat i Wallenbergs anda.

Från ett urval på tusentalet personer har man här kokat ner skildringarna till ett antal som är hanterbart både för författarna och – framför allt – även för läsaren. De 101 hjältarna presenteras i bokstavsordning efter förnamnet, vilket är lite störande för mig som genuin byråkrat. Men när man väl vant sig vid detta går det att fördra.

Starten sker med Albert Göring, bror till nazikoryfén Hermann och dennes raka motsats när det gäller medmänsklighet. Denne Albert var för mig tidigare helt okänd och sammalunda var det med flertalet av de 101. I själva verket var det endast 23 av dem som jag kunde erinra mig ha hört talas om tidigare. Jag minns t ex skolflickan Malala i Pakistan, som Talibanerna försökte mörda. Men vem känner till syskonen Scholl, Sophie och Hans? Som studenter och under pågående världskrig spred de antinazistiska pamfletter i hemlandet Tyskland. Det slutade med att de arresterades 1943 och avrättades genom halshuggning.

Gemensamt för många av de beskrivna hjältarna är att de har verkat för frigivning av orättfärdigt fängslade kvinnor runt om i världen. Eller att de agerat till skydd just för utsatta kvinnor. På ett sätt kan detta urval verka lite tjatigt, men det är säkert motiverat med tanke på hur det ser ut i många länder.

Ett stort plus för denna typ av böcker är att kapitlen inte är för långa. Har man, som jag, lite svårt att hålla ögonlocken uppe vid kvällsläsning, är det idealiskt med sådana novellkorta berättelser. Det behövs alltså ingen hjältebedrift för att ta sig igenom boken.

Mitt bestående intryck är att jag fått en nyttig och mera detaljerad repetition av det jag tidigare hört om de kända 23. Däremot har jag tyvärr inte lyckats lägga flertalet av de andras insatser på minnet. Ett klassiskt läxförhör på bokens innehåll skulle alltså för min del innebära att betyget blir underkänt. Men detta beror troligen på en alltmer tynande minnesfunktion och är inte orsakat av att skildringarna är ointressanta, tvärtom.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...