måndag 16 oktober 2017

Den sorglöse hemsamariten

Detta är verkligen en bok för alla som var unga på 1980-talet! Referenserna är många inom vitt skilda ämnesområden. Skulle det vara så att du "längtar tillbaka" till denna tidsperiod, kan jag rekommendera dig att läsa Mikael Bergstrands Den sorglöse hemsamariten.


Omslag: Eric Thunfors.

Matz Zern hette tidigare Mats Andersson. Han har som mål att slå världen med häpnad och därför bytte han efternamn och stavning av förnamnet. Men att slå världen med häpnad är knappast något man gör i Skåne, resonerar Matz. Alltså är han nybliven invånare i Stockholm. 

Matz är en riktigt dryg typ inledningsvis. Han har ingen bostad i huvudstaden utan flyttar från den ena flickvännen till den andra, efterhand som endera han själv eller tjejen tröttnar. Han låter sig försörjas av dessa unga kvinnor, eftersom han inte "har tid" att jobba på ett vanligt jobb. Han "jobbar" ju på att bli berömd gubevars! Utseendet har han verkligen för sig – för att inte tala om smak för dyra vanor.

Efter ett antal månader som snyltare blir Matz till sist ändå tvungen att börja försörja sig själv. En bransch, inom vilken det är lätt att få jobb, är hemtjänsten. Matz går hem till olika pensionärer och hjälper dem med allt möjligt. Han gör det ofta på sitt eget sätt och det blir för det mesta riktigt bra. Stackars Sture, som älskar minigolf, får nästan aldrig komma ut och spela. Det har hans elake gode man bestämt. Matz hittar ett knep för att komma runt detta och tar i smyg med sig Sture ut.

Redan under snyltartiden fick Matz upp ögonen för Carina – en litteraturstuderande ung kvinna. Hon genomskådar honom dock och ger honom nobben. Senare kommer dock deras vägar att korsas igen, fast denna gång under om möjligt ännu sämre förhållanden. Frågan är om Matz någonsin kommer att få en chans att visa sitt rätta jag för Carina.

Drömmen om att slå världen med häpnad lever fortfarande kvar. En dag får Matz chansen. Men strax innan det stora genombrottet ställs han inför ett dilemma; ska han rädda Sture undan en katastrof eller ska han satsa på sin egen berömmelse på bekostnad av Stures väl och ve?

Den sorglöse hemsamariten är en bok som växer – och det gör Matz också (som tur är). Från att ha varit en riktigt irriterande typ blir han intressant även för läsaren. Och som jag skrev inledningsvis; referenserna till 80-talet är många, riktigt många. Det handlar om allt från mat till musik, kändisar och politik. En perfekt bok för dig som gillar detta decennium, men även för dig som gillar att läsa om någons personliga utveckling.



lördag 14 oktober 2017

Ebokmomsen i Norge

Man kan bara konstatera att det är synd om de norrmän som gillar eböcker. Den norska regeringen har nämligen bestämt sig för att behålla den nuvarande nivån på ebokmomsen även framöver. 




Pappersböcker i Norge har en moms på 0 procent, medan eböckerna har 25 procent. Det är alltså denna orättvisa skillnad i momssättning, som den norska regeringen nu bestämt ska fortsätta. Verkligen tråkigt! Hoppas att den svenska regeringen inte beslutar något liknande, utan utgår från att en bok är en bok oavsett format.




fredag 13 oktober 2017

Hemligheternas skafferi

Jag har inte läst någon av Caroline Säfstrands böcker förut. Men hennes tredje bok, som jag nyligen avnjöt, gav definitivt mersmak. Den heter Hemligheternas skafferi


Omslag: Anders Timrén

Ina är en kvinna, som åldersmässigt befinner sig mitt i livet. Hon är gift, har ett engagerande jobb som psykolog och en flott bostad i Helsingborg. Allt ser på ytan mycket perfekt ut. Men Ina bär på hemligheter, både från sitt förgångna och i nutiden. Hon har fått veta att hon är allvarligt sjuk i cancer, men detta faktum döljer hon för sin make. Däremot får sjukdomen henne att fundera på de fragmentariska minnesbilder hon har från sin barndom. Under dramatiska omständigheter får Ina i sina händer ett brev. Detta skall hon lämna personligen till adressaten på Ven. Resan dit väcker konstiga minnen. Ina har bott där i sin tidiga barndom. Men varför minns hon inte ön ordentligt? Resorna till Ven blir fler och fler. Maken får ingenting veta, men misstänker att något är fel. På Ven möter Ina människor som undan för undan bidrar till ökad insikt om det förflutna. 

När Ina dött, lämnar hon efter sig en nyckel till ett hus på Ven. Hennes make Erik är konfunderad över detta ”arv”, men åker dit. I huset finns ett korsord, som Ina har konstruerat. Erik sörjer och löser korsordet om vartannat. På samma gång träffar han och lär känna en samling något udda människor. De har alla samröre med Inas sista tid. Pö om pö inser Erik att de alla förekommer i Inas korsord. Detta korsord döljer hennes hemligheter. Hur hänger allt samman? Vad har Ina egentligen varit med om?

Hemligheternas skafferi är en både spännande och gripande bok. Det var svårt att lägga den ifrån sig, för det är ju klart att jag som läsare också vill ha reda på Inas hemligheter. Det är i flera avseenden en sorglig historia, men den visar också att livet kan ta nya vägar när man minst anar det. Erik får överraskningar som han knappast kunde föreställa sig före Inas sjukdom. Det är också roligt att Ven får en sådan betydande roll i boken. Endast en gång har jag varit där. Boken påminde mig om hur fint där är och fick mig att vilja åka dit igen. Jag kan verkligen rekommendera Hemligheternas skafferi. Jag kommer definitivt att läsa Carolines övriga böcker. 




torsdag 12 oktober 2017

Jag testar en ny app

En app för att kunna blogga från telefonen är alltid bra att ha, tänkte jag. Därför testar jag nu en, som verkar lovande.



Söt anka! Man måste trots allt prova hur det fungerar att publicera bilder också.



En geting vid namn Lucius Malfoy

Tom Saunders, som är entomolog på Nya Zeeland, tycker att getingar i största allmänhet fått oförtjänt dåligt rykte. När han nu hittade en alldeles ny sorts geting, tyckte han därför att han skulle döpa den efter en figur i böckerna om Harry Potter.


Getingen Lusius Malfoyi. Fotograf: Tom Saunders.
Getingen Lusius Malfoyi. Fotograf: Tom Saunders.

Lucius Malfoy blev namnet han valde. Först blev jag mycket förvånad, eftersom Lucius står på de ondas sida. Vad menade Tom Saunders med detta val om han nu ville få människor att förstå getingens goda sidor?

Jo, Tom förklarar sitt val med att Lucius Malfoy visserligen är ond i böckerna. Men på slutet inser han sitt misstag och försöker bättra sig. Han får förlåtelse för det han gjort. Tom hoppas att människor ska lära sig mer om getingarna och förstå att de allra flesta av dem är snälla och nyttiga insekter. På så sätt skulle även getingen bli förlåten för det onda vissa (egentligen bara några få) av dem gjort. 

Tom menar att mänskligheten ännu inte vet allt om insekter i största allmänhet och getingar i synnerhet. Men att de är mycket viktiga för livet på jorden står helt klart. Läs gärna mer om getingen Lusius Malfoyi i denna artikel i The Guardian.



tisdag 10 oktober 2017

Saknar du bokmässan? – del 3

Det finns ingen anledning att hänga läpp för att bokmässan i Göteborg är slut. Nu hägrar en ny mässa.  Om bara en månad slår nämligen den danska bokmässan Bogforum upp sina portar.



Fredagen den 10:e november är det dags, och sedan pågår mässan under både lördagen och söndagen. Platsen är Bella Center, som ligger strax utanför Köpenhamns centrala delar. Det är väldigt lätt att åka dit med Öresundståg från södra Sverige. 

Programmet fylls på hela tiden. En av de spännande punkterna är att det nya bokbloggarpriset delas ut under fredagen den 10/11. Danish Book Blog Award började delas ut 2016. Du kan läsa mer, och även rösta på de nominerade bloggarna på DBBA's hemsida.




måndag 9 oktober 2017

Jane Austens brev

Parallellt med andra böcker, har jag under den senaste tiden då och då läst Jane Austens brev. Paulina Helgeson står för urval, översättning samt kommentarer av breven och dess innehåll.


Omslag: Nina Ulmaja.

Sedan Jane Austens död för 200 år sedan, har det vid flera tillfällen publicerats böcker om hennes liv, där hennes flitiga brevväxling har spelat stor roll. Hennes brorsbarn skrev om henne redan under 1800-talets lopp. Genom Paulina Helgeson får vi nutida läsare chansen att ta del av Janes brev i en ny översättning och på så sätt bekanta oss med denna klassiska författarinna.

Det är självklart mycket intressant att läsa Jane Austens brev. Genom dem får man en inblick i det vardagliga livet i familjen Austen, med såväl bekymmer och funderingar som glädjeämnen och nöjen. Breven, som Jane skrivit till olika personer, är förstås olika formulerade beroende på vem adressaten är. De flesta är skrivna till storasystern Cassandra, och de kan bitvis vara svåra att följa med i. Det är som en ständigt pågående muntlig dialog mellan systrarna, där de båda avhandlar stort som smått och hoppar mellan ämnena hit och dit allt eftersom de dyker upp i brevskrivarens huvud. Tyvärr får man bara ta del av den ena delen av denna dialog, nämligen Janes brev. Här kan man få veta mycket om det dagliga livet i hushållet, noggrant avvägda inköp av klänningar och hattar, baler som besöks och hur olika familjemedlemmar mår. Familjen är inte omåttligt rik. Så länge fadern, som är präst lever, går det nog ganska bra. Men senare får man intryck av att det blir mer "vändande på slantarna". De ogifta systrarna Jane och Cassandra samt deras mor bor tillsammans och blir beroende av bröderna i syskonskaran för sin försörjning efter faderns död. Så var det ju på den tiden.

Det är tydligt hur mycket Jane bryr sig om sina brorsbarn. Bröderna gifte sig och deras fruar fick ofta väldigt många barn. När sådana saker, som antalet barn i familjerna, kommer fram, blir det så tydligt att Jane levde för mer än 200 år sedan. Även vad gäller sjukdomar och oron kring dem, kan man märka skillnad jämfört med nutiden. Då kunde man inte göra mycket åt vissa sjukdomar, som vi idag klarar att bota. En annan sak som slår mig, är det faktum att man skrev så mycket brev. Det är förstås inte så konstigt med tanke på att telefonen inte var uppfunnen på den tiden. Riktigt sorgligt är det att läsa de brev, som Jane skrev mot slutet av sitt liv. Hoppet om att tillfriskna lämnade henne inte.

Det allra roligaste och mest intressanta är att det går att se hur Jane hämtat sin inspiration ur både sitt eget liv och andras för att skapa intrigerna i sina böcker. På flera ställen fick jag aha-upplevelser då jag drog paralleller mellan Janes liv och vissa situationer och företeelser i hennes böcker. Jane Austens brev är mycket läsvärda för den som gillar författarinnan och hennes böcker.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...