söndag 10 mars 2019

Välja bok utifrån stjärntecken

Man kan ha olika önskemål eller rentav kriterier då man väljer vilken bok man ska läsa. SelmaStories erbjuder ett sätt att välja bland vårens böcker som jag inte träffat på tidigare. De föreslår titlar, som man kan välja utifrån vilket stjärntecken man är född i. Kul idé!




Jag konstaterar för egen del, att jag ska återvända till min gamla favoritförfattare Fredrik Backman. Hans nya bok Folk med ångest är tydligen särskilt lämplig för den som är född i jungfruns tecken. Boken har dock inte kommit ut ännu, så det blir till att vänta. 

Men jag kommer att ”trotsa” de astrologiskt baserade rekommendationerna och ”smygläsa” även andra stjärnteckens titlar. Jag blev nämligen mycket nyfiken på PåfågelsommarDrömlistan och En gentleman i Moskva

Vilket stjärntecken är du född i och vilken bok ”ska” du då läsa? Skulle du också vilja ”smygläsa” någon titel som tillhör ett annat stjärntecken? Du hittar hela listan med stjärntecken och boktitlar genom denna länk.



lördag 9 mars 2019

Mysteriet på Asthall

Det är riktigt roligt att läsa ut en bok och genast vilja läsa nästa del i serien. Men det är minst lika frustrerande att upptäcka att just den bok man ser fram emot att läsa inte kommer ut förrän om några månader. Så är det med serien Mitford-morden*. Jessica Fellowes är författaren bakom dessa böcker. Joakim Sundström har gjort översättningen till svenska.


Omslag: Sofia Scheutz.


Den första boken i serien heter Mysteriet på Asthall. Den grundar sig på en verklig händelse och en verklig person. Florence Nightingale Shore** har nämligen levt på riktigt. Hon var guddotter till sin mer kända namne, och i likhet med henne tjänstgjorde även Florence Shore som krigssjuksköterska. Både under boerkriget och första världskriget var hon en mycket hårt arbetande och ambitiös sköterska ute i fält. Därefter gick stackars Florence ett väldigt tragiskt öde till mötes; hon blev svårt misshandlad ombord på ett tåg och dog några dagar senare av sina skador. Gärningsmannen blev aldrig identifierad. 

Detta ”kalla fall” har Jessica Fellowes byggt sin deckare på. Tiden är början av 1920-talet, precis som då den verkliga händelsen inträffade. Men förutom Florence Shore och misshandeln av henne, är allt annat uppdiktat. Ytterligare personer i boken har visserligen också levat vid den tiden. Men dessa har inte spelat de roller som Jessica Fellowes givit dem. 

Huvudpersonen i Jessicas berättelse är den mindre bemedlade Louisa Cannon. Som av en händelse råkar hon befinna sig på samma tåg som Florence Shore – dock utan att möta henne. Omständigheterna gör att Louisa blir bekant med den unga polisman som engagerar sig i fallet med Florence. Ja, ni hör ju att vi har ett riktigt radarpar här. Louisa arbetar som barnjungfru åt familjen Mitford (en familj som funnits i verkligheten) på Asthall. Hon blir bestört då hon upptäcker att äldsta dotterns beundrare troligen har med mordet på Florence att göra. Något måste helt klart göras för att avstyra den misstänkte mördarens vidare kontakt med familjen. Han måste dessutom tillfångatas på något lämpligt sätt. Louisa och hennes polis är inte rådlösa. Däremot blir de säkert lika överraskade som jag över vem som egentligen visar sig vara gärningsmannen. 

Om du gillar deckare i historisk, brittisk miljö är Mysteriet på Asthall helt klart en bok för dig. Men du får vänta till maj månad för att läsa del två; Vackra unga döda. Väldigt frustrerande, om du frågar mig. Jag är redo att kasta mig över Vackra unga döda – inte minst för att få veta hur det kommer att gå för Louisa.


 


*Det sägs att Jessica Fellowes har planerat att skriva en bok för varje dotter i familjen Mitford. I så fall kan vi se fram emot sammanlagt sex böcker. Dessa systrar har levt sinsemellan väldigt olika och annorlunda liv, vilket man kan läsa mer om i Cecilia Hagens bok De osannolika systrarna Mitford.

**Den som vill kan läsa mer om Florence Nightingale Shore i Rosemary Cooks bok The Nightingale Shore Murder.




Dessutom finns det faktiskt en film, Agatha and The Truth of Murder, i vilken ingen mindre än Agatha Christie figurerar som ung författarinna och detektiv.




I filmen är det Florence Nightingale Shores väninna, som några år efter mordet vädjar till den unga Agatha Christie om hjälp att lösa mordgåtan. Spännande må jag säga!

torsdag 7 mars 2019

Den blå vänthallen

Den blå vänthallen är verkligen en annorlunda liten historia om ett väldigt udda par. Viveca Lärn är författaren.


Omslag: Ilse-Mari Berglin.

Markus är en medelålders och mycket proper man. Han är ordentlig och har ett välordnat och snyggt hem. Låter inte det som en svärmorsdröm? Dessvärre har Markus en tung upplevelse i det förflutna att bära på. Detta har gjort att de relationer han inlett med kvinnor har gått i stöpet.

Samantha är Markus raka motsats; hon är bohemisk och klär sig mycket färgglatt. Hennes hem är enklast tänkbara. Hon kommer plötsligt in som en virvelvind i Markus liv, med yviga rörelser och en alldeles speciell röst.

Detta omaka par faller för varandra, och Markus kan snart inte tänka sig en tillvaro utan Samantha. Men Samantha tycks ha en dold agenda. Först får läsaren bara en mycket liten ledtråd till detta, men till sist avslöjas den brutala sanningen. Även för Markus. Frågan är hur livet kommer att fortsätta för de båda när Markus känner till sanningen. Och hur går det med hans egen svåra barndomsupplevelse – kommer den att sätta käppar i hjulet även för denna relation?

Den blå vänthallen är en söt och läsvärd historia. Men jag måste verkligen höja ett varningens finger för den läsare som är känslig för felaktigheter i böcker. Hela denna bok kryllar av allehanda sorters fel; allt från sida upp och sida ner av små korrekturfel till större fel i form av att stycken "repeteras" och att en bit text förmodligen saknas. Sällan har jag skådat ett sådant slarvigt utfört redaktörsarbete! Verkligen synd på så rara ärter, skulle jag vilja säga.



torsdag 28 februari 2019

Florence Stephens förlorade värld

Kan man säga att en bok är intressant och bra när den i själva verket handlar om ett djupt tragiskt levnadsöde? Sådana funderingar fick jag när jag hade läst Florence Stephens förlorade värld. Det är en biografisk roman, skriven av de båda advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson. 



Huseby bruk har jag hört talas om tidigare, men jag har inte haft någon djupare kunskap om det eller dess ägare. Men efter att ha läst boken om Florence Stephens har jag fått en klarare bild av både brukets sista år i aktiv produktion och dess sista ägarfamilj. Självklart blev jag också nyfiken på att ta reda på mer om detta bruk. 

Huseby är en historiskt intressant plats. Redan på vikingatiden låg här en by om tjugofyra byggnader. Sedermera har folket på platsen ägnat sig åt jordbruk och skogsbruk. På 1600-talet kom kungasonen och riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm till byn och insåg dess potential för ett järnbruk. Man kunde nämligen plocka upp sjömalm ur de intilligande sjöarna Åsnen och Salen. Skogen gav ved för att elda bruket och vattnet gjorde det möjligt att bygga vattenkvarn och dessutom skeppa iväg de färdiga produkterna. Bruket blev känt för bland annat sin produktion av kanoner och sättugnar. Under århundradenas lopp har flera olika ägarfamiljer satt sin prägel på bruket och byggnaderna där. 

På 1800-talet hade Florences far, Joseph Stephens, gjort bra affärer i Indien och därefter återvänt till Sverige. När fastighetspriserna var låga blev han mer eller mindre övertalad att köpa Huseby bruk, vars ägare kommit i ekonomiskt trångmål. Joseph var däremot en duktig affärsman och ekonomiskt lagd, så han lyckades arbeta upp bruket till hög produktivitet. Dessvärre (kanske man kan säga) gifte han sig med en ung kvinna, som genom sin familj hade kopplingar till det kungliga hovet. Det var till och med så att Elisabeth Kreuger var kung Oscar II’s särskilda favoritsällskapsdam. Detta faktum ledde till att Elisabeth och sedermera hennes äldsta dotter Florence hade en mycket stark vurm för hela den kungliga familjen. Detta faktum skulle många år senare leda till Florences tragiska öde. 

Bruket hade en riktig storhetstid under den kunnige Josephs ledning. Tre döttrar hade han fått tillsammans med Elisabeth. (Även om elaka tungor påstod att den äldsta, Florence, var märkligt lik kung Gustav V.) När Joseph avlider visar testamentet att den ogifta Florence är arvtagare till Huseby. De båda andra döttrarna (även de ogifta) ärver varsin herrgård med mark, som Joseph tidigare investerat i. Florence ska nu försöka sig på att driva ett helt järnbruk. Hon förlitar sig på att förvaltaren med flera anställda ska klara ut det hela utan att hon behöver bry sig så mycket. Men tyvärr försvinner den pålitlige förvaltaren iväg till en av systrarnas herrgård. I stället kommer det en opålitlig ersättare till Florence. Dessutom har den unge prins Carl börjat slå sina lovar runt den medelålders ungmön. Inte heller han har rent mjöl i påsen, utan utnyttjar Florence totalt skrupelfritt. Florence själv verkar vara naiviteten personifierad. Alla som är det minsta kungliga hyser hon den största beundran för. 

Nu inleds en era av ekonomisk utarmning av Huseby. På samma gång som brukets produkter inte längre efterfrågas, plundrar samvetslösa karlar den stackars Florence på hela hennes förmögenhet. Jordbruket vansköts och skogen skövlas. Ruinen är ett faktum. Mitt i det ekonomiska eländet förleds Florence dessutom att tro att om hon omyndigförklarar sig själv, kommer det att vara till hennes fördel. Hela denna röra av ekonomiska oegentligheter kom att kallas Husebyskandalen. 

Florence Stephens förlorade värld är en både intressant, läsvärd och mycket sorglig berättelse. Författarna har gått grundligt tillväga med research (precis som de gjort med övriga böcker* de skrivit) och boken är mycket välskriven och engagerande. Jag blir verkligen tagen av Florences öde (på samma gång som jag häpnar över hennes naivitet och hennes enorma kungavurm). Beträffande prins Carl känner jag bara ilska. Han blev inte ens bestraffad för sitt sätt att ruinera Florence. Huseby skulle helt klart vara värt ett besök, tycker jag. Florence testamenterade allt till staten, och numera driver Alvesta och Växjö kommuner museal verksamhet där. Läs mer på Husebys hemsida




*Jag har tidigare läst Mördaren i folkhemmet och Ers Majestäts olycklige Kurt

onsdag 27 februari 2019

Heja Persson!

Följer du årets Vasalopp? Då kanske du också skulle vara intresserad av att läsa om denna skidtävlings tidiga historia. Jag tänker inte på berättelsen om Gustav Vasa, utan på hur själva tävlingsarrangemanget startade 1922, och hur det genomfördes samt rapporterades om det under åren på 1920-talet.


Omslag: Karin Stangertz.

Vinnaren i 1929 års upplaga av Vasaloppet hette J A Persson. Till yrket var han fiskesame och hade tagit sig den långa vägen från Arjeplog ner till Dalarna för att delta i tävlingen. I boken Heja Persson! skriver Isak Lidström om Johan-Abrams triumfatoriska lopp; hur han är uppenbart överlägsen men ändå försöker förvilla sina medtävlare och spela tröttare än vad han är. Utöver detta enskilda lopp berättar författaren om skidsportens förutsättningar vid den här tiden. En sak som tydligt framkommer är den smått rasistiska tonen i rapporteringarna från tävlingarna. Om en same vann ett skidlopp var förklaringen att "han har det i blodet" eller att vädret var till hans fördel; "det var lappföre". Om däremot en så kallad "riktig svensk" vann en tävling så berodde det på vederbörandes oerhört hårda och strävsamma träning inför loppet.

Jag har faktiskt inte läst denna bok själv, utan jag hörde ett mycket intressant inslag i radion om den. Dessvärre (för mig) tycks Heja Persson! bara finnas som pappersbok. Men jag funderar på att kontakta förlaget och se om de har några digitala planer för denna spännande titel.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...