torsdag 15 november 2018

Från Selma till Svetlana

Ett himla trevligt litterärt arrangemang, som jag gärna gått på om jag kunnat, kommer att gå av stapeln den 9:e december på Dramaten i Stockholm. Det knyter an till förlagens stora satsning i år på de kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur genom åren. Jag har skrivit om detta projekt för ett tag sedan och du kan läsa mer genom denna länk.


Illustrationer: Kristin Lidström. Bild via Dramaten.

Musik, uppläsningar ur pristagarnas böcker samt inte minst hemliga hyllningstal till dessa författarinnor står på programmet. Blir du nyfiken? Läs mer på Dramatens hemsida, där du även kan köpa biljetter.



onsdag 14 november 2018

Vi som blommar sent

Som kontrast till söndagens mörka text kommer här ett boktips i sann feelgood-anda. Vi som blommar sent är en utmärkt bok för den som vill läsa denna genre i allmänhet och i synnerhet för den som vill återvända till det lilla nordamerikanska samhället Guthrie i Vermont. Du vet, det var ju i denna lilla ort som Vägen till Sugar Maple Inn utspelade sig. Louise Miller låter oss denna gång möta andra invånare (även om några från första boken seglar förbi i kulisserna). Maria Store har gjort översättningen till svenska.


Omslag: Sanna Sporrong.

Nora, en frånskild kvinna mitt i livet, har funnit sig väl tillrätta med sin tillvaro. Hon förestår Miss Guthrie's Diner och trivs bland kunder och anställda. Stormrik blir hon inte på dinern, men verksamheten går runt. Plötsligt dyker dock hennes bohemiska lillasyster upp tillsammans med en manlig kompanjon. Systern behöver pengar till sitt senaste filmprojekt och hon har ingen annan än Nora att vända sig till.

Pengar finns inte i överflöd. Men faktum är att då traktens kända tårtbagerska tragiskt avlider i en olycka, visar det sig att hon testamenterat allt hon har till Nora och hennes syster. Om de säljer huset och den tillhörande marken kan det kanske bli pengar att dela på. Systern vill snabbt göra affär med en agent för ett stort köpcenter. Men Nora följer sin magkänsla och den säger henne att hon måste vara lyhörd för vad övriga samhället vill och önskar i denna fråga. Dessutom har hon börjat upptäcka den gamla tårtbagerskans hemligheter, som ingen i hela samhället kände till. 

Vi som blommar sent är verkligen mysig att läsa för den som gillar feelgood. Här finns, precis som i den första boken om samhället Guthrie, en perfekt blandning av hemligheter, tragedier, spirande kärlek och vackra naturscenerier. För att inte tala om tårtbakning. Louise Miller är ju konditorn, som sadlade om till författare och det märks i hennes böcker. I slutet får du förstås ett recept på en tårta, om du blir sugen. Nu väntar jag självklart på nästa bok och hoppas att även den utspelar sig i Guthrie.



söndag 11 november 2018

Slut på kriget!

Idag för etthundra år sedan, den 11/11 kl 11.00, bestämde man sig för att äntligen hålla fred i ett krig som hade pågått sedan 1914. När det började trodde man att det skulle bli ett kort och ärofyllt krig. I stället hade det varit fyllt av nya fasor på slagfältet; nya typer av vapen användes och skyttegravskrigföringen nådde sin otäcka kulmen under dessa år.



Vallmoblomman har blivit symbolen för att minnas alla de som stupade i kriget. Anledningen var att just kornvallmo lyckades blomma på slagfälten trots att marken var så förstörd. En kanadensisk läkare vid namn John McCrae såg detta. I samband med en nära väns död på slagfältet skapade han en dikt, som kom att bli krigets mest kända. Den heter In Flanders Fields.

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

Freden satte punkt för att fler unga män skulle sändas "till slakt" i skyttegravarna och slippa uppleva fasorna. Men frågan är om inte alla de överlevande fick bära med sig dessa fruktansvärda upplevelser för resten av sitt liv. De fick leva med såväl fysiska som psykiska men efter de skador de fått. Begreppet "granatchock" uppkom vid denna tid. Samtiden hade dock ingen egentlig hjälp att ge alla de som led av detta helvete. Numera kallar vi det posttraumatiskt stressyndrom, och har utvecklat stöd och hjälp till dem som drabbas av detta. Otäcka nya fysiska skador uppkom under detta krig; förutom skador på övriga kroppen var det väldigt vanligt med hemska skador i ansiktet. Det var inte så konstigt, för vilken kroppsdel är det en soldat först sticker upp ur en skyttegrav för att spana på omgivningarna? Dessa skador vanställde den drabbade och gjorde det svårt att andas, äta och inte minst leva bland vanliga, oskadade människor.

Vi som lever nu, etthundra år efter freden, och dessutom i ett land som varit förskonat från direkta krigsupplevelser på flera hundra år, har kanske svårt att förstå hur hemskt det kunde vara att delta i kriget och hur det drabbade alla inblandade. Överlevande efter första världskriget kan inte längre själva berätta, men böcker kan göra det åt dem. På så vis är böcker lysande! Långt efter att de som var med har tystnat, kan böckerna föra deras talan och berätta för oss som lever nu hur det var då.

Första gången jag kom i kontakt med skildringar om första världskriget var då jag som ganska ung läste Erich Maria Remarques klassiska På västfronten intet nytt. Min pocketbok av denna titel är väldigt sliten, för jag har läst denna mycket gripande bok många gånger. Numera finns den som ebok, så nästa gång jag läser den lär det bli i detta format. Riktigt glädjande är att den även utkommit i en lättläst version för den som så behöver. Givetvis finns även den som ebok. Erich Maria Remarque har skrivit fler böcker. Jag har läst ett par av dem och tyckt mycket om dem, men tyvärr publiceras de inte längre på svenska – inte ens i pappersformat. Men får du tag på Tid att älska dags att dö eller Den svarta obelisken, så kan jag varmt rekommendera dem med.

Genom Jacqueline Winspears deckarserie om Maisie Dobbs fick jag en bild av hur livet kunde te sig efter kriget. Här främst genom en kvinnas ögon. Det är i den tredje boken om Maisie, som hennes bakgrund som sjuksköterska under första världskriget kommer fram alltmer. Dessutom får man veta den sorgliga sanningen om hennes fästman, som vårdas för sina fysiska och psykiska skador på ett lantligt beläget sjukhus i England. De tre första böckerna läste jag som pappersböcker, för de gavs endast ut i detta format från början. Nu finns de som ljudböcker. Jag kan verkligen rekommendera dem, både som deckare och som skildring av livet i 1920- och 30-talets Storbritannien – en tidsepok då människor försökte återhämta sig från det stora kriget. Maisie Dobbs, Med lätta bevis samt Lögnen heter de tre första titlarna och det är endast de som finns på svenska tyvärr. Av någon anledning valde förlaget att avbryta vidare utgivning av serien. Väldigt synd, tycker jag. Men för den som vill läsa fler böcker i serien finns de på engelska och givetvis som eböcker.

En bok, som jag skulle vilja läsa, är My Dear, I Wanted to Tell You. Den finns på engelska, men inte på svenska. Eller så kan man ju försöka läsa den på norska. Kjære, jeg må fortelle dig heter Louisa Youngs bok på norska. Den handlar om hur det kunde vara att komma hem från kriget och försöka leva ett normalt liv, trots att det nästan är omöjligt. Boken handlar också om hur det kunde kännas att vara därhemma och vänta på den älskade och saknade. Men när han kommer hem är han så förändrad, både fysiskt och psykiskt. Jag tror detta är en mycket sorglig bok att läsa. En liknande bok är ju Anna Hopes Vakna, som jag skrivit om tidigare. Men även dessa skildringar är viktiga. Bara för att det har blivit fred, betyder det inte att allting plötsligt återgår till det normala igen. Snarare tvärtom – inget blir sig likt igen, för någon.



lördag 10 november 2018

Jag släpper dig aldrig

Petra Holst har verkligen lyckats skriva en otroligt otäck och på samma gång spännande bok. Spännande är den för mig, som läsare, eftersom jag förstås bara behöver betrakta händelserna utifrån. Men för huvudpersonerna i boken måste det vara riktigt otäckt att uppleva det som de råkar ut för. Jag släpper dig aldrig är Petras fjärde bok, och i mina ögon går hon från klarhet till klarhet med sina böcker. En riktig favoritförfattare är hon!


Omslag: Maria Sundberg.

Isabel, Anna och Ellen är tre vänninor som känt varandra sedan de gick på lågstadiet. Nu har de hunnit bli några år över trettio. Ellen har make och en liten son. Isabel är ensamstående mamma till en åttaårig flicka. Anna har bott i Stockholm i några år, men flyttat ner till Malmö igen och inleder sin tillvaro i hemstaden som singel. Strax efter flytten tillbaka träffar dock Anna en man, David, som kommer att betyda riktigt mycket för henne. De gifter sig, men har ännu inte fått några barn. Det senaste halvåret har Anna dessvärre gått hemma, sjukskriven för depression. Hon orkar inte träffa någon, inte ens väninnorna.

Så ser tillvaron ut då Isabel en vacker sommardag går på visning i en lägenhet, som råkar visas av Annas make David, som är fastighetsmäklare. Föga anar hon den dagen vilka förödande händelser hon triggar igång. Den trevlige David är så otroligt charmig och lockande. Genom honom får hon höra hur illa det är med Anna och också hur svartsjuk hon är. Anna vill ha stenkoll på varje rörelse David tar. Ellen, å sin sida, lyckas få kontakt med Anna igen och får höra hennes berättelse om att David antagligen är otrogen. Han var det för ett halvår sedan, och är det troligen igen, misstänker Anna. Ellen kan lägga ihop ett och ett, vilket Anna inte klarat, och börjar ana att Isabel kan vara inblandad.

Vem har "rätt" i den här röran? Är Anna sjukligt svartsjuk och kontrollerande? Eller kan det vara så att David själv har något fuffens för sig, trots att han verkligen tycks vara den alltid så omtänksamma maken, som vill sin hustrus allra bästa?

Petra lyckas få mig att tro än det ena och än det andra om huvudpersonerna och händelseförloppet. Saker och ting blir bara alltmer otäcka, när man tänker sig in i hur det skulle vara att leva med en "Anna" eller en "David". Mer än så här kan jag inte avslöja. Jag tycker i stället att du ska läsa boken, för den är riktigt bra. Men jag måste säga att jag tyckte slutet var frustrerande. Jag ville bara gripa tag i en viss person och säga, nej förresten, ropa högt: "Varför valde du att göra så här? Fattar du inte vad det får för konsekvenser!?"



tisdag 6 november 2018

När gudar dör

Förr än du anar är det jul. Här ska du få ett utmärkt julklappstips för fantasyfantasten*. Det är Marcus Olaussons När gudar dör, som jag tror kommer att bli en succé-julklapp för den som gärna vill sjunka in i en helt annan värld, befolkad av både gudaväsen, människor och riktigt otäcka onda varelser. Som pappersbok är den en rejäl tegelsten på över sexhundra sidor, och en sådan gör sig säkert finfint inslagen i vackert papper under julgranen. Men inom kort kommer den också som ebok – och tro mig, en tegelsten är betydligt behagligare att läsa i just detta format. ;-)



Den unge Elderim är bara fyra år gammal när han förlorar alla sina närstående i ett blodigt överfall. Som genom ett under klarar den lille gossen sig nätt och jämnt. Han blir funnen av en märklig varelse, som fostrar honom isolerat från omvärlden. När Elderim blir tjugo år försvinner dessvärre hans fosterfar. I hans ställe kommer andra, både gudabesläktade väsen och människor. Det står snart klart för Elderim att han kanske är ämnad för en stor och nästan övermäktig uppgift. Bara han kan klara att lära sig magierna, så kan han bli en värdefull tillgång när det gäller att rädda världen från ondskan som är på väg att ta ett allt starkare grepp om dess invånare.

Men att lära sig dessa magier är verkligen inte lätt, och borde det inte vara det om man är den utvalde? Tvivlen gror inom Elderim, som ger sig ut i världen för att finna svar. På sin vandring får Elderim sällskap av ett par herrar som är beredda att bistå honom i hans strävan. Tillsammans ger de sig ut för att söka det magiska svärd, som endast en utvald person ska kunna hantera enligt sägnerna.

Parallellt med Elderims sökande efter kunskap om magierna och det magiska svärdet, finns det andra varelser med inte fullt så goda avsikter, som gör upp sina egna grymma planer. Och dessa ondsinta varelser vill verkligen hitta Elderim.

Serahema är verkligen en omfattande värld, fylld av okända varelser, religioner och flera typer av magier. Det är tur att man kan fördjupa sig på Serahema Encyclopedium både under och efter läsningen av denna gedigna fantasyberättelse. I När gudar dör får läsaren inte bara följa huvudpersonen Elderim och hans tankar, tvivel och personliga utveckling. Flera andra, både människor och andra varelser, har fått sina egna avsnitt, där man som läsare får veta mer om hur de tänker och vad de har för avsikter. Det är inte helt givet att onda bara är grymma och att de goda är ofelbara. Kanske är det inte heller alldeles självklart vad Elderim egentligen är för en person. Allt detta, tillsammans med en dramatisk cliffhanger på slutet, gör att även läsaren tvivlar och grubblar på vad som egentligen kommer att ske i Serahema framöver. Dessvärre dröjer det ända tills nästa höst innan del två i denna spännande trilogi publiceras. Men å andra sidan ... om du ger bort denna bok i julklapp och den blir omtyckt, så har du ju självskrivna julklappar även till jularna 2019 och 2020. ;-)




*Jag tycker boken passar för den som är minst i mitten av tonåren och uppåt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...