tisdag 25 april 2017

Kokböcker under 800 år

Min förenklade bild av vad arkeologer gör, är att de gräver i marken för att finna gamla lämningar och föremål. Givetvis förstår jag att deras yrke innehåller mer än så, men jag blev överraskad då jag läste en intervju med arkeologen Sven Isaksson i kundtidningen Buffé. Det är nämligen så att Sven och hans kollegor har forskat i gamla kokböcker. Jag blev så nyfiken att jag "forskade" vidare i saken.


Cajsa Wargs Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber,
första utgåvan från 1755.
Fotograf: David Castor. Kopparstick: Pehr Geringius.

När jag tänker på historiska kokböcker, går associationerna till Cajsa Warg och hennes klassiska kokbok Hjelpreda I Hushållningen för Unga Fruentimber från 1755. Den spelade stor roll för flera generationer och gavs ut i många upplagor och dessutom på flera språk.

Sven Isaksson har, tillsammans med några andra forskare, läst och jämfört ett urval kokböcker som publicerats i norra Europa under de senaste 800 åren. Från de första åren av denna tidsperiod finns inte så många kokböcker, medan det fullständigt exploderat under senare år.

Det som forskarna kommit fram till, är riktigt spännande tycker jag. Det visade sig till exempel att vi nuförtiden lagar mer avancerad mat än vad kungarna förr fick på sina matbord. Numera använder vi fler ingredienser, lagar maten i fler steg och har tillgång till fler processer och naturligtvis en helt annan teknisk utrustning. Ibland läser jag historiska romaner, där det förekommer skildringar av vad herremännen äter. Dessa maträtter ger intryck av avancerad matlagning, men jämfört med nutiden är det tydligen inte så. Intressant att ha i bakhuvudet nästa gång jag läser en sådan roman.


Ur Buffé nr 4 2017.

Om du vill läsa mer om denna kokboksforskning och vad man kommit fram till, finner du information på Stockholms Universitets hemsida. Längst ner i artikeln finns länkar till de vetenskapliga artiklarna på engelska.

Du kan dessutom lyssna till ett väldigt intressant avsnitt från Utbildningspodden. Det heter Kokbokens historia. Där berättar Richard Tellström och Sven Isaksson många intressanta saker om vår matkultur.

Nu håller jag tummarna för att dessa forskningsresultat kommer att spridas i form av en lättillgänglig bok för allmänheten. Om några sådana planer finns, känner jag inte till, men hoppas kan man ju alltid i denna kokböckernas era.



måndag 24 april 2017

Vägen till Sugar Maple Inn

När jag läste Vägen till Sugar Maple Inn blev jag väldigt nyfiken på Vermont i USA. Miljöskildringarna i boken var nämligen mycket lockande. Aptitretande var också alla kakor, pajer och andra bakverk, som bakades. Huvudpersonen, Olivia Rawling, är nämligen konditor. Louise Miller, som skrivit boken, är även hon konditor från början. Carina Jansson har översatt boken till svenska.


Läckert omslag, gjort av Sanna Sporrong.

Konditorn Olivia har ställt till det för sig på sin arbetsplats i Boston. Hon har råkat sätta fyr på en stor efterrätt, som ska serveras på en betydelsefull middag. Det är inte bara desserten som tar eld – branden sprider sig i lokalen och skapar tumult på den fina festen. Olivia bestämmer sig för att fly till sin bästa väninna, som bor i Vermont. Där får hon chansen att börja på ny kula genom ett jobb hos den stela och högdragna Margaret, som är innehavare av pensionatet Sugar Maple Inn.

Olivia bosätter sig i en liten stuga på pensionatets ägor och påbörjar sitt samarbete med pensionatets kock. Hon kommer snabbt underfund med att äpplepajer har en alldeles särskild betydelse i trakten. Inte nog med att hennes "inträdesprov" till anställningen var att baka en äpplepaj – hela bygden engagerar sig starkt i den årliga pajtävlingen. Margaret har vunnit denna tävling under många, många år i rad. Men för några år sedan hände något – en annan kvinna tog hem segern och har därefter vunnit de senaste tävlingarna. Frågan är om Olivia kan hjälpa Margaret att återta mästartiteln? Vill hon ens hjälpa den buttra kvinnan?

Parallellt med köksbestyren lär Olivia känna befolkningen i trakten, bland annat en tilldragande man vid namn Martin. Han tillhör en stor släkt, som alla bor kvar i omgivningarna, medan han själv flyttat till en helt annan del av landet. Just nu är Martin bara hemma tillfälligt för att hjälpa till med skötseln av gården och vården av sin dödssjuke far. Det finns en gryende attraktion mellan Olivia och Martin, men den kompliceras av att Olivia lämnat någon bakom sig i Boston. Denne någon dyker plötsligt upp i Olivias nya idyll. Ännu mer komplicerat blir det då en fästmö till Martin kommer till Vermont, lagom till faderns begravning. Olivia ser ingen annan utväg än att återigen fly sin väg. Men hur går det då med äpplepajtävlingen? För att inte tala om det stora bröllop, som pensionatet tagit på sig att arrangera.





Gillar du att läsa feelgood-romaner är Vägen till Sugar Maple Inn verkligen något för dig. Här finns en perfekt avvägd blandning av kärlekstrassel, familjehemligheter, mumsiga bakverk och vacker natur. Musik, och att traktera olika instrument, spelar en viktig roll för många av personerna i berättelsen. Allra sist i boken får du ett läckert recept på en prisbelönt äpplepaj. (Vems prisbelönta paj det är, tänker jag inte avslöja! Hihi!) Detta är Louise Millers debutbok. Om författaren fortsätter att skriva romaner som denna, kommer jag definitivt att läsa dem.



söndag 23 april 2017

Världsbokdagen 2017 ...

... har jag givetvis firat genom att läsa och läsa och läsa.



Det är oerhört lyxigt att vara helt ledig och verkligen ha tid att läsa. Just nu läser jag Tillbaka till Hope River, skriven av Patricia Harman. Det är en både gripande och intressant bok. Mer om den i ett kommande boktips. Jag har också läst en söt liten bilderbok, som man gjort en film av ganska nyligen. Givetvis kommer jag att skriva om den också inom kort.

Hoppas du har haft en fin Världsbokdag idag! Kanske har du till och med gjort som man gör i Katalonien – gett bort en bok till någon och fått en ros i utbyte.



lördag 22 april 2017

Damma av pappersböcker

Råkar det vara så att du äger hyllmeter efter hyllmeter med pappersböcker? Då ska du kika närmare på det här inlägget, för jag ska visa dig en fantastisk maskin, som du kan behöva i ditt hem.


Pulvisina – en pappersbokstädmaskin från Italien. Bild via Oracle.

Den här maskinen – en pappersbokstädmaskin – är svaret på alla pappersbokälskares önskan om att kunna damma av sin pappersböcker på ett effektivt sätt. Titta på filmen här, för att se hur den fungerar.




Den här maskinen tycks ha många fördelar; man kan koppla in flera olika sorters dammsugare, den är höj- och sänkbar och den verkar vara lätt att hantera. Nackdelen kan vara att den ser lite stor och klumpig ut. Man får säkert bygga ett specialstädskåp för att kunna förvara en sådan mackapär.

Företaget, som tillverkar denna maskin, heter Oracle och de har ytterligare några modeller i sitt sortiment. Blir du nyfiken, kan du finna mer information på deras hemsida.

Själv tycker jag att jag är lyckligt lottad! Jag slipper nämligen att skaffa en maskin som denna, eftersom eböcker inte behöver dammas av. ;-)




PS Jag fick ögonen på denna fina pappersbokstädmaskin genom Ebook Friendly. DS

fredag 21 april 2017

Hjärnstark

När jag var liten fick jag lära mig att man aldrig kunde få fler nya hjärnceller. Däremot kunde man förstöra de man hade genom till exempel alkohol- eller narkotikamissbruk. Förstörda hjärnceller var för evigt förstörda och några nya fick man alltså inte. Det var ju egentligen en ganska deprimerande "sanning" från den tiden. Desto roligare är det då att läsa Anders Hansens bok Hjärnstark och upptäcka att det jag en gång fick lära mig inte stämmer. Hjärnan kan visst skapa nya hjärnceller!


Omslag: Lisa Zachrisson

Anders Hansen är överläkare i psykiatri och har fördjupat sig mycket i olika forskningsarbeten om hjärnan. I sin bok Hjärnstark berättar han om vad man kommit fram till i denna forskning. Anders skriver på ett lättförståeligt och entusiasmerande sätt – det är både lätt och mycket fascinerande att läsa hans bok.

Det är helt otroliga saker som kommit fram i hjärnforskningen de senaste åren! Det handlar inte bara om att hjärnan bildar nya celler och att nya kopplingar skapas mellan cellerna. Man har också studerat om det går att förbättra minnet, stärka koncentrationsförmågan, öka kreativiteten och bromsa demens. Svaret är att det går alldeles utmärkt att göra dessa saker. Och hör och häpna; den gemensamma nämnaren för att förbättra dessa förmågor och att bromsa demens, dämpa stress, oro och ångest samt bota depressioner handlar om fysisk aktivitet. Om man rör på sig mer stärker man sin hjärna och dess förmågor.

Anders förklarar också tydligt varför det är så. Hela vår kropp inklusive vår hjärna är skapad och anpassad för ett nomadliv som jägare och samlare. Även den tid då vi levde som bofasta jordbrukare passade kroppen och hjärnan bra. Men för tvåhundra år sedan hände något – vi blev industrialiserade. Alldeles nyligen har vi dessutom blivit digitaliserade och ägnar våra dagar åt ett stillasittande liv framför en eller annan sorts skärm. Detta stillasittande liv är varken kroppen eller hjärnan anpassade för. Evolutionen går nämligen betydligt långsammare än den tekniska utvecklingen. Hjärnan är skapad för ett rörligt liv – och ett rörligt liv utvecklar hjärnans förmågor.

Förmodligen rörde sig våra förfäder jägarna och jordbrukarna mer än dubbelt så mycket som vi gör idag, berättar Anders i sin bok. Vi borde ha dem som förebild för hur vi ska leva våra liv, tänker jag.

Om du vill kan du se och höra Anders i ett intressant föredrag på Karolinska Institutet. På Sveriges Utbildningsradio kan du se föreläsningen fram till den 30/6 i år.

Hjärnstark är en bok som alla borde läsa, tycker jag!



måndag 17 april 2017

En sax i hjärtat

Årets "påskekrim" blev för min del den nyutkomna boken En sax i hjärtat. Den är skriven av Marie Bengts och är hennes debutbok. En sax i hjärtat utspelar sig 1957, och har av många jämförts med Maria Lang.


Omslag: Sara R Acedo.

Hannah Lönn, som sedan många år är klädskapare i Stockholm, tar semester från jobbet och kör sin lilla bil ner till det småländska samhället Eneby. Avsikten är att hon ska hjälpa sin faster, som gjort sig illa i foten och behöver avlastning i hushållet. Det är inte helt lätt att komma från huvudstaden och försöka assimilera sig i ett mindre samhälle. Hannah är en ensamstående och självständig kvinna. Hon kör både bil och röker. Dessutom gör hon sig märkvärdig genom att stava sitt namn med ett "h" på slutet. Dessa saker ses inte med blida ögon. Snart pratas det om den främmande fågeln. Somliga i byn är mycket benägna att skvallra om andra, medan vissa försöker hålla sig utanför sladdret. Alla vet allt om varandra i den lilla orten – tror de i alla fall.

Det är ett bröllop på gång i byn och Hannah får fullt upp med att sy festklänningar åt traktens alla damer. Då inträffar plötsligt ett mord, som skakar om hela idyllen i dess grundvalar. En av kvinnorna i byn påträffas med en sysax stucken rakt in i hjärtat. Skvallret får förnyad fart. Vem kan ha genomfört ett så bestialiskt brott? Inte kan det vara någon av byns fasta invånare. Blickarna riktas snart mot både Hannah och mot en luffare som just då befinner sig i trakten. Hannah, som i viss mån får höra en del byskvaller, inser att samhällets invånare sluter sig gentemot poliserna som ska utreda brottet. Byns djupaste hemligheter ska inte komma i dagen. I sin roll som sömmerska upptäcker hon saker, som annars inte hade avslöjats. Hon bestämmer sig för att hjälpa poliserna lite på traven och inleder sina egna efterforskningar om mordet.

Gillar du klassiska pusseldeckare är detta en perfekt bok för dig! Marie Bengts har lyckats väl med intrigen. Nästan alla Enebys invånare tycks ha motiv för att mörda. På så sätt blir det riktigt klurigt att som läsare försöka lösa gåtan. Att som nutida författare skapa en berättelse, som "andas" femtiotal, kan inte vara helt lätt. Men Marie har lyckats väldigt bra. Språket är välvalt och miljöer, människor, klädvanor och sedvanor känns tidsmässigt genuina. Det var bara på något enstaka ställe i boken, som jag reagerade och kände att ett visst ordval inte hörde hemma på femtiotalet. Jag gillar personporträtten väldigt mycket. Det är många säregna personligheter som träder fram, utan att Marie för den skull faller i stereotypfällan. Marie låter Enebys befolkning "få plats" ordentligt. Som läsare kan jag leva mig in så väl att det nästan känns som att jag själv också är där. Om jag förstått saken rätt, är En sax i hjärtat tänkt att vara första delen i en serie. Jag kommer definitivt att "hänga på låset" då nästa bok kommer ut!



lördag 15 april 2017

Lördagar med Lovecraft: epilog

Ända sedan tidigt i höstas har jag sysselsatt mig med projektet Lördagar med Lovecraft. Det gick ut på att läsa alla de nyöversatta novellerna, skrivna av den klassiska skräckmästaren H P Lovecraft. De nya översättningarna är gjorda av Oskar Källner. Förra lördagen recenserade jag den sista av dessa berättelser. Därför tycker jag att det kan passa bra att göra en summering av mina läsupplevelser.


Vad är detta? Svaret kommer längst ner i inlägget!

När jag läst så här många berättelser, skrivna av samma författare, märker jag tydligt att somliga noveller fastnar i minnet betydligt bättre än andra. Orsaken kan vara att berättelsen i fråga är väldigt välskriven, tänkvärd eller på annat sätt fångar min uppmärksamhet. Det skulle på sätt och vis vara på sin plats att utse någon av novellerna till "den bästa" – helt enkelt avgöra vilken jag tyckte bäst om. Men när jag studerar listan, inser jag att det är helt omöjligt att bara peka ut en enda. Flera stycken har fångat mig på olika sätt och av olika skäl. Därför får med andra ord flera noveller dela på "förstaplatsen" i den här summeringen.

För att en novell ska fastna i mitt minne ordentligt, bör den antingen ha en överraskande knorr, ge mig något att tänka på, ha en fängslande handling eller rentav bjuda på en sensmoral. Här kommer mina favoriter, utan någon som helst inbördes ordning. Funderar du på att läsa något av H P Lovecraft, tycker jag definitivt att du ska välja någon av dessa.

Sarnaths undergång är en novell som gav mig något att fundera på, eftersom den ledde mina tankar till urspungsbefolkningar runt om i världen. Den förfärlige gamle mannenKatterna i UltharDe andra gudarna och Det vita skeppet bjöd alla på tänkvärd sensmoral. Erich Zanns musik var nog en av de vackraste novellerna på samma gång som den lämnade både mig och huvudpersonen med bryderi. Främlingen och Den onda prästen tar oväntade och överraskande vändningar på slutet. Randolph Carters berättelseHunden och Bilden i huset är skrivna på ett sådant sätt att de satte skräck även i mig, en nutida läsare. Klassikern med kultmonstret måste jag bara nämna också; Cthulhu vaknar.

I samband med publiceringen av nyöversättningarna, fick böckerna också nytt omslag. De är samtliga gjorda av Andreas Raninger och är synnerligen spännande och lockande.


Alla tjugo omslagen samlade. Illustratör: Andreas Raninger.

Vilken eller vilka av omslagen tycker jag bäst om då? Ja, det är lika svårt att bara välja ett enda, precis som det var omöjligt att utse en favoritnovell. Men allra mest fantasieggande tycker jag att omslaget till Det sällsamma gamla huset i dimman är.


Mycket fantasieggande! Illustratör: Andreas Raninger.

Novellen Det vita skeppet har en mycket vackert omslag. Tänk dig det som en stor tavla på väggen!


Vackert! Illustratör: Andreas Raninger.

Det är svårt att se sig mätt på Andreas omslag. De är detaljrika och fantasifulla. På flera av dem har månen fått bilda fond för att förstärka dramatiken. Vill du se alla omslagen tydligt och fint, kan jag rekommendera ett besök på förlagets hemsida. Vill du läsa mer om alla de nya översättningarna, kan du gör det genom denna länk.

När nu detta långlivade läsprojekt är slut, blev herr Bokskorpion rädd att jag skulle sakna Lovecraft och hans monster alltför mycket. Därför fick jag denna fina present.






En målarbok med bilder, inspirerade av H P Lovecraft! Nu kan jag ägna mig åt Lovecraftrelaterad sysselsättning på lördagarna även i fortsättningen. ;-)



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...