På sätt och vis är det inget fel på den. Humorn finns där, liksom knasiga äventyr. Men på något sätt tyckte jag ändå att det blev tråkigt efter halva, ungefär som att de knasiga händelserna bara skulle fortsätta i all evighet utan någon vettig lösning i sikte. Jag tyckte mycket om Jonas Jonassons "Hundraåringen". Den var också full av knasigheter och humor. Analfabeten som kunde räkna är skriven i ungefär samma stil; huvudpersonerna råkar ut för de mest oväntade och konstiga händelser. Persongalleriet och miljön skiljer sig förstås åt i den båda böckerna.
I den här boken är sydafrikanska Nombeko huvudperson. Man får följa henne från den fattiga barndomen i ett skjul i Sydafrika via straffarbete hos en vit, försupen ingenjör i samma land till hennes liv i Sverige. På vägen lär hon känna ett antal personer, varav en del är vänner och andra är farliga. De som blir hennes vänner är människor med ett mer eller mindre knasigt förflutet. Det anmärkningsvärda med Nombeko är att hon inte har gått i skolan och kan således inte läsa (i bokens början), men hon har en naturlig fallenhet för matematik och med bland annat denna förmåga tar hon sig fram i livet. Nombeko blir redan tidigt i boken vän med tre systrar från Kina. Dessa blir av Jonasson ständigt benämnda "de tre kinesflickorna". Man får inte veta vad de heter, utan de klumpas nästan hela tiden ihop som en enhet. Möjligen särskiljs de emellanåt genom att kallas storasyster, mellansyster och lillasyster. Efter ett tag blev detta något som irriterade mig. Framförallt det faktum att de kallas "kinesflickorna". "Flickorna från Kina" eller "kinesiskorna" skulle känts betydligt bättre, när nu de här tjejerna inte skulle få något namn. Att sedan de här systrarna ägnar sig åt förfalskningar och att de emellanåt framstår som lite korkade, gör inte saken bättre. Det hela känns ganska fördomsfullt, tycker jag.
För min del blev det, som sagt, lite för mycket av knasigheter och asiatiska fördomar, men därmed är det ingen bok jag skulle avråda helt från ändå. Gillade du "Hundraåringen" kan detta mycket väl vara en bok för dig, oavsett vad jag tycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar