söndag 11 maj 2014

Två sekunder i Byron Hemmings liv

Vill du läsa om psykisk ohälsa och en familj som strävar efter att de utåt sett ska vara så perfekta som möjligt? Det låter kanske både sorgligt och ledsamt*, vilket det också är, men jag kan ändå rekommendera läsning av boken Två sekunder i Byron Hemmings liv, skriven av Rachel Joyce och översatt till svenska av Katarina Jansson.


Omslag: Claire Ward
Bild: Andrew Davidson

Det är riktigt svårt att beskriva handlingen i boken, eftersom det är så många små händelser som samverkar och sammantaget leder från den ena konsekvensen till den andra. Skulle man börja berätta, riskerar detta att leda till att man avslöjar för mycket. Men två berättelser löper parallellt; vi får dels följa den medelålders Jim, som tillbringat mycket stora delar av sitt vuxna liv på psykiatrisk klinik, och dels en familj, vars familjefar vill att allting skall vara perfekt och som trots sin frånvaro har starkt inflytande. Jims berättelse utspelar sig en vinter i nutid och han har för inte så länge sedan förlorat klinikens trygghet, eftersom denna stängt. Nu ska han klara sig själv ute i en stor och förvirrande värld, med endast lite hjälp i bakgrunden. Familjens berättelse, sedd genom den elva-årige sonen Byrons ögon, utspelar sig sommaren 1972. Det är en sommar fylld av, på ett sätt små men ändå omvälvande, händelser och kulmen kommer under hösten. Under tidig sommar startar en händelsekedja som får oanade och ödesdigra konsekvenser.

Det hela börjar med Byrons grubblerier kring det faktum att man 1972 skulle lägga till två sekunder till tiden. Skälet till detta var att skottåret gjort att "tiden var ur led i förhållande till jordens rörelser". Det är hans jämnåriga kamrat James, som berättat om detta fenomen för honom.

"Hela historien berodde på en liten förskjutning i tiden. Men återverkningarna var kännbara i många år efteråt. Av de två pojkarna - James och Byron - var det bara en som höll sig till sin utstakade kurs. Ibland såg Byron upp mot himlen över heden som blinkade så energiskt av stjärnor att mörkret verkade levande, och det värkte i honom - det värkte av längtan efter att kunna avlägsna de där två extra sekunderna. Det värkte av längtan efter att få se tiden så okränkbar som den borde vara. Om James ändå aldrig hade talat om det för honom."

Rachel lockar läsaren att dra vissa slutsatser. På något vis hör Jims och Byrons berättelser ihop, men hur? Man tror att man vet, men senare gör berättelsen ett lappkast och man måste fundera på Jims och Byrons levnadsöden igen. Trots sorgligheten, är detta en bok jag verkligen rekommenderar.

För övrigt passar den engelska titeln betydligt bättre in på berättelsen. Den heter Perfect på engelska. Detta ord har en central betydelse genom hela boken, både direkt och indirekt. Men jag gissar att förlaget ville ha en lång titel som på ett sätt knyter an till Rachel Joyce bok Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd.

*

Vill du ha boktips som inte är fullt så här sorgliga? Besök bokbloggen Flukten fra virkeligheten, läs inlägget En smakebit på søndag och följ länkarna. Ha en riktigt god läsarsöndag! :-)

* Boken ljusnar mot slutet och inger ett visst mått av hopp. Markera det överstrukna om du vill ta del av en kort mening om bokens slut. På egen risk, förstås! ;-)

22 kommentarer:

  1. Vill gärna läsa både denna och hennes förra! Igår länkade jag till dig och dina härliga kattbilder :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst båda och kan rekommendera dem bägge två. Tack för länken och för att du uppskattade inlägget. :-)

      Radera
  2. Tack för smakebiten. Jag tycker ändå att den svenska titeln är intresseväckande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst är den det. Valet av denna titel är ju också relevant på sitt vis - de två sekunderna blev så avgörande för Byron, tyckte han själv.

      Radera
  3. Jeg har kjøpt den forrige boken og kunne godt tenk meg denne også.Tusen takk for smakebiten :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar båda böckerna som Rachel Joyce har skrivit. Du gör inte fel om du satsar även på denna. Tycker jag. :-)

      Radera
  4. Jeg har lest Harold Frys utrolige pilgrimsferd og Perfekt står i bokhyllen og venter på meg. Jeg kjente ikke igjen tittelen siden den svenske tydelig er veldig forskjellig fra den norske. Så jeg begynte å lure på om Joyce hadde gitt ut enda en bok :-) Det er godt du skrev at den het Perfect på engelsk :-) Ønsker deg en fin søndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir man förvirrad ibland, när förlagen är kreativa med titlar. Det var ju tur att jag nämnde den engelska titeln också. ;-)

      Radera
  5. Jag var bara tvungen att tjuvtitta :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nyfiken i en strut …" Jag förstår. Jag hade nog inte kunnat hålla mig heller. :-)

      Radera
  6. Harold Fry har jag i bokhyllan, gillar jag den ska jag läsa denna också. Verkar vara en bok i min smak. Och jag lyckades låta bli att tjuvkika! Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duktigt att du lyckades låta bli! Själv hade jag nog fallit för frestelsen. Hoppas du gillar Harold - det gjorde jag! :-)

      Radera
  7. Denna tror jag att jag läst en smakbit ur tidigare. Den låter väldigt intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är den. Sorglig, men ändå så bra.

      Radera
  8. Den här har jag läst på engelska, och jag håller med dig om titeln!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du tycker så också. :-)

      Radera
  9. På norsk, utgitt i 2014, har den fått tittelen Perfekt. En bok jeg gjerne kan tenke meg å lese. Takk for boktipset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag att du ska göra. Intressant att den fått den titeln på norska, men inte på svenska. Undrar hur förlagen tänker när de bestämmer titel?

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...