lördag 12 oktober 2019

Drömlistan

Jag tycker att Julien Sandrel har skrivit en alldeles fantastisk debutbok! Jag menar med andra ord Drömlistan. Den är översatt till svenska av Sofia Nordin Fischer.


Omslag: Emma Graves.

Thelma är ensamstående mor till 12-årige Louis. Förutom det är hon också väldigt mån om sin karriär och att göra bra ifrån sig på jobbet. Kanske är hon lite väl karriärinriktad, enligt Louis åsikt. Livet rullar i alla fall på. Men så en dag råkar Louis ut för en svår olycka och hamnar i koma. Hela Thelmas värld rasar samman.

Av en slump hittar Thelma en liten anteckningsbok i sonens gömmor. Den innehåller alla hans hemliga drömmar. Thelma bestämmer sig för att genomföra ett lite annorlunda projekt; om hon genomför Louis drömmar, en efter en, och berättar för honom om sina upplevelser, så kanske hon kan få honom att vakna upp ur koman.

Det är med inte lite bävan som Thelma slår upp första sidan i den lilla anteckningsboken och börjar läsa. Hon inser att hon kan behöva hjälp med genomförandet. Thelma inviger den sköterska, som hon fått bäst kontakt med i planerna. Dessvärre får även Thelmas mor nys om projektet och ser till att involvera sig. I början är det mot Thelmas vilja – hon och modern har inte kommit särskilt bra överens sedan Thelma blev vuxen. Alla dessa drömmar på sonens lista måste också genomföras under viss tidspress. Läkarna har nämligen satt en gräns för hur länge de livsuppehållande åtgärderna ska upprätthållas.

Under denna svåra och jobbiga tid, får Thelma många nya insikter om sig själv och sitt liv. Genom Louis drömmar lär hon känna både honom och sig själv bättre. Hon möter människor, som är viktiga i hans liv, och som hon faktiskt inte kände sedan innan. Hennes värld rasade visserligen samman på grund av olyckan. Men kanske kan hon finna ett nytt sätt att leva och förhålla sig – oavsett om Louis vaknar ur koman eller inte.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Den är sorglig, men den inger också hopp. Dessutom är det rätt dråpligt i vissa lägen, då Thelma ska genomföra en tolvårings drömmar. På det hela taget är det en mycket tänkvärd bok – inte minst slutet ger läsaren en del att fundera över. Läs denna lysande debut, föreslår jag!



fredag 11 oktober 2019

Inspirerande ebrev

Häromveckan fick jag ett inspirerande ebrev från Naturskyddsföreningen. Särskilt inspirerande var det ur boknördperspektiv. De tipsade nämligen om vad man kan använda gamla böcker till, i stället för att slänga dem.


Bild via Naturskyddsföreningen.

Man kan göra knivblock av dem! Mycket fiffigt! Och en väldigt fin inredningsdetalj i ett boknördigt hem. Läs mer här.

Jag gjorde en enkel googling, och upptäckte då många inspirerande varianter av detta bokliga knivblock. Du måste till exempel titta in hos Lena och se vad hon gjorde med Svensk Författningssamling från 1907. Jättesnyggt!

Skulle du nu pyssla ihop ett fint knivställ av gamla böcker – ja, vad ska du göra med ditt gamla knivblock av trä? Jo, det finns ett återvinningslösning för det också. Titta här ska du få se!

När man ändå är i farten, så kan man tillverka en jättefin, dold förvaringslåda. Den smälter fint in i bokhyllan och skulle passa mitt bokliga kynne perfekt! Kolla här!


Två nobelpristagare i litteratur ...

... men inte en enda av deras titlar finns utgivna i ePub-format på svenska. Så trist!


Olga Tokarczuk, fotograferad av Jacek Kolodziejski.
Olga Tokarczuk, fotograferad av Jacek Kalodziejski.


Peter Handke, fotograf okänd.

Men man vet aldrig. Olga finns ju på Bonniers och de brukar ju vara duktiga på att publicera eböcker. Det finns kanske skäl att återkomma i frågan. 




PS Bara för att vara tydlig; ni förlag behöver inte bekymra er om att göra någon ebok av Peter Handkes titlar – honom vill jag av principskäl ändå inte läsa. Olga är jag däremot nyfiken på. DS

onsdag 9 oktober 2019

Att kunna känna doft av frostrosor

I somras läste jag en bok, vars persongalleri fängslade mig. Därför blev jag så glad när jag upptäckte att det kommit ut en fortsättning. Tänka sig att återigen få förmånen att följa människorna i Akkatjärn och ta del av deras liv och leverne.





I Det som spirar ur snö fick läsaren möta ett antal människor, som bor i den fiktiva fjällbyn Akkatjärn. Alla dessa personligheter, och fler till, återkommer nu i Mariana Mattssons senaste bok; Att kunna känna doft av frostrosor.

Sedan första boken har det gått några år i Akkatjärn. Människorna där har fortsatt utveckla sina tankar och idéer angående självförsörjning. Faktum är att de kommit så långt att de börjat bilda föredöme för andra. Men det är inte alla, som är odelat positiva. Tydligen har Akkatjärnbornas sätt att leva väckt misstankar hos myndigheterna i självaste huvudstaden. En representant sänds ut för att kontrollera hur det går till i byn. Denna paragrafryttarinna finner givetvis saker att slå ned på. Räfst och rättarting blir att vänta. Men de finurliga byborna finner på råd.

Att kunna känna doft av frostrosor är minst lika bra som Det som spirar ur snö. Jag blir så glad av att få följa alla byns invånare igen, kapitel för kapitel, genom både sorg och glädje. Dessutom är det en fröjd att få se hur de alla hjälps åt och odlar den bästa av bygemenskaper. Att också få sig massor av trädgårdsinspiration och andra intressanta tankeväckande funderingar till livs är bara en stor bonus. Mariana är en duktig författare, som jag hoppas kommer att skriva många fler böcker. Gärna en till om Akkatjärn. Och varför inte en k(l)okbok som sammanställer och bjuder på recept för alla de nyttoväxter, som nämns både här och där i böckerna. Gammal klokskap avseende örternas egenskaper och nytta kan man behöva, tycker jag.



tisdag 8 oktober 2019

En ny chans!

Missade du att se utställningen om Ester Blenda Nordström på Skarhults slott? Jag gjorde det, men jag behöver inte gräma mig. Utställningen kommer att finnas kvar även nästa år, och då ska jag se till att ta chansen.


Ester Blenda år 1920.

Utställningen kommer att öppna igen den 23:e maj och pågå till den 27:e september. Mer information finner du på Skarhults slotts hemsida.

Under väntetiden kan jag varmt rekommendera att läsa biografin om Ester Blenda; Ett jävla solsken. Väldigt spännande och lärorikt är också att läsa En piga bland pigor – reportageboken, som Ester Blenda skrev efter att levt "undercover" som piga på en gård i Södermanland.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...