fredag 27 juni 2014

No och jag

En riktigt viktig och tänkvärd bok att läsa är No och jag. Det är Delphine De Vigan som skrivit den och Helén Enqvist som översatt till svenska.


Fotograf: Helén Enqvist
Omslag: Niclas Holmqvist

Trettonåriga Lou är en överintelligent tjej, som hoppat över ett par år i skolan. Därför är hon minst, yngst och ändå bäst i klassen. Ingen lätt situation för henne, eftersom hon dessutom är mycket blyg. Hon är hemligt kär i Lucas. Han är den som bär rollen som klassens rebelliske strulpelle. De två är med andra ord varandras raka motsatser.

Hemma lever Lou med en djupt deprimerad mor och en far, som försöker göra allt för att livet ska verka så normalt som möjligt. Lucas, å andra sidan, bor alldeles ensam i sin familjs lägenhet, eftersom hans båda föräldrar lämnat varandra och stuckit åt varsitt håll. De lämnar honom pengar regelbundet och ser till att en städerska håller koll på honom varje vecka.

Då det blir dags att hålla föredrag i skolan, något som Lou fasar för, väljer hon spontant att berätta om uteliggare och deras situation. För att förbereda sig inför detta, söker hon kontakt med en hemlös, artonårig tjej på järnvägsstationen. Lou har sedan tidigare sett denna unga kvinna och blivit fascinerad av henne. No och Lou blir mer än bara bekanta genom intervjun. De blir vänner och för Lous del blir vänskapen nästan en sorts besatthet, eftersom hon är ganska ensam av sig för övrigt.

Lou bestämmer sig för att hon vill försöka rädda No från livet på gatan. Hon övertalar sina föräldrar att hjälpa henne. Frågan är om hon kommer att lyckas? Skulle No kunna bli som en storasyster och bästa kompis för henne?

Den här boken lämnar mig definitivt inte oberörd, tvärtom. Det är tre väldigt gripande människoöden man får lära känna i berättelsen. Boken väcker allehanda tankar, både angående hemlösa och deras liv och om situationen för elever som till exempel Lucas. Man kan undra om hans hemförhållande är känt för klassens lärare. Självklart blev jag även djupt berörd av hur No haft (och har) det i sitt liv och Lou och hennes familjs öde. Jag kan varmt rekommendera denna bok.


Bild funnen på Twitter, via kontot @bestvibess.

Orden på skylten här ovanför passar väldigt bra till boken No och jag. Då tänker jag inte bara på alla de tre ungdomarna, utan också på Lous föräldrar. Lucas och hans relation till klassens lärare har alldeles särskilt fastnat i mina tankar. Jag undrar verkligen om läraren visste något om Lucas liv.


2 kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...